Starka embryon, goda förutsättningar, 9 i frysen – men varför fäster inget?

Din kropp kanske inte har en gynnsam miljö helt enkelt...

Om nästa insättning inte lyckas skulle jag göra ett era-test samt be om att få göra insättning i medicinerad cykel. Även hålla koll på progesteron-nivån med blodprov.

Sen kan man också kolla om du har en mutation som gör att ditt blod levrar sig lättare, det kan ge små blodproppar i moderkakan och orsaka missfall. Då behöver man gå på blodtunnande sprutor vid graviditet. Man kan också kolla om du har för aktivt immunförsvar. Då kan immunförsvaret ge sig på spermier och embryon efter det reagerar som om det vore bakterier/virus som behöver bekämpas. Man kan ta prednisolon mot det eller behöva få ett särskilt dropp mot det.

Det kan också vara så att ni har en hög andel embryon med kromosomfel. De kan ha kromosomfel även om de ser bra ut, det går inte att se på dem. Dessa leder oftast inte till graviditet och i de fall de gör det blir det ofta missfall. Det kan t.ex handla om att någon av er själva har ett kromosomfel (som inte märks av på er men märks i äggen/spermierna) eller att spermierna har hög dna-fragmentering. Dna-fragmentering brukar man inte testa för.

Det finns en ivf-klinik i Aten (serum ivf) som testar mensblod efter infektioner som kan orsaka problem med att bli gravid eller behålla en graviditet. Vad jag vet testar man inte för detta i Sverige. Man skickar ner ett provrör med mensblod till Aten och de gör provet på det, man behöver alltså inte åka dit.

Men det här med minimerad stress, du inser inte själv hur sjukt stressande hela situationen är för dig..?

Det 12blasto kan göra är ju just att försöka minimera sin stress. Stress i sig är inte farligt, det är brist på återhämtning som är farligt. Den som vill kan ofta få hjälp att hitta en samtalskontakt via IVF-kliniken, någon som har god förståelse ofrivillig barnlöshet och IVF-processen. Tycker dock att det är viktigt att tänka på att det inte skulle bli många barn vid IVF om stress var en stor negativ faktor för fertilitet. Viktigt att påtala att forskningen faktiskt inte pekar ut stress som en påtaglig negativ faktor för fertilitet.

Du S borde nog fokusera på din egna insikt. Det är lätt att uppfatta dig som rätt neggig och okänslig (eller så behöver du öva på att vara snäll!) 

Ursäkta så jävla mycket för att man säger som det är! 

Har tyvärr svårt att ge dig några konkreta eller pålästa svar, men tycker att W skrev mycket som jag känner igen från info från seriösa vårdkällor. Har också förstått att man i Sverige inte får analysera embryon för kromosomavvikelser, och att det kan vara så att man sätter in embryon som ser ut att vara fina men som faktiskt inte har en sådan genetisk uppsättning att de kan utvecklas till en levande bebis. Det var läkaren Anna Hammarström pratade om det i en intervju för ett tag sedan, men jag lyckas bara hitta klipp om att hon skaffat barn vid hög ålder. 

Gällande testerna på mensblod vet jag dock inte om det finns något forskningsstöd, vet du W? Har också hört att proverna ofta stoppas innan de kommer fram till kliniken, då man egentligen inte får skicka biologiskt material...

Tycker du att din klinik/läkare är bra på att förklara och ge svar? Jag är snart 33 och oförklarat barnlös, ska förhoppningsvis påbörja min första IVF-behandling i februari. Känner igen mig så mycket i dina funderingar, och tycker tyvärr inte att jag har fått bra svar av läkaren som genomförde vår utredning. Hon ville bara understryka att våra förutsättningar är goda och att inga fler tester är nödvändiga. Hon varnade oss också för att slösa pengar på teater som saknar vetenskaplig grund, vilket såklart i grunden är bra, men jag skulle gärna få mer info. Nu byter vi klinik när vi ska påbörja IVF, håller tummarna för att den läkaren är mer villig till samtal. 

Stort lycka till med insättningen nu! 

Det känns som att du kanske borde kolla upp vad problemet ligger eftersom allt annat går ju bra men det är att det inte stannar. Jag vet inte om ivf du är på nu är privat eller om det är via Landstinget. Tänker om du ska kontakta gynekologen på sjukhuset och om de kan ta några prover på dig. Innan jag fick gå på ivf via Landstinget så sa min läkare från gynekolog avdelningen att det var viktigt att man gjorde prover och undersökningar på mig annars finns det risk att det inte skulle lyckas med ivf. Jag tycker du får stå på dig och säga att du vill ha någon slags undersökning på varför det blir så här?