• Anonym (Tufft)

    Ohållbar livssituation

    Min man har cancer sedan två år. Vi hoppas att han ska bli frisk såklart men cancern är spridd så det ser ju inte så bra ut. Vi har två barn på 2,5 och 6 år. Jag har såklart det mesta ansvaret för dem pga mannens sjukdom. Jobbar också heltid. Vi har i princip ingen avlastning pga att våra föräldrar själva är gamla, sjuka eller avlidna. Min pappa hämtar barnen på förskolan och fritids någon gång ibland men utöver det så har vi ingen avlastning. Det har gått hyfsat bra när jag var föräldraledig och när yngsta var mindre då han var relativt lugn. Nu har han kommit i trotsåldern så allt man ska göra blir en kamp och han river och klättrar på allt.

    Har också nytt jobb så känns svårt att be om att få gå ner i tid även om vi skulle klara det ekonomiskt. Jag känner ständigt stress över att hinna hämta barnen i hyfsad tid, sen när vi är lediga är det också otroligt kämpigt och ständiga konflikter med barnen. Orken håller på att ta slut. Lillen sover också väldigt dåligt och vaknar på nätterna. Så ska jag också hantera all sorg som makens sjukdom innebär. Han får mycket biverkningar av behandlingen som gör att han mår väldigt dåligt. Ville mest skriva av mig. Tips för att få vardagen att fungera är välkomna. Vi har kontakt med kurator men det 

  • Svar på tråden Ohållbar livssituation
  • Anonym (Tufft)

    Vi har kontakt med kurator men det underlättar ju inte direkt i vardagen skulle det stå på slutet

  • Anonym (GA)

    Gå ner i tid. För din egen skull, kanske kan du ha kvar samma tider för barnen på förskolan pga omständigheterna.

    Sök hjälp med avlastning. Dels för barnen, men även mannen. Kan han vara inlagd någon vecka då och då?

    Inget blir bättre av att du går in i väggen. Så prata med kuratorn om vilken hjälp du kan få. 

  • Anonym (M)

    Det är lätt att bli blind för hur illa ens egen situation är. Jag tänker att du nu även själv är i behov av omsorg. Depression är ju ganska stor risk att hamna i. 


    Lovar dig att du kommer få full förståelse om du pratar med din chef om situationen och ber om att få gå ner i tid. Det spelar ingen roll om du är ny på jobbet. Risken är annars att du kollapsar helt och blir borta för väldigt lång tid från jobbet.

    Ring även socialtjänsten för råd om hur de kan bistå med hjälp. Inget skamligt i det. De är till för att stötta i tex såna här situationer. 


    Hoppas du vågar be om hjälp!

  • Mortiscia80

    Förklara livssituationen för chefen och be om att få gå ner i tid. Prata med soc om att få en avlastningsfamilj. Skaffa barnvakt ibland och gör något bara som par.

    Gör det bästa av tiden. Det absolut viktigaste i livet nu är familjen.

  • Anonym (Carola)

    Beklagar verkligen den situation ni lever i idag🙏❤️

    Säger som ovan att du självklart ska prata med din chef om din situation och begära att få gå ned i tid, har väldigt svårt att tro att chefen skulle neka dig det. Risken är ju som sagt att du annars går helt in i väggen och blir borta från jobbet ännu mer och längre tid. Det är friskt och klokt att hitta strategier för sitt eget mående.

    Angående barnen ska du be om att få prata med rektorn på förskolan och förklara er situation att du kommer behöva ha barnen på förskolan mer ( tänker mellandagar osv) och att du önskar ha barnen kvar sina timmar trots att du ska försöka att gå ner i tid på ditt jobb.
    Du behöver verkligen all avlastning som finns.
    Vet inte hur mycket sociala myndigheter kan hjälpa till med avlastningen men kanske du kan söka efter en barnflicka som tex hämtar barnen från förskola, hen kan även finnas till med annan avlastning.
    Jag arbetar själv på förskola och ser att flertalet familjer anlitar barnflickor som hämtar barnen på förskolan. 
    stort lycka till 🙏❤️

  • Anonym (Tufft)

    Tack för era fina svar. Jag behöver nog hitta ett sätt att ta hand om mig själv mer, det är bra att bli påmind om det för det är lätt att glömma bort sig själv i detta

  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Mamma till 2)

    Cancern är borta i övrigt har jag varit i din situation.
    Våra barn gick i mellan/högstadiet när mannen blev sjuk.
    Jag kopplade i autopiloten, tog ut så mycket semester jag kunde.
    Snälla vän, du måste ta hand om dina barn och finnas där för din man.
    Att gå från 2 stabila vuxna med 2 barn till att ibland finna sig ensam med 3 barn.
    För att orka, gå ner i arbetstid, någon typ av avlastning, städhjälp/barnflicka eller avlastningshem via soc.
    Ta hand om dig.

  • Anonym (GA)
    Anonym (Tufft) skrev 2025-01-06 14:46:41 följande:

    Tack för era fina svar. Jag behöver nog hitta ett sätt att ta hand om mig själv mer, det är bra att bli påmind om det för det är lätt att glömma bort sig själv i detta


    Hur ska du göra det utan hjälp från utomstående?
  • Anonym (Tufft)
    Anonym (GA) skrev 2025-01-08 13:07:24 följande:
    Hur ska du göra det utan hjälp från utomstående?
    Jadu, kommer säga till på jobbet att jag behöver gå ner i tid. De vet om min situation så de förstår nog, man har ju rätt till det när barnen är små. Sedan andra saker som avlastar lite. Funderar på att betala barnvakt någon gång. Kanske privat städhjälp. Men får räkna lite på det då inkomsten såklart sjunker om jag minskar arbetstiden.
  • Anonym (Tufft)
    Anonym (Mamma till 2) skrev 2025-01-06 16:09:53 följande:

    Cancern är borta i övrigt har jag varit i din situation.
    Våra barn gick i mellan/högstadiet när mannen blev sjuk.
    Jag kopplade i autopiloten, tog ut så mycket semester jag kunde.
    Snälla vän, du måste ta hand om dina barn och finnas där för din man.
    Att gå från 2 stabila vuxna med 2 barn till att ibland finna sig ensam med 3 barn.
    För att orka, gå ner i arbetstid, någon typ av avlastning, städhjälp/barnflicka eller avlastningshem via soc.
    Ta hand om dig.


    Vad skönt att höra att cancern är borta. Tyvärr verkar det inte gå åt det hållet i vårt fall. Ska med honom till sjukhuset för att se vad de säger, känner mig oerhört maktlös 
  • Anonym (F)
    Anonym (Carola) skrev 2025-01-06 11:53:49 följande:

    Beklagar verkligen den situation ni lever i idag🙏❤️

    Säger som ovan att du självklart ska prata med din chef om din situation och begära att få gå ned i tid, har väldigt svårt att tro att chefen skulle neka dig det. Risken är ju som sagt att du annars går helt in i väggen och blir borta från jobbet ännu mer och längre tid. Det är friskt och klokt att hitta strategier för sitt eget mående.

    Angående barnen ska du be om att få prata med rektorn på förskolan och förklara er situation att du kommer behöva ha barnen på förskolan mer ( tänker mellandagar osv) och att du önskar ha barnen kvar sina timmar trots att du ska försöka att gå ner i tid på ditt jobb.
    Du behöver verkligen all avlastning som finns.
    Vet inte hur mycket sociala myndigheter kan hjälpa till med avlastningen men kanske du kan söka efter en barnflicka som tex hämtar barnen från förskola, hen kan även finnas till med annan avlastning.
    Jag arbetar själv på förskola och ser att flertalet familjer anlitar barnflickor som hämtar barnen på förskolan. 
    stort lycka till 🙏❤️


    I Djursholm i Stockholm kanske. De flesta av oss har inte råd att anlita en barnflicka .
  • Anonym (Tufft)
    Anonym (?) skrev 2025-01-06 10:20:22 följande:
    närståendepenning
    Jag har trott att närståendepenning kan bli aktuellt först när den sjuka är i det sista palliativa skedet.. men läser att man kan få det om sjukdomen innebär ett hot mot den sjukes liv inom en "viss tid". Någon som vet vad det innebär?
  • Anonym (?)
    Anonym (Tufft) skrev 2025-01-11 08:20:02 följande:
    Jag har trott att närståendepenning kan bli aktuellt först när den sjuka är i det sista palliativa skedet.. men läser att man kan få det om sjukdomen innebär ett hot mot den sjukes liv inom en "viss tid". Någon som vet vad det innebär?
    Fråga kurator och läkare 
Svar på tråden Ohållbar livssituation