Tankar om separation.

Du har ju svaret på varför. Bara läs vad du själv skriver här så har du hur mycket svar som helst. 

Och som kommentar så är han vuxen och får ta ansvar för sitt eget liv, sina egna handlingar och sin egen lycka. Han är fullt kapabel till att ta hand som sig själv. 

Varför är hans känslor viktigare än dina?  

Lätt att det blir slentrian i vardagen, så kan det bli för de flesta.
Du har grubblat på detta ett tag så det kanske är läge att göra en förändring.
Kanske ni kan funka/ hitta tillbaka som särbor istället?
Kanske det kan vara ingången i samtalet med din sambo, att våga ta steg ut ur sambo livet? 
Det kanske känns lättare för er båda? 

Låter som du tyngs av hur ni bor? Och att du inte har någon frihet som det är nu. Kan inte det påverka hela din vardag negativt och även ditt mående? Som i sin tur påverkar er relation. Eller är jag ute och seglar? 

Är det verkligen sambon som Egentligrn är problemet? 

Kan ni flytta? Hjälpas åt mer hemma? När var ni och gjorde något ensamma sist, som bio, resturang, spa eller hotell? 

Det låter som att ni fastnat i slentrianen och inte satsat på ert förhållande. Var själv där för två år sedan och tog upp med maken att jag ville separera. Han blev väldigt ledsen och ville att vi skulle ge det ett försök till och vi började gå i parterapi. 

Där identifierade vi snabbt att vi inte prioriterar tid tillsammans eller tid för oss själva. Så där började vi. 

Vi går på dejt en kväll varje vecka. Dejten kan vara middag ute, gå till gymmet tillsammans, bio eller att ta en tur med bilen. 

En natt per månad har vi barnvakt (ibland hel helg). Två gånger per år har vi barnvakt torsdag-söndag och då åker vi på långweekend bara vi två. 

Det har verkligen hjälpt oss att hitta tillbaka till varandra. Vi bokar barnvakt långt i förväg för att vara säkra på att vi har barnvakt. Våra föräldrar har varit väldigt hjälpsamma då de vill oss allt gott och att vi ska stanna ihop som par. 

Våga investera i ditt förhållande innan du tar beslut om separation. Låt inte slentrianen vinna. 

Jag kan relatera! 

springer man bara på i hamsterhjulet?

Försök att känna efter hur ett liv utan honom skulle vara? 
gör det dig ledsen eller likgiltig?

tanken att se honom med nån annan. Ledsen eller inte?

man ansvarar för sig egen lycka och jag förstår helt dina känslor pga lite samma situation.

du är värd att vara lycklig och tror inte du är det nu<3

Det är en gammal tråd men hade varit intresserad av hur det gick sen?! Jag står inför ett val nu och vet inte hur jag ska klara det. Allt känns så hemskt och jag vill inte göra någon illa men att stanna knäcker mig också.

Skapa en tråd då?

Du är inte taskig om du drar. Du är taskig om du inte är ärlig , försöker rädda förhållandet / prata innan du tex är otrogen och allt annat man läser om som många gör.

Istället för att skapa en ny tråd så vill jag fortsätta i denna, om personen kanske ser och kan berätta hur det har gått i beslutet? Eller fler kan fortsätta hur de gjorde?! Säker fler som är i samma ekorrhjul o vill leva själva? Hur gör man om livet är okej men en löngtan om eget ändå finns? För min man är det antingen eller.. därför känns ett beslut extra svårt..

Uppdaterat i tråden.. behöver stöd i en dimmig vardag... hur fick ni ork att ta upp den tunga frågan? Vad blev det som gjorde att bägaren rann över? Stort som smått..

Någon som kan råda en som är i tankarna att relationen inte längre ger den energi den borde.. jag analyserar varje dag och kommer inte vidare.. nu har tiden gått ett tag sedan vi tog upp saken o ingen säger något om det. Vet inte varför jag inte kan ta tag i det när jag egentligen inte mår bra. Det är väl kanske för lite dåligt... ?!?! Men nu börjar tankarna istället komma till julen o då känner jag att kanske man ska ta det lite lugnt till den är över.. för allas skull?! 

Jag fick tips om familjerådgivningen i kommunen. Man kan gå dit själv, man måste inte ha parterapi. Om det är en bra terapeut så får du hjälp att sortera dina tankar. De är specialiserade just på relationsproblem. Och det är mycket billigare än privat terapi på stan.

Eller är julen bara ännu en ursäkt att skjuta upp det oundvikliga ? 

Kanske... men ändå inte.. känns som att om man agerar nu så tar saker tid att ordna upp och då kommer julen bli förstörd för alla... förstår att det är knäppt men önskar tankar kring saken... 

Hej TS
bra att du sätter ord på det och vill ha stöd. Både att stanna och lämna kan bli bra eller dåligt men då får du fundera på om du vill leva stilla liv med en vän livet ut eller se om ni kan ändra läget eller om du vågar ta steget och bryta loss.

min bild är att männen sällan tar tag o det utan det är kvinnan som tar steget när livet i äktenskapet stagnerat.

jag Lämnade (av andra skäl) och det är inte lätt, det påverkar hela ditt liv, omorientering men nu efter ett par år ser jag det som det bästa jag kunde göra för alla involverade.

Ne ibland funderar jag på varför han inte känner av stämningen? Kanske inte vill.. jag är så nära att säga något men nåt hindrar mig.. kanske havet av känslor från alla.. allt det praktiska som kommer ta tid.. tänker på "rätt" eller mer lämpligt tillfälle.... är det värt det nu innan julen eller bättre efter? (Har ändå levt med detta ett tag nu..)