Min mans ex är arg på mig

Anonym (TS)

Mon 20 Jan 12:49
46 svar

Återställ Anmäl

Min mans ex är arg på mig

Jag kom in i min sambos liv när hans ena barn va 22. Då hade hen ingen gymnasieutbildning och legat hemma i sängen hela gymnasietiden. Jag försökte snabbt få klarhet i varför hen inte gick till skolan, vad hade dom gjort?

Ingenting, inte ens sökt sig till BUP utan dom lät hen Vara. Hen mådde även väldigt psykiskt dåligt. Jag fixade snabbt in hen i terapi hos en psykoterapeut och det började bli bättre men jag kände verkligen att hen behövde mer stöd.

Jag prata med min man om hans barn inte skulle kunna ha ADHD, hade dom aldrig tänkt tanken?

Nej, han svarade att hans ex inte ville prata om sånt där alls. Sedan ordnade jag en psykolog efter att barnet legat i sängen i 4 månader och inte kunde göra saker alls. På första samtalet med psykologen ville psykologen göra en utredning. 5 månader senare fanns ADHD diagnosen på pappret och hen började medicinera. På 1,5 år hade hen läst in hela gymnasiet, motsvarande tre års studier, hen kom in på sin drömutbildning på universitetet och hen mår idag bra.

Men hens mamma hatar mig. Jag la mig i, jag gjorde sånt man inte ska göra.

Jag förstår inte, hennes barn mådde inte bra, hen har ju nu fått hjälp. Jag förstår bara inte hur mamman kunde tillåta barnet må såhär dåligt?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Min mans ex är arg på mig
Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 20 Jan 12:57
#3

Återställ Anmäl

Anonym (var) skrev 2025-01-20 12:55:31 följande:
Varför bryr du dig om vad hans ex tycker? Är det viktigt för dig vad hon tycker om dig?

Blir ju dålig stämning på familjetillställningar
Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 20 Jan 21:53
#13

Återställ Anmäl

Anonym skrev 2025-01-20 21:23:30 följande:
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta över styvmödrar som är helt övertygande om att alla brister hos ett barn till 100% är moderns fel. Fadern, som hon är ihop med, har noll och intet ansvar för att det blev som det blev.
Suck

Barnet bodde ju vid denna tidpunkt med mamman. Barnet mådde dåligt och det ville mamman att han skulle förstå och respektera. En man som stormar hem till sitt ex för att prata med sin tonåring låter inte något vidare va?
Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 20 Jan 22:16
#15

Återställ Anmäl

Anonym skrev 2025-01-20 22:03:01 följande:
Oavsett var barnet bor har båda föräldrarna ansvar.
Om barnet mår dåligt så kan det ju bero på saker som byggts upp under lång tid, inte bara något som hänt hemma hos mamma.
Det låter rimligt att pappan har kontakt och pratar med barnet även när det bor hos mamma. Varför kalla kontakt och kommunikation för "att storma hem till sitt ex"?
Om pappan förhåller sig passiv och inte går emot när mamman säger att han ska "förstå och respektera" så är han ju del i att detta händer.
Han försökte ju. Det enda som funka om han ville umgås va att träffa barnet/tonåringen va att göra sånt som hon ville. Tonåringen kunde ju välja att dissa honom mer när han ställde mer krav. Så han kan ju inte göra så mycket om han stängs ute.
Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 20 Jan 22:33
#20

Återställ Anmäl

Anonym (a) skrev 2025-01-20 22:29:02 följande:
han försökte men ändå kunde du komma in som utomstående och fixa allt jätte snabbt, jahaja
Hon var äldre då också när jag kom in i bilden.
Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 20 Jan 22:34
#21

Återställ Anmäl

Anonym skrev 2025-01-20 22:32:49 följande:
Vad försökte han?
Kontaktade han psykolog? Beställde tid på BUP? Gjorde orosanmälan till soc?

Modern gjorde ingenting = elak häxa
Fadern gjorde ingenting = ett stackars offer för omständigheterna
Han kontaktade faktiskt BUP men eftersom barnet inte ville gå dit så ville mamman att barnet själv skulle få bestämma detta.
Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 20 Jan 23:01
#23

Återställ Anmäl

Xenia skrev 2025-01-20 22:55:50 följande:
Du kan ju vara stolt över att du hjälpt till att barnet mår bra idag.

Men om du kunde kontakta psykolog m m, varför kunde inte fadern gjort det själv tidigare?

Vad den arga mamman beträffar så undvik de familjesammankomster där hon är med. Eller så går du dit och struntar i henne. Vad gör hon, skriker och bråkar?

Han kontakta bup i tonåren men barnet ville inte och mamman ville att detta skulle respekteras.
Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 20 Jan 23:51
#25

Återställ Anmäl

Fiona M skrev 2025-01-20 23:20:09 följande:
Varför gjorde inte pappan det du gjorde?

Läs mina svar... jag gick dessutom in i vuxen ålder.
Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 21 Jan 05:13
#27

Återställ Anmäl

Anonym (TTTT) skrev 2025-01-21 02:04:27 följande:
Vad är det som gjort honom inkapabel till att fatta såna typer av beslut? Så ingen ska bli arg på honom? Det är ju bara ursäkter för att inte agera förälder.
Om han bokar tid, barnet vill inte gå och mamman säger att man ska respektera
Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 21 Jan 08:43
#33

Återställ Anmäl

Anonym (var) skrev 2025-01-21 08:36:07 följande:
Varför gjorde han inte en socialtjänstanmälan när mamman hindrade deras minderåriga barn att få ordning på sin tillvaro och nekade behövlig vård?
Mig veterligen gjorde han väldigt många försök, gick och kolla på flera olika boende alternativ, va beredd att flytta för att barnet skulle få en mindre skola i närheten men mamman sa nej till precis allt. Om man vill ha en god relation brukar man inte göra orosanmälningar på sina ex men han gjorde saker och träffade sitt barn varje dag men utifrån barnets önskemål. Mamman sa nej till allt som skulle kunna uppfattas som krav. Det är ju ingen lätt situation för hade han gått på för hårt hade han antagligen inte fått träffa barnet alls.
Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 21 Jan 08:54
#35

Återställ Anmäl

Anonym (var) skrev 2025-01-21 08:46:19 följande:
Om man bryr sig om sitt barn och ser att det far illa av den andra förälderns agerande så gör man allt för att ändra situationen. Och till slut får man göra en orosanmälan, för sitt barns skull.

Du är bra på att hitta ursäkter för pappans tillkortakommanden, och se mammans alla brister.
Okej. Men vi säger att dom både strunta i sitt barn och sedan gick jag in såg till att den unga vuxna fick behandling och rätt medicin och plötsligt kunde personen göra saker. Varför är personens mamma arg på mig då? Pappan är glad att det går bra för barnet, men det tycker inte mamman.
Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 21 Jan 08:59
#37

Återställ Anmäl

Anonym (var) skrev 2025-01-21 08:56:01 följande:
Okej, men vi säger att du är superhjälten i historien och har gjort allt rätt. Varför behöver du att mamman är tacksam och glad mot dig?
Mamman behöver inte kasta armarna om mig och jubla men att vara grinig över detta känns inte rimligt?
Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 21 Jan 09:14
#39

Återställ Anmäl

Anonym (?) skrev 2025-01-21 09:07:59 följande:
Den stora frågan: medicinerar dottern fortfarande?

Medicinering fungerar på kort sikt. Men på lång sikt så ska man vara medveten om att det är amfetamin man ger ens unge och man får också alla påföljder, trots låg dosering.

Vi pratar om en vuxen människa som saknade gymnasieutbildning m.m

Det är stora risker med att inte kunna arbeta, studera och det är ingen amfetamin i det här läkemedlet?
Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 21 Jan 10:13
#42

Återställ Anmäl

Anonym (var) skrev 2025-01-21 10:07:10 följande:
Mamman behöver ingenting i relation till dig. Det kanske känns trist för dig, men mamman har inga skyldigheter gentemot dig. Och du kanske ska fundera lite mindre på henne och inte låta henne ta så stor del i ditt liv. Vad som är rimligt eller inte är inte en parameter i den här diskussionen.
Men jag hjälpte hennes barn men det gjorde henne arg att jag gjorde detta. Barnet mår ju bra nu. Hon hade inget emot mig innan.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Min mans ex är arg på mig

Min mans ex är arg på mig

INNEHÅLL