Anonym (Ambivalent) skrev 2025-01-06 23:33:33 följande:
de Anledningar jag har till att inte behålla inser jag är rätt egoistiska och baserat på andras åsikter.
- att JAG sett fram emot nästa fas i livet med den familj vi redan har. Att JAG tycker det är skönt att vara ur småbarnsåren med blöjor och allt. och äntligen ser ljuset när det kommer till ekonomi, oavbruten sömn, minimal vab, enkel lämna/hämta och fokus på jobb. Jag har massa lopp jag ska springa i år och har sett fram emot att komma i form (ni hör ju vilket absolut sämst argument) Att jag börjat få en mer ?mogen? relation med de barn jag redan har. Vad ska ALLA ANDRA säga?! Min familj kommer inte tycka det är rimligt, den enda vän jag pratat med hittills säger nej det verkar som en dålig idé att skaffa en till. Hur ska vi få tiden till alla. Sen att jag är då lite till åren och det gör ju allt lite mer riskabelt och nu när jag läst på massor så har jag hittat info om att var femte graviditet ofyast är det något fel på !?!? Oddsen är dåliga och jag vet med säkerhet att vi inte skulle klara ett handikappat barn. det har jag varit väldigt tydlig med redan med mina andra barn- hade tester visat på fel så hade jag avslutat.
Nu har allt går bra, och sannolikheten att den här graviditeten går lika bra är väl ändå rimlig då det är samma pappa och samma gener. men det kan man ju aldrig veta.
det positiva och att jag ska behålla är ju såklart, det skulle kunna resultera i ett barn, ett syskon till de andra och ett barn är ju hur underbart som helst, egentligen.
många skriver att man inte ska riskera det man har och fokusera på det och det avskräcker lite. men samtidigt så fattar jag ju att det skulle komma med så mycket kärlek.
igår berättade jag för min man att jag bestämt mig, att det inte kommer funka med att vi går vidare. Att vi behöver vara realistiska och fokusera på det vi redan har. han sa att han stöttar mig oavsett och är det vad jag vill så är han med mig hela vägen.
men idag har han varit ledsen. Och jag kan inte sova för tankarna bara maler och maler och maler om vad jag bör göra. Läser forum om abort i timtal för att sedan fantisera om hur det skulle se ut om vi skulle få en till liten till familjen. varför tänker jag ens den tanken när jag väl bestämt mig!?
minsta lilla tvivel ska man ta hänsyn till. jag kan ju inte veta innan hur jag kommer må efter, då gäller det ju säkert att ha ett bra pannben där man väljer att fokusera på de positiva saker som kommer ur beslutet, och inte på det som inte blev något.
jag svamlar. sorry
Vill du verkligen ha ett till barn? Eller handlar det mer om att du tycker att du "borde" vilja?
Du antyder att det är egoistiskt att vilja fokusera på sig själv, ha mer tid och ork över osv. Du är ju MAMMA och KVINNA och ska inte behöva ha något eget liv. Eller?
Förlåt om jag låter lite raljerande, men jag blir lite bekymrad när du ser det som egoistiskt, och "världens sämsta skäl" att vilja avsluta graviditeten av de skäl du anger. Som om det vore moraliskt fel?
Du har redan fyra barn. Ingen kan anklaga dig för att inte ha gjort din del när det gäller att befolka detta land. Du och din man har nyligen genomgått en äktenskaplig kris, samt verkar ha fullt upp med det ni har. Och fyra friska barn är ingen garanti för att nästa barn blir friskt, det finns dessutom annat som npf, förlossningsskador och liknande.
Sen kan det förstås vara tvärtom också. Känslomässigt kanske både du och din man gärna vill ha barnet. Du skriver att det på sätt och vis skulle vara härligt med en bebis till, osv.
Är det så du känner - ja då hamnar ni ju i ett annat läge. Då är det bättre att behålla och ta det som det kommer. Era andra barn kommer ändå att vara ganska stora om några år. De kommer fortfarande att behöva er, men inte på samma sätt som när de var mindre.
Men oavsett vad ni beslutar er för, är det vanskligt att fråga andra hur ni borde göra, eller hur de skulle ha gjort. Det finns nämligen inga rätt och fel här. Alla är olika. Det som är rätt för andra behöver inte vara rätt för er.
Många hade aldrig velat ha ens tre eller fyra barn. De hade nöjt sig med ett eller två och sedan sett till att det inte blev fler, med hjälp av preventivmedel eller sterilisering, samt gjort abort vid behov. Andra hade aldrig klarat av att göra abort, oavsett hur många barn de hade innan. Och åter andra hade kanske valt det ena eller det andra, beroende på situationen.
