Är vår familj onormal?

Ovanliga, skulle jag säga. 

Terapeut kan man ju ha utan att ha särskilt stora problem, men att ni alla, under vad det verkar, lång tid har hjälp av psykiater gör att jag gissar att ni har en ärftlig fallenhet för att drabbas av psykisk sjukdom och/eller ohälsa. 

Min fördom om folk som ofta anlitar en advokat är att det är folk med mycket pengar. Vi som inte har så mycket att tjafsa om, inga skogsfastigheter, inga komplicerade bolags- eller fastighetsaffärer etc, vi behöver ytterst sällan en advokat, så länge vi är laglydiga. 

Vad bra att ni hittat den hjälp ni behöver! :) 

Ska ni inte istället ansöka om god man eller boendestöd? Det borde bli mycket billigare för er. 

Å andra sidan förstår jag att ni helst håller kvar vid ett koncept som ni vet fungerar. 

En del har en konstig syn på psykisk sjukdom och missbruk. De tror att det innebär att man är helt galen och tvångsvårdad eller sitter redlös på en parkbänk om dagarna. Så ser det så klart inte ut. Många missbrukare och psykiskt sjuka har arbeten och familj mm. 

Ni är en familj med onormalt stort stödbehov, men det är ju toppenbra att ni hittat ett sätt att hålla er flytande, och förhoppningsvis inte för vidare problemen till nästa generation. 

Ni har jävligt mycket pengar, eller hur? Jag tror att det är den biten som blir knepig för oss normalinkomsttagare att förstå. Vi har liksom hemförsäkring för att ha råd med juridisk rådgivning om det någon gång skulle behövas. Ni anlitar advokat lite till vardags och kan utan problem lägga 100 000 på terapi. Så ser liksom inte genomsnittssvenskens ekonomi ut. 

Jo, det du beskriver är ett mycket stort stödbehov. Det är inte normalt att behöva ett kristeam och folk man anlitar som säkerhetsspärrar. 

Håller helt med! Familjeterapi är inget märkligt för en familj med era behov. Det är inte att en familj som ni får ta in så mycket hjälp som är ovanligt (eller onormalt, som du, TS, skriver). Det är att ni har ett så stort stödbehov som är det ovanliga.

Någon kommenterade att ni inte verkade ha lärt er att ta hand om er själva. Då fattar man ju inte vad tex ett maniskt skov kan innebära. Som jag ser det tar du ansvar för dig själv genom att se till att omge dig med den hjälp din sjukdom innebär att du behöver. Det är så konstigt, för ingen hade ju sagt åt en benlös person i rullstol att den borde lära sig att gå själv. Men när det kommer till psykisk sjukdom kläcker folk ur sig såna saker. 

Ja och nej. TS familjeliv har ju alltid varit mer eller mindre kaosartat och de verkar ha det mycket bättre nu än de haft någonsin tidigare. Jämförelsevis har de ju väldigt lite problem nu, eftersom de själva ordnat med den hjälp de behöver. TS har dessutom en sjukdom som kan göra det svårare att avgöra vad som är normalt och inte. 

Men TS och flera i familjen har ju sjukdomar. Teamet omkring dem hjälper dem så att deras sjukdomar inte ska ställa till det för dem eller människor omkring dem. 

Jag förstår inte hur någon kan tycka att det är negativt att en person med problem själv ser till att få hjälp och på så vis varken belastar samhället, anhöriga eller kollegor/anställda. Jag uppfattar det TS familj gör som klokt och ansvarstagande. Det är inte alla människor som vågar se sina egna svagheter på det viset. Många ignorerar behovet av hjälp länge och hamnar hos trx Kronofogden och Socialtjänsten. Istället driver TS familj, med den hjälp de själva sökt och betalar för, företag som bidrar till samhället. Är inte det något väldigt positivt? 

Är det bara folk med psykisk sjukdom som du anser vara institutionaliserade när de behöver återkommande stöd/vård eller gäller det även folk med andra livslånga sjukdomstillstånd som diabetes eller reumatism? 

Ett tips är att välja Visa endast så att du ser allt som TS skrivit. Då slipper du ta upp frågor som redan har fått svar. Man får upp den möjligheten om man klickar på de tre prickarna i listen där användarnamnet står.