Inlägg från: Anonym (Vanligt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Vanligt)

    Hur förlåta sig själv

    Otrohet är inget ovanligt eller unikt.
    Många människor är otrogna någon gång genom livet.
    De flesta långvariga relationer råkar ut för olika kriser under åren, många går igenom olika former av otrohet, men de flesta klarar av att lösa problem och kriser, och gå vidare.

    Fler av de människor du känner och möter, många fler än du tror, har upplevt otrohet.
    Att det är fler än de flesta tror, många fler än de allra flesta vill tro, beror på att många otroheter förblir för alltid okända. 

    Du är på inget sätt unik och dina problem är inte alls ovanliga.
    De flesta som har gått igenom samma och liknande problem har kommit över det, på ett eller annat sätt, och sedan gått vidare i livet.
    De allra flesta har förlåtit sig själv. Vissa klarar att lösa sina känslomässiga problem lättare än andra. Vissa behöver ta hjälp för att lösa sina känslomässiga problem.
    Alla som vill klarar nog att lösa sina känslomässiga problem.

    Det är knappast någon som går genom resten av sitt liv och lider av problemen, så som vissa i tråden vill försöka inbilla dig och andra.

    Om du fortfarande efter en tid lider av problem med dina känslor kring detta så bör du givetvis söka hjälp. En erfaren och skicklig terapeut kan mycket enkelt hjälpa dig få de verktyg du behöver för att kunna förlåta dig själv och gå vidare i livet på ett alldeles utmärkt sätt.
    Ännu bättre om din partner få motsvarande hjälp och om ni två som ett par kan ta sådan hjälp.
    Detta är mycket vanliga problem för terapeuter, de är mycket vana vid detta, det är inte alls märkvärdigt, och de kan allra oftast hjälpa på ett snabbt och enkelt sätt.

    Många fler än du tror har gått igenom samma, eller något motsvarande, som du och har sedan kunnat gå vidare genom livet på ett alldeles utmärkt sätt.

    Om vi ska vara ärliga så är otrohet och liknande händelser självfallet ingen världslig katastrof.
    Det har ju i verkligheten inte medfört några faktiska följder, inget annat än känslor. Och känslor går självfallet alltid att komma tillrätta med, om de inblandade vill det.
    I praktiken och i verkligheten kan allt gå vidare på precis samma sätt som tidigare, inget har förändrats i praktiken, känslorna går att fixa och ingen har ju liksom missat en arm eller något...

  • Anonym (Vanligt)
    Robert 558 skrev 2025-03-03 13:27:56 följande:
    Jag tror man är väldigt oförsiktig med vad man lägger i värderingen av att älska någon om man samtidigt kan ligga med en annan. En man verkligen ÄLSKAR är man naturligtvis inte otrogen mot, älskar man någon så finns bara den personen.
    Du framstår som väldigt trångsynt och du kan eller vill bara hålla en tanke i huvudet samtidigt?

    Självfallet kan jag älska mina närmaste medmänniskor, t ex min mor, min syster och mitt barn,
    och ändå ha sex med en annan person.

    Jag gör självfallet ingen som helst koppling mellan att ha sex och med de nämnda personerna som jag verkligen älskar. Och jag älskar dem sannerligen både äkta och på riktigt.
    Och jag räknar med att detsamma gäller också för dig att du verkligen kan ÄLSKA fler än bara en människa, sedan du läst och reflekterat gällande t ex de exempel jag nämner.

    För den som fattar sitt beslut att vara otrogen så kan det givetvis också fungera på motsvarande sätt.
    Man kan älska sin partner och sin mångåriga livskamrat, men trots detta ha tillfälligt sex med en annan person.
    Det finns oändligt många olika scenarier och oändligt många olika starka känslor som kan leda fram till ett tillfälligt sexuellt äventyr, trots att man inte ens har en tanke på att sluta älska sin gamla partner eller tänker avsluta den gamla trygga relationen med sin livskamrat.

    Otrohet förekommer relativt ofta, mycket oftare än de flesta vill tro, detta särskilt i gamla mångåriga relationer.
    Självfallet kan den gamla trygga kärleken ändå fortsätta finnas kvar, man kan självfallet fortsätta ÄLSKA sin gamla livspartner även efter en tillfällig sexuell upplevelse, vilket inte är det minsta konstigt, om man bara tänker efter lite.
  • Anonym (Vanligt)
    Robert 558 skrev 2025-04-23 22:11:47 följande:
    Om du tänker efter lite så är det en väldigt skillnad i att älska sin mor, sitt barn eller sin syster kontra att älska den du valt in att dela ditt liv och som har valt att dela sitt med dig.
    Menar du med detta inlägg att det är omöjligt att älska mer än en människa?
    Det var detta som jag svarade på.

    För min egen del är jag 100% säker på att jag har förmåga älska fler än en. Förutom min egen make älskar jag bl a båda mina barn, jag älskar min syster, min mamma och pappa, och också fler nära och kära.
    Min kärlek till dem alla är både äkta och djup.
    Självfallet finns skillnader i min kärlek till alla de olika individerna.
    Men det råder ingen som helst tvekan om att jag älskar dem alla och jag känner djup och äkta kärlek för var och en av dem.

    Men i det här fallet resonerade jag inte om de olika sätten jag älskar olika individer utan jag svarade bara på den eller de medlemmar som försöker hävda att man bara kan älska en person.

    Jag är fullkomligt övertygad att jag inte är unik, utan snarare att de allra flesta har motsvarande förmåga som jag, alltså att det är fullt möjligt att på djupt och äkta sätt älska fler än en.

    Till fasa för vissa enögda medlemmar, och de fullkomligt blinda, som inte ens klarar av att resonera om otrohet utan att framstå som rabiata, så kan jag berätta att jag för några år sedan också har varit kär i en av mina älskare.
    Inte exakt samma kärlek som jag känner för min egen make men likväl handlade det om att det kom att utvecklas en typ av äkta, stark, djup och ömsesidig kärlek mellan mig och min älskare.
    Allt skedde med min makes insyn och vetskap, med hans förståelse genom mång a öppna och långa samtal och också med hans fina och stöd till mig. Vår egen starka grund och plattform som vilar på vår egen starka och ömsesidiga kärlek påverkades inte.
    Allt detta bidrog till att min äkta kärlek till min make aldrig påverkades och aldrig blev svagare.
    Efter en tid började de allra starkaste och hetaste känslorna av kärlek mellan mig och min älskare att ebba ut, medan den ömsesidiga kärleken mellan mig och min make fortsatte oförändrad och vår kärlek har utan tvekan stärkts ännu mera  sedan dess.

    Jag har full förståelse för och jag accepterar att alla inte gillar detta.
    Alla har förmodligen inte samma förmåga som min egen make att hantera en sådan situation. Jag skulle nog inte klara hantera det lika bra som han. Men mitt exempel är likväl ännu ett bevis på att man, åtminstone jag, mycket väl kan älska fler än en.
Svar på tråden Hur förlåta sig själv