Är en kram för mycket begärt?

Kära du. Du är i en liknande situation som jag, jag har skrivit här helt nyligen om min. 
Men det känns som att du fortfarande älskar honom, men han har svalnat totalt. Från hans sida behöver det inte vara dött, även om det verkar så, utan det kan vara situationen ni har i familjen, han klarar inte av att hantera det. 
Vet han inget om NPF? Tror han att barnen ska anpassa sig efter honom? 
Att han inte vill resa bort för att han vill vara hemma, låter egoistiskt eller bristande förståelse för situationen. Han vill inte göra något åt det, bara skylla den på er. 
Du har insett att du kanske borde lämna honom, men då kommer barnen vara själva med honom. Jag är i samma situation. Jag har flyttat isär från min man, men vi ska fortfarande vara gifta. När han är med barnen, så är jag med, det känns bäst så. Det blir ändå tillfällen när jag inte är med, ibland går det bra, ibland är det ... psyksisk misshandel. 
Jag försökte inte övertala min man att vi skulle bli särbos, jag bestämde det. Han blev förtvivlad (vi har lite ombytta roller, han vill ha närhet, jag har svårt för det på grund av hans beteende och humör.)
Jag tycker att du ska leta bostad, eller om det är möjligt, flytta till din mammas bostad. Kan du överta den när hon går bort? Hemska tanke, men bra om barnen slipper flytta igen. 
När du har en lösning, så lämnar du beskedet till honom. 
Om han inte är en blöt fläck i sitt psyke just nu, så är han fruktansvärt arrogant mot dig, egoistisk och känslokall. Men han vågar inte ta steget att lämna dig. Du bär hela oket i familjen, det kan du göra utan honom. Det är lättare med tre barn själv, än med honom.
Jag förstår att du saknar den han var. Han kanske finns där nånstans. Det är synd att han inte ser att han behöver söka hjälp, men om ni flyttar så vaknar han nog upp och undrar varför. Kanske han mår bättre när han är själv och får vila och ni kan ha ett trevligare familjeliv när ni ses. 
Jag blev så glad för att du fixade datorn och genomförde uppgiften, duktig!! 
Kram