Dotterns brev?

Du ska söka vård omedelbart. Ring Barn- och ungdomspsykiatrin. 

Skämtar du?!? JA DU SKA RINGA ALLA MÄNNISKOR DU KOMMER PÅ!!! Dvs vården, BUP, öppenpsyk, soc, ALLA som kan hjälpa i detta på något sätt!

Du har ingen aning om när hon skulle försöka genomföra något. och kanske lyckas på första försöket!!

Hur och var hittade du brevet? Kan du bedöma hur gammalt det är?

Det står 12-7 på dom, och papprerna är väldigt skrynkliga. Hon hade varit med sin pappa under lovet och jag skulle städa hennes rum, de var under hennes säng.

Kan ju vara både 7 december eller 12 juli.  Svårt att veta.

Jobbigt. Har varit med om det där och det blev aldrig fullbordat. Däremot ambulans och hela köret. Vi tog vår dotter (13-14 år) till BUP efter att hon skrevs ut från sjukhuset och BUP var sisåsdär lyckat. Inget vidare men det handlade om personkemin och personalen. BUP är def bättre än inget. 

Om det är illa har sjukhusen psykakut så vitt jag vet.
Säter (som ska vara Guds gåva till alla psykiskt sjuka) är inte bra för såna som bara "funderar" på självmord. De tar bara emot riktigt dåliga personer som är rejält illa däran. Därför blev besöket där en stor besvikelse för dottern för då såg hon ingen hjälp alls sen.  

Kan du prata med henne eller blir det taggarna utåt? Det är ju ett rop på hjälp och det finns ju stöd att få. Se tidigare kommentarer. 

Hur det gick för vår dotter? Allt redde ut sig efter 2-3 år. Hon fick medicin mot ADHD. Nu är hon sitt gamla jag igen. 

Ja det är ju just det, jag vet liksom inte om jag ska prata med henne. Jag har kontaktas bup och ungas psykiska hälsa. Jag förstår att oavsett när hon skrev breven så är det förstås allvarligt, men känns mer liksom akut om dom skrevs nyligen än för ett halvår sedan.

Självklart ska du prata med din dotter. Du måste visa att ni finns där för henne. 

Så ditt barn har eller har haft självmordstankar... Och du undrar om du ska prata med henne?!? VAKNA UPP TS!!!

Du har ingen som helst aning om hon fortfarande mår skit oavsett när brevet skrevs!

Prata med henne.

Det spelar ingen roll ens om hon har skrivit det för 1 år sen... DET ÄR AKUT!!!

Jösses....skrämmande att du ens ställer en sån fråga här på fl....

Hade jag hittat ett sådant brev från min dotter så hade jag sagt mig ner och pratat med henne direkt. Oavsett när det skrevs.
Hon måste känna att vi finns där för henne.
Jag förstår att du är chockad,men du måste ju göra allt du kan nu. Du vet ju inte vad som försiggår i hennes tankar.
Ring BUP,psykakuten eller vc. Vad som helst. Hon måste få hjälp! 
Prata även med skolan. Kanske kan ni få hjälp av skolkuratorn.

Jag har kontaktat både bup och ungas psykiska hälsa, det är inte så att jag inte vill prata med henne för att jag inte bryr mig. Utan att jag är så otroligt rädd att jag ska trigga något i henne, jag vet inte hur sånt här funkar men man kanske skäms över det och då vill inte jag att jag ska säga något så hon gör något förhastat. Nu så är hon iallafall hos sin kompis, men ska prata med henne när hon kommer hem imorgon. Sen att hon skulle prata med skolkuratorn skulle aldrig hända. 

Men hur tror du att det skulle kännas om du inte pratade med henne och hon sen tog sitt liv? Du måste prata med henne och försöka förmå henne att ta emot hjälp.
Bra att du i alla fall har kontaktat några instanser. Hoppas ni får hjälp snart.

Säg inte till att börja med att du har hittat lappen. Fråga henne när det är läge hur hon mår. Känn av läget och nysta. Kanske erbjuda en tid hos kurator? Kanske hon själv redan gjort det?
För säkerhetsskull gömmer du värktabletter och sådana mediciner. Ha inte dem liggande i nåt skåp som hon vet av.

Generellt har det varit ganska turbulenta år då mina döttrar var mellan 13-16 år. 

Förstår inte alla som skriker på dig för att du skriver och frågar här, det är ju klart att du vill ha råd om hur du ska bemöta din dotter på det bästa och allra säkraste sättet i det här. 

Det att föra upp ämnet i sig i ett samtal skulle riskera att "väcka en björn som sover" är en myt, tvärtom kan det vara till stor hjälp att göra samtalsämnet mer normalt. Att det är normalt att seroöst menat ställa någon frågan "har du mörka tankar ibland, som att göra dig själv illa eller inte vilja leva?". 

Det finns massa info om man googlar, "hur prata med någon som har självmordstankar", "prata med ett barn som har självmordstankar". Tips, råd, svar på vanliga myter och annan information finns på bla 1177 och flera suicidpreventionsorganisationers hemsidor. 
Beroende på hur gammal din dotter är så finns det olika chattar och telefonnummer som man som ung person med sådana tankar kan chatta eller ringa anonymt till, du skulle kunna kolla upp och skriva ned dem om det finns något/några som passar din dotter och ge henne det samtidigt som du säger att hon även kan prata med dig/er om allt också. 

BRIS har en stödlinje för vuxna, och med tanke på din oro för att "göra fel" när du ska ta upp om detta med din dotter, så tycker jag att du ska prova att även ringa dit och be om råd om hur du tar upp det samtalet med dottern på bästa sätt. 

Jättebra att du tagit kontakt med bup mm redan! 

Lycka till! Varm kram

Jag måste säga också att det är så beroende på barnets reaktion när man tar upp detta med henne. Reaktionen kan bli ilska och kanske hon rusar iväg och sen går det inte att prata med henne mer den dagen. Eller blir det ett önskeläge där barnet/ungdomen börjar diskutera sitt mående. 
En gång satt jag i bilen och skrev SMS med dottern som stod utanför bilen.  Det kan gå att nå henne via text och inleda en "tråd".