Dåligt samvete mot mina äldre barn på grund av graviditet

Anonym (TS) · 2025-01-08T12:51:12+01:00

Barnen är jätteglada att de ska få ett syskon men jag är rädd att det ska ta tid och energi från dom, redan under graviditeten har jag inte orkat riktigt lika mycket även om jag såklart fortfarande hittar på saker med barnen , tar äldsta till hennes aktiviteter och allt sånt. Barnen är 8 och snart 3, speciellt 8-åringen som förstår mest tycker det ska bli jättekul.Det här är min och min killes andra gemensamma barn. Vi bor inte tillsammans på heltid just nu delvis på grund av hans jobb så jag är ganska mycket ensam men tanken är att han ska vara mer hos oss när bebisen kommer. Tyvärr har förhållandet blivit lite sämre under graviditeten så jag är lite rädd för att bli ensamstående. Känner mig ibland ganska ledsen och känner att graviditeten var ett misstag men det är verkligen för sent att ångra sig nu, ska föda om ungefär en månad. Och så får jag dåligt samvete för att jag ens tänker så om barnet i magen. Har en vän som väntar första barnet och en till som nyss har fått första och känner mig lite avundsjuk för att de bara är glada , önskar jag kunde vara det också.. Är såklart det ofta men ibland kommer tankarna på hur svårt det kommer bli, att vara låst med en nyfödd igen och allt.. Dessutom måste vi antagligen flytta till större inom den närmaste framtiden. Vet inte vad jag ville , kanske mest skriva av mig. Pratar med en kurator via MVC så ska försöka prata med henne om det. Någon som har känt liknande eller kan ge råd hur jag ska göra för att det ska kännas bättre?

Jag har fem barn. Minns när jag låg och nattade fjärde barnet, när jag var 33 veckor gravid med nr 5, och hade ångest över att hon inte skulle vara "bebisen i familjen" längre. Ångest över hur komplicerat det skulle bli med logistiken kring barnens aktiviteter, skjuts till/från vänner, ta alla till skola/förskola och hela den biten. Även jag var/är själv rätt mycket med barnen i perioder, för min man har i perioder väldigt mycket tjänsteresor. Men vet du? Allt gick faktiskt jättebra. ...även fast bebisen föddes den natten, prematur - med allt det innebär.

Någonstans kommer man helt enkelt in i det. Det bara fungerar, för det finns inget annat alternativ. Och barnet som föds är ju så oerhört älskat från dag 1 - av syskon, föräldrar, vänner, släktingar. Plus att man som förälder är betydligt tryggare i rollen. Blöjbyten, kvällsoro, såriga bröstvårtor, navelvård - allt kan man. Med första måste man lära dig allt från början. Andra barnet så behöver man lära sig hur man är förälder till fler än ett barn. Med tredje barnet - då vet man hur man sköter en bebis och hur det går till att vara förälder till fler än ett barn.

Det där fixar du galant!

Dåligt samvete mot mina äldre barn på grund av graviditet

INNEHÅLL