Är vår familj onormal?

Är väl inte ovanligt i och för sig att människor går i terapi, parterapi, livscoacher, behandling för fobier etc. Det vill säga jag vet flera människor i min närhet som har tagit professionell hjälp när de haft olika typer av psykiska problem. Inte heller ovanligt att de fått göra det flera gånger under livet. Den värst drabbade jag känt har fått ligga inne på sluten psykiatrisk vård. 

Så att så långt är det inget som är ett dugg konstigt med eran familj. Det som låter konstigt är väl snarare att ni har nåt "team" som verkar sluten till eran familj. Att alla går till alla och känner alla. De har väl I och för sig tystnadsplikt men jag vet inte om jag personligen skulle vara supersugen att gå till samma terapeut som syrran. 

Intr heller konstigt att ni kan få tag på dem inom 24 timmar. Min kompis har problem med sonen och de har en kontakt på BUP som nästan alltid återkoppla inom ett dygn. 

Det mest ovanliga är väl att ni har en familjeadvokat. Det förknippar jag med rika familjer och så många rika känner jag inte. De rika jag känner har mig veterligen ingen familjeadvokat. 

Det konstiga är också om ni är så dysfunktionella med missbruk och bipolär sjukdom etc hur ni kan vara fungerande/högpresterande på jobb och tjäna så mycket att ni har råd med allt detta. 

Spiller inte missbruk och sjukdom alls över på arbetsförmågan? Låter ju konstigt om just det fungerar när så mycket annat strular i era liv. 

Ja men så klart är det så. Alla som går till psykolog sitter självklart inte på en parkbä nk. Och mpnga har fungerande familjer och arbeten ändå. Men nu pratar vi om en hel familj/släkt som inte ens kan bestämma vad de ska göra på julafton utan att rådfråga psykolog och advokat.

Det låter ju faktiskt inte så väldigt högfungerande. Att förstå hur nån som inte ens kan prata om en högtid utan hjälp av sitt kristeam men kan leda framgångsrikt företag är väldigt svårt att förstå. 

Och ingen kan köpa nåt utan att koppla in hela familjen och kristeamet. Ts tog landställe som exempel. Jag har personligen inte råd med landställe men det är ju inte särskilt kontroversiellt att köpa landställe. Jobbigt om man faktiskt vill köpa landställe (och uppenbarligen har råd) om hela familjen och kristeamet kommer in och stoppar det hela?

Vad har ens syskon, föräldrar etc att göra med om man vill köpa landställe? Om jag vill köpa det för mina ordnar skulle jag tycka det var konstigt om min brorsa kom och la sitt veto med en psykolog och advokat i släptåg. 

Ok men hade alltså precis alla i eran släkt bipolär sjukdom? 

För jag fattade det som att precis alla beslut i hela eran släkt, allt från hur ni ska styra upp julafton till om nån ska köpa en bil måste gå igenom hela släkten inklusive kristeamet. 

Om jag hade bipolär sjukdom skulle jag fortfarande inte vilja involvera hela släkten i alla beslut för det. Min man skulle räcka.

Men om man har en manisk period, menar du då att ni ändå har tillräckligt mycket vett att ändå inte göra nåt förhastat bara för att ni har en helig kodex i eran familj?

För i så fall har ni ju lösningen för alla bipolära i hela världen för att slippa råka göra nåt förhastat under en manisk period. Nämligen: ring alltid släkten och fråga om det är rimligt. 

Jags som trodde att själva problemet under maniska perioder var just det att man inte kunde stå emot. Men det kan man. För det har ni sagt inom eran familj. Fantastiskt. 

Men snälla. Jag har 5 alkoholister i släkten. En med post traumatiskt stressymtom. En med borderline. Jag själv har ständig ångest. 

Vi behöver fortfarande inget kristeam som förklarar när var hur eller med vilka vi ska fira jul. 

De allra flesta människor har nån i sin närhet som har sjukdomar, alkoholism, psykisk ohälsa etc utan att ha ett kristeam runt familjen som måste valla en genom varje beslut i livet. 

Sen går många till vården och ber om hjälp när man mår dåligt. Jag har varit hos läkaren och fått medicin mot ångest. Så kontakt med vården vid psykisk ohälsa är inget klantigt i sig. Det konstiga är att ni har ett team runt familjen som måste gå igenom allt i livet med er. Det är det som är udda. Inte att ni har missbruk och psykisk ohälsa. 

Klantigt=konstigt skulle det stå

Jag kanske visst har gått och pratat med någon. Och det andra i min familj kanske också har gått på terapi etc. Vi löser det dock på lite mer vanligt sätt dvs inte genom ett gemensamt kristeam.

Självklart vill jag att alla i familjen ska må bra. Men det betyder inte att vi måste ha hjälp med hur vi ska fira julafton. 

Nej jag är inte ett dugg intresserad av att prata med hela släkten om mina ångestproblem. Och jag är inte ett dugg intresserad av att behöva fråga nåt slags familjeteam om precis allt som rör med liv och inte fatta några beslut själv. Jag är självständig och fattar mina egna beslut om tex julafton. Skulle vara väldigt främmande för mig om så simpla saker i livet behöver stötas och blötas i flera led.