Hörde ett inslag på Nyhetsmorgon imorse med en pappa som hade ett barn med autism och intellektuell funktionsnedsättning. Om jag tolkade honom rätt så är den nya diagnos där Aspergers och autism klumpats ihop dåligt. Jag har hört liknande diskussioner tidigare. Föräldrar som gått på utbildning och utbildningen handlar om barn med intellektuell funktionsnedsättning och autism. En mamma sitter då där med en tonåring som är högpresterande i skolan, är intensiv, påläst och har svårt med nära relationer för att den inleder alla samtal med en liten föreläsning om vad månens egentliga funktion är eller ingående detaljer av en motor, som blir ledsen och besviken när andra drar sig undan Och inte förstår varför. Föreläsaren pratar däremot om tonåringar som dunkar huvudet i golvet så att blodet sprutar. Som leker med sin egna avföring och bara vill studsa med en boll och inte har ett verbalt tal. Är diagnosen idag för bred? Där man inte tydligt kan säga vilka svårigheter och utmaningar ens egna barn har med ETT ord utan behöver förklara. Jag skulle egentligen inte vilja säga att någon diagnos är enklare än den andra. För tjejen som håller föreläsningar för folk och liksom har monologer till människor i sina försök till kontakt så blir det ju väldigt plågsamt att ligga teoretiskt på en hög nivå men ha ett behov av umgänge men enbart bli dissad för den personen uppfattas som konstig. Den kanske lider på ett helt annat sätt än personen som leker med sin avföring och studsar med sin boll. Samhället ställer trots allt högre krav på tjejen som håller monologer, hon ska ha ett jobb, försörja sig som alla andra, gå i vanlig skola och så vidare. Andra med en intellektuell funktionsnedsättning har ju lättare att få anpassad skola, det finns inget krav på lönearbete, det finns gruppbostad och dygnet runt vård. Det är liksom inte att någon variant är bättre.
