• Anonym (FrökenS)

    Har vi växt ifrån varandra?

    Jag och min man har varit tillsammans i 13 år, har två barn som är mellan 7 och 12 år. Alltså det första redan efter ett år. Livet har rusat och jag upplever att vi har det bra på det stora hela. Men, min man har sagt att han behöver mer kärlek, intimitet och sex. Mer egentid med mig för att hålla relationen vid liv. Jag hör vad han säger men förmår mig inte att ta initiativ, för jag är nöjd med det vi har. Men jag märker att han är deppig och har nämt att vi behöver prata med någon. Det har varit han som typ alltid kommit med förslag och bokat restauranger, weekend mm. och jag först om han ledsnar och känner att det bara är han som försöker ?vårda?relationen på det sättet. Märker också att han inte alls försöker få mig i säng lika ofta som förut. Jag känner själv att suget efter sex inte alls finns där i samma utsträckning. om det är klimakteriet eller om jag helt enkelt inte känner något för honom vet jag inte. För mig är det inga problem. Men uppenbarligen för honom. 


    Låter det som att vi ?växt ifrån varandra? ?  Är det det vi gjort eftersom vi har så olika uppfattning om hur vår relation är? Känner mig ledsen inombords för jag vill ju att han ska känna sig glad och lycklig. 

  • Svar på tråden Har vi växt ifrån varandra?
  • Anonym (Tallrik och gaffel)

    Även om du är i klimakteriet så är det inte en ursäkt för att slippa undan ansvar för relationen. Den består av så mycket annat än bara sex . 

    Jag kan förstå din man då en relation också behöver intimitet utifrån att ni är man och kvinna. Att få vara vuxna, dejta, känna närhet, få prata om drömmar , få dela med sig av vad man längtar efter,  vad man vill i framtiden. Prata om annat än barnen. Kunna vara förtrogen. Den sortens intimitet.  Och på dig verkar det som att du vill undvika just det? 

    Att vara en god förälder och ta sin del av hushållet är bara en liten del av ett förhållande. 

    Hur visar du kärlek?  Vad definierar du som att ha ett bra förhållande?  

  • Anonym (K)

    Varför känner du sådant motstånd inför att vårda er relation? Är du inte rädd om den?

    Tycker du ska vara så ärlig som möjligt inför din man så han kan ta ett välgrundat beslut angående er relation. 

  • Anonym (Göran)

    Hur gamla är ni? Hur är er relation i vardagen?

    många har det som ni, även jag hade det så med barnens mamma.

    jag tror att stress, vardag, livspussel är en stor orsak. 


    det gör att bla sexlusten försvinner

    många är nöjda med livet som det är, eller har slutat bry sig om relationen.  Den finns bara där?

  • Anonym (FrökenS)
    Anonym (K) skrev 2025-01-20 11:12:25 följande:

    Varför känner du sådant motstånd inför att vårda er relation? Är du inte rädd om den?

    Tycker du ska vara så ärlig som möjligt inför din man så han kan ta ett välgrundat beslut angående er relation. 


    Jo! Jag är livrädd för skilsmässa, det är det sista jag vill.  Fast vad innebär det att vårda relationen? Jag tycker att jag gör det på mitt sätt. Att vilja vara nära, trots att han tar avstånd mer och mer nu för tiden. Tar större ansvar för hemmet osv är ju också en del i relationen. Han har ett större behov av sex, egen tid, restaurangbesök osv. Jag trivs bäst med att vara hemma och pyssla, men märker på honom att han bara blir deppig om vi bara är hemma på helgerna. Grejen är att vi alltid haft det så, mer eller mindre. Men det är först nu som jag märkt på honom att han inte är nöjd med hur vi har det. 
  • Anonym (FrökenS)
    Anonym (Göran) skrev 2025-01-20 11:31:32 följande:

    Hur gamla är ni? Hur är er relation i vardagen?

    många har det som ni, även jag hade det så med barnens mamma.

    jag tror att stress, vardag, livspussel är en stor orsak. 


    det gör att bla sexlusten försvinner

    många är nöjda med livet som det är, eller har slutat bry sig om relationen.  Den finns bara där?


    Vi är i övre medelålder. Vardagen tuffar på med allt vad det innebär. Mat, läxor, träningar med barnen (ridning och hocky) disk, tvätt osv. Jag menar, hur stora förväntningar kan man ha på den grå vardagen. Man kan inte förvänta sig att det ska var som innan barntiden. Orken tar slut på kvällen, då är det skönas att bara lägga sig i soffan och slå på en film. Jag är nöjd med hur vi har det, jag kräver inte så mycket mer än trygghet, tillit och ett väl fungerande vardagsliv. Jag har sällan ett sug efter sex, men när vi väl har det så njuter jag. Men det har ju blivit en ?plikt? på helgen snarare än något annat. 
  • Anonym (FrökenS)
    Anonym (Tallrik och gaffel) skrev 2025-01-20 10:49:09 följande:

    Även om du är i klimakteriet så är det inte en ursäkt för att slippa undan ansvar för relationen. Den består av så mycket annat än bara sex . 

    Jag kan förstå din man då en relation också behöver intimitet utifrån att ni är man och kvinna. Att få vara vuxna, dejta, känna närhet, få prata om drömmar , få dela med sig av vad man längtar efter,  vad man vill i framtiden. Prata om annat än barnen. Kunna vara förtrogen. Den sortens intimitet.  Och på dig verkar det som att du vill undvika just det? 

    Att vara en god förälder och ta sin del av hushållet är bara en liten del av ett förhållande. 

    Hur visar du kärlek?  Vad definierar du som att ha ett bra förhållande?  


    Jag tycker att vi har ett bra förhållande, känner trygghet och tillit som är det viktigaste för mig.  Vi har det bra ekonomisk och vardagspusslet funkar bra. Låter min man göra saker med sina vänner utan motstånd från min sida, som jag tror att det kan gnisslas om i andra förhållanden. Att visa kärlek kan man göra på många sätt så klart men jag har alltid visat det på samma vis genom åren. 

  • Anonym (K)
    Anonym (FrökenS) skrev 2025-01-20 11:40:32 följande:
    Jo! Jag är livrädd för skilsmässa, det är det sista jag vill.  Fast vad innebär det att vårda relationen? Jag tycker att jag gör det på mitt sätt. Att vilja vara nära, trots att han tar avstånd mer och mer nu för tiden. Tar större ansvar för hemmet osv är ju också en del i relationen. Han har ett större behov av sex, egen tid, restaurangbesök osv. Jag trivs bäst med att vara hemma och pyssla, men märker på honom att han bara blir deppig om vi bara är hemma på helgerna. Grejen är att vi alltid haft det så, mer eller mindre. Men det är först nu som jag märkt på honom att han inte är nöjd med hur vi har det. 
    Då får ni ju prata om det och kompromissa. Kanske gå till familjerådgivning. 

    Eller så inser ni att ni inte är så kompatibla och om ingen av er är villig att kompromissa och rucka på era vanor. Då kanske skilsmässa är det bästa. 
  • Anonym (K)
    Anonym (FrökenS) skrev 2025-01-20 11:50:50 följande:
    Vi är i övre medelålder. Vardagen tuffar på med allt vad det innebär. Mat, läxor, träningar med barnen (ridning och hocky) disk, tvätt osv. Jag menar, hur stora förväntningar kan man ha på den grå vardagen. Man kan inte förvänta sig att det ska var som innan barntiden. Orken tar slut på kvällen, då är det skönas att bara lägga sig i soffan och slå på en film. Jag är nöjd med hur vi har det, jag kräver inte så mycket mer än trygghet, tillit och ett väl fungerande vardagsliv. Jag har sällan ett sug efter sex, men när vi väl har det så njuter jag. Men det har ju blivit en ?plikt? på helgen snarare än något annat. 
    Så man kan säga att du gärna lever tillsammans med din man men du vill inte ha en kärleksrelation med honom?
    Hur tror du att ert liv kommer att vara när barnen flyttat ut om ni fortsätter leva som ni gör nu?
  • Anonym (K)
    Anonym (FrökenS) skrev 2025-01-20 11:59:27 följande:

    Jag tycker att vi har ett bra förhållande, känner trygghet och tillit som är det viktigaste för mig.  Vi har det bra ekonomisk och vardagspusslet funkar bra. Låter min man göra saker med sina vänner utan motstånd från min sida, som jag tror att det kan gnisslas om i andra förhållanden. Att visa kärlek kan man göra på många sätt så klart men jag har alltid visat det på samma vis genom åren. 


    Fast ni har ju knappt något förhållande. Ni verkar ju aldrig göra något bara ni två. Ni tar hand om hemmet, barnen, det vardagliga livspusslet. 

    Du verkar vilja leva i en kompisrelation med din man. Har du någon förståelse för honom, att han faktiskt vill leva i en kärleksrelation?
  • Anonym (FrökenS)
    Anonym (K) skrev 2025-01-20 12:04:07 följande:
    Då får ni ju prata om det och kompromissa. Kanske gå till familjerådgivning. 

    Eller så inser ni att ni inte är så kompatibla och om ingen av er är villig att kompromissa och rucka på era vanor. Då kanske skilsmässa är det bästa. 
    Ja han har pratat om familjerådgivning i kanske två år, men det blir liksom aldrig av. Jag tror att det är jobbigt att ta steget och boka en tid. Tror både han och jag är rädda för vad som ska komma fram och att vi blir osams. Hur ska vi kompromissa menar du? 
Svar på tråden Har vi växt ifrån varandra?