Min man leker kärnfamilj i smyg med sitt ex.

Ja alltså kan bara säga att separation känns som ett inte orimligt steg i det läget.
Han tar med era gemensamma barn till sitt ex, ljuger om det och uppmanar barnen att inte säga något. Det är så lågt så man baxnar. 
Sen att han gaslightar och anklagar dig för att vara sjuk i huvudet och skyller sina lögner på dig är ytterligare en stor röd flagga.

Ja, låter som att han har två fruar faktiskt. 

Det värsta av allt är ju att han ber barnen att ljuga för dig. Sådana saker får inte förekomma i en familj!

Jag skulle ha svårt att tolerera det. 

Kände bara för att skriva av mig för är så fruktansvärt arg och besviken. Min man tycker att jag överreagerar och beter mig som en svartsjuk häxa. All skuld läggs på mig.

Vi har iallafall två barn ihop i förskoleålder, han har ett vuxet barn sen tidigare. Hans ex har varit väldigt otrevlig mot mig genom alla år så det var skönt när deras barn blev vuxen så man slapp skådespela och träffa henne. 

Igår berättade vår yngsta till mig att när jag jobbade nu under helgen som var så hade dom varit på kalas hemma hos hans ex men pappa hade sagt till våra barn att inte säga nåt till mig. Jag höll ihop det och konfronterade min man med det här igår kväll. Han blev förbannad och sa att givetvis höll han det hemligt för mig för jag skulle aldrig acceptera det för jag är sjuk i huvudet. Allt är mitt fel. Han försvarade sig med att dom åkte dit bara för att ett par dom umgicks med när dom var ihop var på besök. Hade bara varit en trevlig middag och bastukväll.

Det här är inte första gången som han håller på och smyger med saker men det är första gången han blandar in barnen.

Jag har nu sagt att jag vill separera och känner mig så fruktansvärt ledsen och sårad.

Vet inte vad jag vill med det här inlägget men kom med era egna åsikter om detta.

Vill poängtera att deras vuxna barn inte var där och det gör saken mycket värre. Nu känns det mest som att jag lever med en man som har två fruar.

Hur tänker du hantera att din yngsta dotter nu eller i framtiden kan känna sig skyldig till att mamma och pappa separerade p.ga av att hon skvallrade?        Som vuxna förstår vi att det inte var flickans fel, men det löser ju inte problemet.

Fast varför ska ni säga till dottern att det var pga vad hon berättade?
Separationen tar ju ett tag och det finns ingen anledning att peka ut ett tillfälle, detta tillfälle var ju droppen för dig men det är ju flera tillfällen och annat som gör att du vill separera och inte bara detta tillfälle eller hur?
Man behöver inte berätta för barnen om allt som hänt som gjort att du kommit fram till att du vill separera.
Det handlar ju inte om en enda gång han gjorde något som dottern berättade om som gör att ni troligtvis separerar.