Beklagar sorgen över farmodern, men naturligtvis är det hennes önskan som ni måste rätta er efter. Du nämner inte varför hon inte vill träffa dem men jag antar att det beror på att hon inte vill att deras sista minne av henne ska vara ifrån dödsbädden. Det kan vara ganska jobbigt att se en döende person, särskilt som barn.
Och kan tillägga att självklart så respekterades hennes önskan och jag har full förståelse för att det var så.
Jag gissar att du är mamman och jag tycker att du har ett stort ansvar i det här. du låter väldigt negativ i dina inlägg här och din inställning till att ditt barn inte får träffa farmodern påverkar såklart hur ditt barn kommer se på det i efterhand.
Jag är väldigt tacksam att min mamma alltid uttryckt sig positivt om farmor till oss barn även fast hon betedde sig riktigt illa mot mamma. Hennes negativa sidor fick vi barn upptäcka själva och mamma ansträngde sig också för att lyfta dessa när vi pratade om farmor även om hon själv undvek att träffa henne.
Och vem är du ts i allt detta ? Svärdottern som aldrig accepterade sin svärmor och nu tom på kvinnans dödsbädd framförs det åsikter om svärmors eller farmodern till ditt barn sista vilja ?
Är du den där rabiata kvinnan som inte samverkade med din man kring en vettig relation till hans mor, för allt med henne bara var fel enligt dig ? och som nu kommer och gör anspråk på åsikter om vad hon bör eller inte bör göra i slutskedet av sitt liv ? Det är lite väl sent nu att försöka verka för att barnbarnet ska få en vettig bild av sin farmor och eftersom det tycks finnas andra barnbarn i kusinerna där det uppenbarligen funnits en så pass fungerande relation med farmodern att dessa träffas så blir det ju din familjs oförmågor man zoomar in på och får funderingar kring. Misslyckandet är ditt och din mans och hon gör rätt i sitt ställningstagande att endast träffa sin son. Få mödrar vill sällan åtskiljas från sina barn med ouppklarade saker även om han inte värnade eller fanns där för henne genom livet och försökte dansa efter din pipa.
Du kanske undanhöll farmor att få träffa barnbarnet som nu är vuxen och har en egen önskan, en önskan som en döende kvinna inte har någon anledning att tillmötesgå av förklarliga skäl som har med era egna livsbeslut att göra ?
Du verkar vilja kritisera den äldre kvinnans beslut tom långt in på dödsbädden, på ett sånt sätt endast svärdotter gör.
Sent ska syndaren vakna
Hon ligger mer eller mindre för döden. Är till stor del förlamad. Hennes son är efterfrågad, men inte dennes barn. Hennes barnbarn vill följa med och träffa henne en sista gång.
Vems känsla är viktigast här? Den döende eller den som behöver leva vidare med vetskapen att farmor förbjöd hen att träffa henne?