Sa till dotterns kompis på skarpen, fel?

Du säger ju själv att du förstå att det är jobbigt för din dotters vänner att dottern är så känslig så hennes vän var ju faktiskt bara ärlig så jag tycker du gjorde fel. Du behöver prata med din dotter om hennes känslighet och förklara för hennes vän varför du överreagerade.

Tycker inte alls du överreagerade! jag säger till mina barns vänner ofta om de inte beter sig. 
tycker det daltas alldeles för mycket nuförtiden. Det innebär också att jag hoppas och vill att andra barns föräldrar skäller ut mina barn efter noter om de gör Något de absolut inte ska göra. oftast biter det ju bättre om någon annan vuxen säger till. 

it takes a village to raise a child
Något jag lutar mig tillbaka på ofta. 

Nu var jag lite snabb.. just i det här fallet kanske kompisen inte gjort så mycket mer än att vara ärlig. så håller med föregående talare om att din dotter kanske behöver rycka upp sig lite. men förstår att det kan vara svårt. men tycker som sagt inte det där är något du behöver hänga upp dig på :) 

Du har absolut inte gjort fel som sagt till! Man kan inte vara elak mot sina kompisar och sen ursäkta sig med att man bara är ärlig.

Om det är för mycket osv beror på hur det sas.

Nej tycker der var helt korrekt. Du sa väl mer till att det där får sluta här och nu. Lite mer i form av vi kan ta det sen. Bätrre att säga till båda än att peka ut en. 

Men också. Din dotter mår kanske inte jättebra just nu. Du är stressad och trött, småsyskon, nytt barn på gång.. 
Hon behöver mest troligt bekräftelse och stöttning i sitt självförtroende. 

Du sa tillbaka två att det räckte nu efter en stunds tjafs.
I det läser jag in att du duger åt din dotter att sluta gråta och kompisen att sluta tjafsa.
Att skälla ut och säga till är helt olika saker.
Barn behöver veta när gränsen är nådd.

Tycker att du gjorde helt rätt, båda behövde skärpa sig och sluta tjafsa. Sen så behöver nog din dotter lite mer skinn på näsan, kommer bli ett jobbigt liv att vara så lättkränkt och överkänslig.

Tycker det är helt okej, då du har sagt till båda.

Att kompisen bara är ärligt, spelar ingen roll i detta sammanhanget. Är man 8 år är man inte för liten för att lära sig lite hyfs. Till detta tillhör att man inte säger elaka saker (även om de är sanna) till en kompis när den just har bjudit en till flera timmars skoj och om mamman redan är stressad. 

Nä du gjorde det bra. Det var ju inte till kompisen utan till båda. På offentlig plats skärper man sig!

Du gjorde inget fel som sa till tycker jag, men om jag tänker till hur det var att vara barn så hade jag säkert undvikit en kompis vars mamma "skällde" på mig oavsett om jag hade gjort väldigt fel. Vuxna är ju jätteläskiga när man är liten.

Det viktiga är väl att hjälpa din dotter undvika gråten. Fast om hon ändå är kommunikativ och hjälpsam när det uppstår en konflikt gör det väl inget om man gråter, att våga visa känslor är ju bra. Tar det över däremot kanske det är något att jobba på.

Tack för era svar.. Är inne på sjukhus nu med CTG för att kolla upp sammandragningarna men förhoppningsvis är det ingen fara. 

Egentligen skulle dottern bara haft med kompisen på aktiviteten  i måndags , då var vi och fikade efteråt också och jag köpte kompihalsband som de tjatade om. Dottern brukar vara hos kompisen också och bli bjuden på mat och allt så det jämnar väl ut sig, tycker inte det gör något att bjuda på saker .. Men sen ville de att kompisen skulle med igår också och jag sa att det gick bra.. Förstår att barn kanske inte kan tänka så men tyckte det kändes otacksamt av båda att hålla på och tjafsa när jag har tagit med båda på roliga saker 2 dagar den här veckan fast jag knappt orkar nu egentligen.. Och att de måste göra det på en offentlig plats också. 

Har pratat med dottern flera gånger om det här att hon gråter så lätt, även igår. Och att man inte kan börja gråta för minsta lilla , speciellt inte på offentliga platser. 

Våga säga nej. Att du inte orkar just nu. Dra ner på umgänget. Din partner behöver hjälpa till också. 

Tycker inte du ska säga till henne att inte gråta. Och speciellt på offentliga platser. Det är ju något hon ej kan hjälpa och för henne är det ju precis så det känns. Hon blir ledsen och det är hennes sätt att hantera det. Att förbjuda det skapar bara ännu mer att hon känner sig dålig och ska skämmas för sig själv. 

Bekräfta henne och hjälp henne hitta verktyg som funkar bättre än att gråta. Så hon lär sig hantera det och blir starkare med tiden. 

Det här håller jag verkligen med om!

Tack för svar.,Jo det är sant.. Att bara åka iväg med mina barn och göra saker är kanske tillräckligt ?jobbigt? just nu sista veckorna av graviditeten , kanske får säga nej när dottern vill ha med någon kompis. Nu var det för att det var kompisvecka på hennes aktivitet men hade egentligen bara tänkt ha med en kompis på måndagen, då var min partner med också. Det måste ju inte alltid bli jobbigare bara för att en kompis är med men när de bråkar blir det definitivt jobbigare. 

Och ja du har kanske rätt om det att man inte ska säga till henne att inte gråta. Det är svårt när det är som den här gången , jag hörde inte exakt vad kompisen sa och hur hon sa det så svårt att veta hur elakt det var. Jag skulle iförsej också bli ledsen om en kompis sa till mig att jag är jobbig.