• Anonym (PS)

    Lämna lång relation.

    Jag håller på att ta steget att lämna min man.

    Vi har varit tillsammans i 16 år. Har två barn tillsammans, villa, landställe. Jag har kommit till den här punkten tidigare och har även tagit upp det med honom, att jag inte orkar med vårt förhållande längre. Har då fått höra att han ska ändra på vissa saker. Sen rinner det ut i sanden. Har försökt lyfta saker som jag tycker är helt orimliga men blir avfärdad. Når inte fram alls.

    Sedan fyra år har min man bytt yrke och valt att satsa på sig själv. Har pluggat. Sedan startat eget företag. Drar inte in någon inkomst, men skjuter till med sparade pengar ibland och handlar en del mat. Jag står för nästan alla räkningar, lånet, el, försäkringar, barnomsorg, bredband, bådas csn. När jag själv pluggade fick jag jobba extra för att ha råd, betalade hälften av allt. Alla abonnemang stod på mig, lägenhet osv. Han tänkte inte betala mer än hälften. Så det var vara att betala.

    En del i det hela är vår ekonomi, att ansvaret ligger i stort på mig. Dels att jag alltid varit den som betalat alla räkningar, för jag står på alla abonnemang. Han har inte kunnat använda samma bank som mig (tycker det är för svårt?), där vi har lån, sparande till barnen osv. Han kör en egen bank på sidan. Har ingen insyn i hans ekonomi fast vi är gifta. Allt sparande till barnen går från mitt lönekonto. Min lön tar slut en bit in i månaden efter räkningar, mat. Brukar få be honom swisha mig så jag har något att röra mig med, får några tusenlappar. Han tar inte ut lön från företaget och berättar inte hur planen ser ut. Om jag tar upp detta för diskussion leder det bara till bråk.

    Vår första bostad ägde jag helt. När vi flyttade till större skrev vi det som att vi ägde hälften - hälften. Vi var inte gifta då, men jag tyckte det var bäst med tanke på att vi hade barn tillsammans. Men i grunden så la han inte ett öre, hjälpte till med renoveringar. Jag står för att jag tycker det är rätt, att båda ska ha möjlighet till boende när man har barn (om man skulle dela på sig). Men det tas så för givet. För vinsten från min första lägenhet köpte vi landställe (gemensamt) samt bil, som står skriven på honom.

    Mycket ansvar kring barnen hamnar på mig. Han är delaktig och umgås med barnen, till vardags som ledig tid. Men allt som rör skola, information från skola (läsa veckobrev), hålla koll på gympa, utflykter, kontakt med skola (då vi har ett barn med behov av stöd) hamnar på mig. Så även hålla koll på vårdkontakter. Han menar att han gör andra saker som väger upp, jag vet dock inte vad det är. Men uppenbarligen tycker han att det är helt rimligt att inte läsa ett enda veckobrev eller kolla schemat alls. Sen blir han irriterad på barnen när de inte heller vet.

    Han är väldigt intresserad av inredning och design. Så till den grad att det tar över hela hemmet. Han samlar på många saker, vilket är en del av hans företag. Det är svårt att ta plats när det hela tiden kommer nya föremål eller saker man fixar byts ut. Saker köps och säljs, kommer och går. Jag har själv tappat intresset, fast jag egentligen vet precis hur jag vill ha det. Vi har en stor hylla i vardagsrummet. Jag räknade till att jag hade tre föremål där, medan han har över hundra. Säkert värdefulla och fin design. Men för mig känns det bara överväldigande. Jag har inte avsaknad av stil. Men har förlorat intresset för det finns inte plats. Mina böcker som betyder mycket för mig har fått flytta till en korridor där barnen har sina rum. Detta had lett till att jag inte känner mig hemma i mitt eget hem.

    Jag orkar inte längre. Jag är sur och irriterad varje dag och känner att det här dränerar mig på energi. Ser inte att jag har något gemensamt med min man längre. Inget vi båda ser fram emot eller drömmer om. Jag tror att jag skulle må bättre själv, att få rå om ett eget hem,  ha min egen ekonomi. Att jag på så vis skulle vara en bättre förälder.

    Jag har anmält intresse på en lägenhet. Är inte säker på att jag kommer få den, men då kommer jag hålla utkik tills det blir en liknande ledig längre fram. Tänker att han får bo kvar i huset tillsvidare, tills han vet hur han tänker göra. Så kan vi sälja i ett senare skede. Landstället får vi sälja under våren.

    Jag förstår ju att han kommer bli sårad. Men han har tagit mig alldeles för givet. Och avfärdat mig alldeles för många gånger när jag faktiskt försöker lyfta saker. Han får se till att ordna en ekonomi så han klarar sig. Om han skaffar ett extrajobb utöver sitt företag. Eller börjar ta ut lön. Han kan hyra ut en del av villan för att underlätta ekonomiskt. Han har sparade pengar och han har tillgångar som han kan sälja, så han står inte på bar backe. Plus att vi har landstället som vi kan sälja.
    Har bokat möte med banken för att se över min ekonomi.

    Jag skulle behöva några stöttande ord, kanske någon som varit i liknande situation? Har planerat att prata med honom på lördag, när ena barnet inte är hemma och det andra lagt sig. Jag vet dock att jag kommer få ta en del skit från honom. Jag kommer föreslå familjerådgivning ganska snabbt för att kommunicera kring separationen och barnen. Några råd?
  • Svar på tråden Lämna lång relation.
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Hmm)

    Låter lite som att ni glidit ifrån varandra och han verkar ju inte heller vilja göra nånting åt saken. Tycker också att hela eran fördelning av allt där hemma är helgalen.
    Är själv i en relation sen 17 år med två barn och vi försöker dela ansvaret lika och hjälper varandra hålla koll på allt (också barn med speciella behov). Vi har även gemensamt lönekonto där bådas löner ligger så blir det lättare att sköta det ekonomiska. 
    Tycker du gör helt rätt i att lämna, han förtjänar inte dig och du förtjänar någon bättre. Man har dessutom bara ett liv så man ska inte kasta bort det.

  • Familjesus

    Jag tycker faktiskt att det är ett under att du stått ut så länge TS! Att han inte bidrar ekonomiskt i någon större utsträckning och inte har delgett dig någon plan framåt låter ju helt galet! Särskilt som det inte gällde dig när du pluggade. 

    Jag förstår att man inte vill splittra familjen, men det får ju finnas gränser. Han låter oerhört ego och utan omsorg om dig. Du förtjänar att få leva ett lyckligt och jämställt liv!

    Jag tycker också att det är stort av dig att bara mån om att han kan fortsätta att ha ett bra boende och en ekonomi, egentligen tycker jag han inte är värd det. Men han är ju dina barns pappa och behöver ju kunna ge dem ett hem så förstår det samtidigt.

    Heja dig!

  • Anonym (Anna)

    Det har ju funnits problem från början känner jag, så att du stått ut så länge förstår jag inte. Men, men så är det.

    Självklart ska du lämna honom, och jättebra att du har en plan med nytt boende. Jag tycker du ska begära att bli utköpt från huset, risken är annars att du åker på att betala till banken om han inte betalar sin del. 

  • Anonym (Förnuftig)

    Det låter ju inte särskilt bra det här det måste medges. Dock tar du inte upp något om hur ert samliv ser ut, om man bortser från alla hans övriga brister. Ofta är det trots allt där problemen börjar för många.

    Hur är det för er? Hoppas det blir bra till slut.

  • Anonym (PS)
    Tack för input. Jag förstår allt mer att det kanske låter helt orimligt, hur situationen har blivit. Min utgångspunkt har varit familjen som helhet och att allas ekonomiska trygghet ska vara självklar. Men det har nog blivit på bekostnad av mig. Jag är inte perfekt själv. Har verkligen mina dåliga sidor. Men jag har låtit det gå alldeles för långt. Jag har nog haft tålamod med hans oförmåga att ta ansvar (ekonomiskt, mm) för att han har svårigheter. Inte för att han erkänner att han har svårt med något. Men jag har varit medveten om att sånt här har varit väldigt svårt för honom. Han har inte heller fått med sig många av de här sakerna från sin uppväxt, hur man sköter sin ekonomi osv. Men även om han har haft en svår uppväxt och om det är så att han har "svårigheter", så är ju inte det en ursäkt från att ta ansvar.

    Han kommer inte kunna köpa ut mig ur huset. Jag har inte heller ekonomi att köpa ut honom i dagsläget. Jag känner mig ganska nöjd med om jag kan flytta till en lägenhet. Den jag anmält intresse på är en trea i markplan, känns som ett mindre radhus.
    Däremot så räknar jag med att kunna köpa ett mindre hus om några år, antingen om han då köper ut mig eller efter försäljning av huset och vårt landställe. Jag tänkte kolla med banken om man kan göra så att halva lånet faktureras till mig och hälften till honom. Nu dras det från mig på autogiro. Jag tänker också diskutera möjligheten att sänka amorteringen då vi i dagsläget amorterar ganska mycket. Så att de kostnader jag fortfarande har för huset blir så låga som möjligt. Sen får han stå för driftkostnader som el, vatten, sopor osv. Men allt det här kommer vi ju beh
  • Anonym (PS)

    ....det jag skulle skriva var att vi kommer behöva få ned det skriftligt sen, hur man gör med det ekonomiska och huset.

  • Anonym (Anna..)

    Varför ställer du inte krav på att han ska skärpa sig? Hjälper inte det så får du väl lämna. Om ni säljer huset så får du ju halva om ni äger det tillsammans. Så många trådar om folk som har det dåligt, så trist att läsa om.  Det är inte så svårt om man kan kommunicera och hjälpas åt.

  • Anonym (Ta hjälp)

    Har varit i samma sits som du TS men min föredetta fru utnyttjade mig totelt efter att jag lät henne bo kvar i det som tidigare var vårt gemensamma hus. Jag ille att barnen skulle ha kvar en fast punkt i livet. Med facit i hand skulle jag drivit igenom en försäljning direkt. Bland annat så renoverade hon sönder huset och sålde nyare inredning (kylskåp mm) och bytte ut till billigare begagnat. Jag hade inte ork att fixa till allting för att åter öka värdet på huset så vi fick mindre för huset än vi borde fått. 

    När jag förstod hur lurad jag blev så tog jag hjälp av en jurist och fick alla papper klara och sedan sålde vi. 

    Kan verkligen rekommendera att sälja alla gemensamma tillgångar direkt i samband med separationen. Det kommer gynna dig ekonomiskt och även känslomässigt då du annars kommer ha ett gemensamt band med honom i många år framöver. 

  • Anonym (PS)
    Anonym (Anna..) skrev 2025-01-08 14:06:18 följande:

    Varför ställer du inte krav på att han ska skärpa sig? Hjälper inte det så får du väl lämna. Om ni säljer huset så får du ju halva om ni äger det tillsammans. Så många trådar om folk som har det dåligt, så trist att läsa om.  Det är inte så svårt om man kan kommunicera och hjälpas åt.


    Även om jag tagit upp alla saker som är ett problem, så är det inte något han ser som ett problem. Han ser helt enkelt inte på vilket sätt han skulle kunna skärpa sig eller ändra sig, för han ser inte problemet. Svårt att förklara. Jag förstår att det är viktigt med kommunikation, men alla är inte mottagliga.
Svar på tråden Lämna lång relation.