Glutenfritt utan diagnos
Det finns inte bara celiaki utan också veteallergi, som kan ha både värre eller mer diffusa symptom.
Min mamma har alltid haft problem med magen sen hon var barn. Trodde att hon inte tålde fett och kunde aldrig äta pannkakor hemma, fast jag fick laga till mig själv om jag ville ha.
Vid 50+ blev det kris, hon tappade i vikt fast hon åt och sökte läkare. De tog ett celiakiporov och sa att "nej, det är negativt, du kan inte vara känslig mot gluten så det ska du fortsätta äta, man ska inte utesluta bla bla bla".
Mamma rasar då i vikt till stl 32 och ser ut som ett koncentrationslägeroffer innan jag kan övertala henne att sluta med gluten. Och si, då tar hon upp näring och kan äntligen med stor möda och brottarstora portioner gå upp igen. Dessutom visar det sig (och detta har flera personer i patientgrupper bekräftat) att när hon inte äter gluten så tål hennes tarm och mage mjölkfett- den så kallade känsligheten för laktos maskerar en glutenkänslighet.
Själv fick jag då veteallergi vid 45+ och blev mycket mer känslig än en med celiaki. Jag måste äta naturligt glutenfritt (NGF, en patientpåhittad term eftersom vården är så efterbliven i detta land) ) så jag har verkligen fått nog av korkade läkare som bara kan stirra sig blinda på transglutaminas IgA- test och har noll intresse och utredande förmåga.
Vi ligger nu säkert 20 år efter Schweiz i den frågan och det är där man får leta efter dietråd för både veteallergi och histaminintolerans eftersom min region trots påtalande i fem år nu inte ens har några kostråd för dessa åkommor.