Han går igång på att göra mig illa
Skrivit i annat program för fl krånglar för mig... så ev konstig formatering beror på det.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, måste vi separera?
Jag har ett sexuellt självskadebeteende och det tog mig många år innan jag förstod att det är det det är. När jag mår dåligt blir jag? grov, i brist på bättre ord. Jag ?vill? att det ska göra ont och uppmuntrar min partner att vara hårdhänt? så såg sexlivet med exmaken ut. Det blev grövre och grövre och han gick igång på det. Han slaknade om vi bara skulle ha ?vanligt? sex. Jag var upphetsad i stunden, men mådde alltid fruktansvärt dåligt och äcklades över mig själv efteråt. Ändå upprepades det gång på gång i nästan tjugo år.
Det krävdes att vi skulle skiljas och jag skulle träffa en man som verkligen älskade mig för att jag skulle förstå att jag aldrig velat ha det där grova. I början var det mycket sånt oss emellan också, tills jag för första gången uttalade högt hur jag mår efteråt. Först då förstod jag att det var ett självskadebeteende och ångesttriggat.
Vi slutade och för första gången kände jag mig genuint trygg i ett förhållande. Tankarna spökade ännu ibland, men han stoppade det. Han visste vad det gjorde med mig och att jag egentligen inte vill det. Jag kunde vara så upprörd i stunden, för då kände jag ju att jag ville och behövde smärtan? men efterhand som tiden gick kom tankarna allt mer sällan.
Tills för några dagar sen. Jag vet inte vad som triggade det, men jag kom på mig själv med att glida in mer och mer i sånt prat igen? men den här gången stoppade han mig inte. Han gick igång på det och blev kåt och kallade det ?vackert? att jag ville ge mig så till honom.
Efter några dagar släppte det och jag mådde skit igen? tidigare har han slutat prata om det om inte jag säger något som leder in på det, men nu har jag snarare försökt avleda, men igårkväll gav han sig inte. Det var bara telesex tack och lov, men även att lyssna på allt han vill göra med mig fick mig att vara nära gråten. Men det kuvade från alla år med exet gjorde att jag inte förmådde att säga ifrån, inte ?såra? eller göra honom obekväm? så jag spelade med, men gjorde inte det han trodde att jag gjorde? han kom snabbt, så sen var det iaf överstökat?
Idag har jag försökt prata om allt annat, men innan vi la på förut sa han att han vill ha en repris på gårkvällen sen?
Det låter så enkelt att bara säga nej, men det är inte det. Börjar han är det som en spärr som slås på? och det som gör ondast är insikten att han går igång på att jag har ont, vare sig han tror att jag vill det eller inte?
Han stoppar det inte längre och jag vet inte hur jag ska hantera det? måste vi separera? Finns det män där ute som faktiskt skulle vägra göra mig illa?