Det finns en skillnad på att inte berätta alls och berätta för alla.
Hur man vill göra och därmed mår bra av är individuellt, men generellt tror jag de flesta mår bra av att prata med någon om sina problem. Med vem och varför varierar på vad som är problemet, men man ska också tänka på mottagaren. Vad vill man att mottagaren ska göra med informationen.
Jo, men menar du att människor som går runt och mörkar och lider i det tysta mår bättre, hur skulle det bli om detta blev mer okej?
Hon är ju inte ensam om att leva med någon med missbruk. 10% är ju drabbade i Sverige. Antingen av att man har ett eget missbruk eller att man är drabbad av detta som anhörig. Hur ofta hör man folk berätta om detta på lunchen?
Att inte prata om det gör ju inte saken bättre. Att hon säger att hon inte gillar folk kan ju vara rätt befriande när hon säger det till personen. För är det bättre när folk pratar bakom ryggen på varandra? Pikar andra.
Finns ju något mellan hennes sätt och att inte prata alls.
Jag tror inte hon mår bättre, det är inte därför hon berättar. Det är nog mer hennes personlighet, hon är gränslös.
Man behöver inte prata med alla om sina problem. I detta fall är det gränslöst, vad skulle mottagarna med den infon till?
Nu undrade jag hur du bemöter det du berättade om i din TS.
Ja, inte mer än att det låter som en tuff situation.
När hon säger att hon inte tycker om folk blir vi andra tysta och chockade.
Men jag är nyfiken på om det beror på att vi inte är vana.
Däremot kan jag tycka att det verkar väldigt befriande. Är det bättre att vi andra går runt och pratar om att typ Camilla är otrevlig och filterlös. Hon kan aldrig dölja en känsla hon har, hon verkar inte ens försöka.
Du får ju behandla Camilla som du vill, men att acceptera att folk är otrevliga är inte allmän lösning.
Camilla kanske inte bryr sig om vad folk tycker om henne, så om andra inte gillar henne spelar ingen roll. Hon gillar ju inte dom heller.
De som verkligen bryr sig om henne får ta detta med henne. Det är inte andras uppgift att agera stödperson.
Jo men jag kanske inte tycker att det är bra hur hon gör det. Men det skulle ju vara bättre med ett klimat där man faktiskt säger till varandra, det du säger till mig just nu upplever jag riktigt kränkande, jag vill inte umgås med dig om du pratar sådär mot mig. Det är väl en bättre sak än att gå runt och prata skit om andra i tid och otid. Utan att man faktiskt säger till någon som kommer och pratar skit om någon att, jag tycker du har fel som uttrycker dig sådär och jag vill inte höra dina åsikter om att du tycker att Susanne är tjock.
Jag tror det skulle bli bättre om toleransen för att säga skulle vara högre. För vi säger en kollega som alltid ha bortförklaringar till allt, varför den inte gör sitt jobb eller ljuger om sin närvaro eller vad den har gjort. Det skulle vara skönt med människor som svarade att varför hittar du på för? Du var inte med på mötet i tisdags, du var inte på kontoret alls då, vi har registrerat detta i mötesprotokollet också. Jag hade en kollega en gång som stod och berätta inför massa människor om sin briljans och sina framgångar. Han berättade om att han hade events med 200 personer som deltog per vecka?
Jag var den som anordnade och genomförde dessa event. Jag var den som beställde mat och fixade med allt praktiskt på plats också? dessa event var mindre än en gång i månaden, vid ETT tillfälle kom det 120 personer men annars va det 40-80 personer.
Här hade det varit skönt att bara fråga varför personen hittade på, framhäva sig själv med en massa lögner.