Tonåring - psykisk ohälsa - hemmasittare

Min fjortonåring hade ett på många sätt riktigt jobbigt år förra året vilket har lett till psykisk ohälsa (social fobi och sannolikt depression). Vi skickas runt i vården och veckorna blir månader. Han har fått anpassad skolgång men tar sig sällan till skolan. Tar inga egna initiativ till att gå utanför rummet. Allt blir tjat, att komma ut och få frisk luft, att läsa en bok i stället för sitta vid datorn, att äta, att duscha och vår relation har blivit urusel. 

Vi behöver hjälp med mer än de medicinska. Med hur vi skapar någon sorts rutiner. Pappan och jag är skilda och även om vi kommer överens okej lever vi väldigt olika liv och har olika syn på saker.

Av bup fick jag rådet att vända mig till soc men har hört mycket dåligt om dem. Men jag har egentligen inte några andra alternativ. 

Vad gör man i en sån här situation? Jag ser sonens liv krympa till nästan ingenting. 

Och snälla - gör inte denna tråd till att handla om varför unga blir hemmasittare eller att det bara är att köra ungen till skolan. Det finns en massa saker som hänt som är orsaken till varför vi är där vi är men som jag inte tänker skriva om.