• Anonym (En så kallad flickvän)

    Jag orkar inte med hans ohälsa längre

    Känns så elakt att känna såhär, men ja... Vi har varit tillsammans i snart två år och ohälsan har varit en konstant följeslagare. Jag mådde också fruktansvärt när vi träffades, men jag har tagit tag i mitt liv och jobbar på att bli bättre, att förändra det som går att förändra, medan han fortfarande står och trampar och vägrar ta ansvar för sitt. Det ska alltid vara så synd om honom och det läggs enormt mycket på mig. Hat bett honom många gånger att söka hjälp. Han lovar, någon gång börjar han, men sen slutar igen och bara släpper det. Han säger saker som att "han söker hjälp om jag gör det", men jag BEHÖVER inte söka hjälp. Jag mår bra för det mesta och jag vet vad det är som triggar mitt mående och inga samtal kommer ändra på det. Han har däremot extremt mycket bagage som han behöver packa upp, men han rör bara lite på ytan och tycker att det får vara bra så. Hela tiden heter det att "det är bara en tillfällig svacka", även fast det bara är dagar ifrån den senaste "tillfälliga svackan". 

    Hur hemskt det än låter så håller hans mående mitt tillbaka. Det är som att jag inte har rätt att må bra när han inte gör det... men samtidigt så älskar jag honom... men hur länge ska man orka ha det så?

  • Svar på tråden Jag orkar inte med hans ohälsa längre
  • Anonym (T)

    Ge honom ett val. Antingen söker han hjälp eller så lever han ensam. 

  • Dexter dot com

    Eftersom hans dåliga mående drabbar dig och han inte gör något åt det fast han vet att du mår dåligt av det så skulle ja lämna direkt då han inte respekterar dig eller bryr sig om dig.

  • Anonym (no bullshit please)

    Min mamma är konflikträdd och la 30 år på en som tyckte så synd om sig själv att han inte kunde söka nytt jobb- eller psykologhjälp- efter att han blev av med jobbet en gång.

    Det sabbade hennes liv rejält på flera plan, kan man väl säga.

    Jag själv sparkade efter sex år ut en sambo som inte fick koll på sin skit fast han var 9 år äldre än jag. Ett år senare tackade han mig för det.
    För då hade han "äntligen mognat och fattat vad som krävs om man ska kunna kalla sig vuxen".

    Du får själv tänka ut vad du vill lära dig av detta.

  • Anonym (Mio)

    Om du vill få en utomstående vy så skulle jag rekommendera att ni åtminstone inte bor ihop. Kanske träffas för att göra kul saker tillsammans. Det kan nog vara som du misstänker att han drar ner ditt mående och då hjälper du honom bättre om du får odla ditt goda mående själv.

Svar på tråden Jag orkar inte med hans ohälsa längre