Det är väl så där under några år. Hon får skicka en eller flera till sitt rum. Härska genom söndring. Så gjorde vi. När det var för jobbigt så blev det "Upp på rummet och kom inte ner förrän vi säger det"..så stod man och pekade med hela handen.
Lydde de inte så var det och bära upp dom handgripligen - under ett jädra liv.
Ibland undrar jag om man som förälder gör fel val av frukost till barnen. Söta frukostar får dem mer speedade. En av barnen gav vi fiskleverolja (Omega 3) och märkte en *avsevärd* skillnad i beteende.
Man kan ialla fall tänka på detta...
Ja. Håller med dig. De där choklad-pralinerna som finns som frukost är rena fördärvet.
En av döttrarna lider av aspberger och på henne märktes det fort som attan när hon fick omega-3.
Mitt barn med npf började äta tillskott med (bla) omega 3 för ett par år sedan och det gjorde absolut ingen skillnad. Omega 3 finns ju redan normalt sett i maten.
Regler och konsekvent, närvarande föräldraskap. Barn blir trygga när de vet vad som förväntas av dem, och vad som händer om de inte följer reglerna.
Reglerna ska vara så få och så enkla som möjligt, med tydliga konsekvenser om de inte följs. Det behöver inte vara "stora" konsekvenser, men något behöver hända om barnen inte följer reglerna, samt att man som förälder måste vara konsekvent. Om föräldern bara hotar men aldrig fullföljer hotet kommer barnen att tappa respekten för föräldern.
Ett tips är att ha ett belöningssystem som är visuellt lätt att uppfatta. Det kan vara att man har skrivit upp barnens namn på ett papper som sitter på väggen, och för varje bra sak de gör (sköter sina sysslor, inte bråkar, kommer hem i tid från kompisen och liknande utifrån barnets ålder, mognad och behov) så sätter man en guldstjärna vid barnets namn. När de kommit upp i ett visst antal stjärnor får de en förutbestämd belöning, det kan vara att åka till badhuset, få ett par nya hörlurar, eller vad barnet nu vill göra/ha. Följer de inte reglerna, kan man även ta bort en stjärna (men stjärnor ska inte tas bort för småsaker).
Det kräver mycket tid från föräldern. Man behöver vara närvarande så att man kan gå in och bryta innan barnens konflikt går för långt. Man hinner såklart inte se och höra allt som försiggår, utan då måste man utreda vad som hänt ordentligt.
Belöningssystem som de SER är effektivt.
Vi hade 4 glas och en stor burk med stenkulor, såna där små som barn leker med. För varje bra grej barnet gjorde (lydde, lugnade ner sig, hjälpte till hemma etc) gick man med barnet till glaset och tillsammans lade i en kula i deras glas. När de nådde en viss nivå, mängd, så fick de en belöning. Då tog man ur kulor ur burken.
Det fungerade många år.