Tankar om separation.

Det är en gammal tråd men hade varit intresserad av hur det gick sen?! Jag står inför ett val nu och vet inte hur jag ska klara det. Allt känns så hemskt och jag vill inte göra någon illa men att stanna knäcker mig också.

Istället för att skapa en ny tråd så vill jag fortsätta i denna, om personen kanske ser och kan berätta hur det har gått i beslutet? Eller fler kan fortsätta hur de gjorde?! Säker fler som är i samma ekorrhjul o vill leva själva? Hur gör man om livet är okej men en löngtan om eget ändå finns? För min man är det antingen eller.. därför känns ett beslut extra svårt..

Uppdaterat i tråden.. behöver stöd i en dimmig vardag... hur fick ni ork att ta upp den tunga frågan? Vad blev det som gjorde att bägaren rann över? Stort som smått..

Någon som kan råda en som är i tankarna att relationen inte längre ger den energi den borde.. jag analyserar varje dag och kommer inte vidare.. nu har tiden gått ett tag sedan vi tog upp saken o ingen säger något om det. Vet inte varför jag inte kan ta tag i det när jag egentligen inte mår bra. Det är väl kanske för lite dåligt... ?!?! Men nu börjar tankarna istället komma till julen o då känner jag att kanske man ska ta det lite lugnt till den är över.. för allas skull?! 

Kanske... men ändå inte.. känns som att om man agerar nu så tar saker tid att ordna upp och då kommer julen bli förstörd för alla... förstår att det är knäppt men önskar tankar kring saken... 

Ne ibland funderar jag på varför han inte känner av stämningen? Kanske inte vill.. jag är så nära att säga något men nåt hindrar mig.. kanske havet av känslor från alla.. allt det praktiska som kommer ta tid.. tänker på "rätt" eller mer lämpligt tillfälle.... är det värt det nu innan julen eller bättre efter? (Har ändå levt med detta ett tag nu..)