Borde jag göra abort??

Skickar en stor kram!

Varit i din situation, vi hade till och med separerat under en period men hittade tillbaka och hade det bättre än på många år. Vi hade då tre barn i hög- och mellanstadieålder. 

Fick reda på att jag var gravid och vågade först inte säga någonting till maken. Var så rädd att rucka på det som äntligen var bra och hade en sjuk tanke om att göra abort i hemlighet. Men började kräkas nåt förskräckligt så maken förstod utan att jag behövde säga nåt. Han tyckte inte att abort var självklart utan att vi skulle ta oss en rejäl funderade innan vi valde att göra något oåterkalleligt. 

Vi beslutade efter mycket om och men att behålla. En liten sladdis som en del av vår nystart. Berättade för barnen som faktiskt blev väldigt glada. 

Vid det första ultraljudet i vecka 12 fick vi reda på att det var två (!!) små bebisar i magen. Då gick jag igenom ett par veckor med starka tvivel, men maken var stöttande och barnen var helt fantastiska. 

Nu har vi två små 2-åringar som tultar omkring här hemma och allt har gått över förväntan. Vi valde att vara hemma tillsammans de första 4 månaderna och det var verkligen underbart att få den tiden ihop som par och nyblivna föräldrar. 

Vi ångrar oss inte en sekund, som någon sa så ångrar man aldrig ett barn. 

Lyssna till ditt hjärta (magkänslan). Man ångrar aldrig ett barn, men kan ägna en livstid att ångra det (barnet) som inte blev. 

Stor kram vännen! Grattis till ett litet hjärta som slår. 

Jag vet att det känns omvälvande just nu. Vid rutinultraljudet i vecka 12 när vi fick reda på att det var tvillingar så bestämde jag mig nästan igen för att göra abort. Men vi hade redan bestämt oss för att fullfölja. Fram till vecka 14-15 mådde jag uselt och var inte alls säker i mitt val, men maken var väldigt stöttande och min stora trygghet. 

Din man verkar vara en fin person, sök trygghet och tröst hos honom. Och våga glädjas åt er lilla bebis, det hjälper till i bearbetningsprocessen.