Hur få lugn på fyra små barn?

Regler och konsekvent, närvarande föräldraskap. Barn blir trygga när de vet vad som förväntas av dem, och vad som händer om de inte följer reglerna.

Reglerna ska vara så få och så enkla som möjligt, med tydliga konsekvenser om de inte följs. Det behöver inte vara "stora" konsekvenser, men något behöver hända om barnen inte följer reglerna, samt att man som förälder måste vara konsekvent. Om föräldern bara hotar men aldrig fullföljer hotet kommer barnen att tappa respekten för föräldern.

Ett tips är att ha ett belöningssystem som är visuellt lätt att uppfatta. Det kan vara att man har skrivit upp barnens namn på ett papper som sitter på väggen, och för varje bra sak de gör (sköter sina sysslor, inte bråkar, kommer hem i tid från kompisen och liknande utifrån barnets ålder, mognad och behov) så sätter man en guldstjärna vid barnets namn. När de kommit upp i ett visst antal stjärnor får de en förutbestämd belöning, det kan vara att åka till badhuset, få ett par nya hörlurar, eller vad barnet nu vill göra/ha. Följer de inte reglerna, kan man även ta bort en stjärna (men stjärnor ska inte tas bort för småsaker).

Det kräver mycket tid från föräldern. Man behöver vara närvarande så att man kan gå in och bryta innan barnens konflikt går för långt. Man hinner såklart inte se och höra allt som försiggår, utan då måste man utreda vad som hänt ordentligt.

Varför ställer man dumma frågor?

Ja, det var precis det jag menade med "visuellt lätt att uppfatta". Det var väl inte så tydligt uttryckt av mig, men jag tänkte på saker som de konkret kan se, såsom klistermärken, ritade staplar, eller stenkulor som du föreslår.

Den typen av frågor är sällan relevanta för det TS handlar om. Ändå är det väldigt vanligt att det är en eller flera i en tråd som försöker sätta sig på TS med sådana frågor, indirekt säga att TS är dum eller får skylla sig själv.

Det är alltid lätt att komma efteråt när man har facit i hand och säga att valet man gjorde var dumt, för titta hur det gick! Som om TS eller någon annan var allvetande. Livet och orsakerna till att vi väljer och handlar som vi gör är komplicerade, men frågor av denna typ är enspåriga och grovt förenklade. Så nej, de är som sagt ytterst sällan relevanta och de tillför ingenting till diskussionen.

I det här fallet ställde Skanefre en onödig, irrelevant fråga till TS (eller i detta fallet TS dotter), och när jag svarade emot i samma ton så hoppade hen på mig personligen och försökte provocera. Jag vågar därför påstå att Skanefres fråga inte var uppriktigt menad, utan bara ett plumpt sätt att försöka må lite bättre själv genom översitteri.