Tankar om separation.

Du har ju svaret på varför. Bara läs vad du själv skriver här så har du hur mycket svar som helst. 

Och som kommentar så är han vuxen och får ta ansvar för sitt eget liv, sina egna handlingar och sin egen lycka. Han är fullt kapabel till att ta hand som sig själv. 

Varför är hans känslor viktigare än dina?  

Lätt att det blir slentrian i vardagen, så kan det bli för de flesta.
Du har grubblat på detta ett tag så det kanske är läge att göra en förändring.
Kanske ni kan funka/ hitta tillbaka som särbor istället?
Kanske det kan vara ingången i samtalet med din sambo, att våga ta steg ut ur sambo livet? 
Det kanske känns lättare för er båda? 

Låter som du tyngs av hur ni bor? Och att du inte har någon frihet som det är nu. Kan inte det påverka hela din vardag negativt och även ditt mående? Som i sin tur påverkar er relation. Eller är jag ute och seglar? 

Är det verkligen sambon som Egentligrn är problemet? 

Kan ni flytta? Hjälpas åt mer hemma? När var ni och gjorde något ensamma sist, som bio, resturang, spa eller hotell? 

Det låter som att ni fastnat i slentrianen och inte satsat på ert förhållande. Var själv där för två år sedan och tog upp med maken att jag ville separera. Han blev väldigt ledsen och ville att vi skulle ge det ett försök till och vi började gå i parterapi. 

Där identifierade vi snabbt att vi inte prioriterar tid tillsammans eller tid för oss själva. Så där började vi. 

Vi går på dejt en kväll varje vecka. Dejten kan vara middag ute, gå till gymmet tillsammans, bio eller att ta en tur med bilen. 

En natt per månad har vi barnvakt (ibland hel helg). Två gånger per år har vi barnvakt torsdag-söndag och då åker vi på långweekend bara vi två. 

Det har verkligen hjälpt oss att hitta tillbaka till varandra. Vi bokar barnvakt långt i förväg för att vara säkra på att vi har barnvakt. Våra föräldrar har varit väldigt hjälpsamma då de vill oss allt gott och att vi ska stanna ihop som par. 

Våga investera i ditt förhållande innan du tar beslut om separation. Låt inte slentrianen vinna. 

Jag kan relatera! 

springer man bara på i hamsterhjulet?

Försök att känna efter hur ett liv utan honom skulle vara? 
gör det dig ledsen eller likgiltig?

tanken att se honom med nån annan. Ledsen eller inte?

man ansvarar för sig egen lycka och jag förstår helt dina känslor pga lite samma situation.

du är värd att vara lycklig och tror inte du är det nu<3