Man utan sex/onani på flera år
Min sambo (kille) och jag har inte haft sex sedan vår 5-månaders blev till. Vi har inte haft något aktivt sexliv innan det heller utan egentligen bara samlag för att barnet skulle bli till. Konstigt men så är det.Han brukar skämt och kalla mig "nunna" för att jag aldrig haft speciellt hög sexlust.
Tycker själv det är konstigt att han inte verkar ha något intresse för sex och misstänker att han onanerar när han är på jobbet. Han åker alltid tidigare för han är själv på morgonen. Jag VET att han inte träffar andra i verkligheten, jag känner mig helt säker för han har den uppfostran och är en fin kille på många sätt.
Men jag nämnde häromdagen om att det känns som att han lever ett "dubbelliv". Han blev helt vansinnig! Han vill inte bli jämfört med sånna svin. Dagen därpå frågade jag om det inte är så att han har ett eget sexliv på jobbet. För jag tycker han är konstig som inte verkar ha något intresse av sex längre och ändå kallar han mig nunna. (Snuskiga skämt mm älskar han dock). Han blev denna gången ännu mer arg och kallade mig allt möjligt fult. Att jag var sjuk i huvudet osv, minns inte allt elakt han sa. Jag tolkar det som en reaktion att han blev "påkommen". Varför kunde han inte bara säga lugnt att "Jag förstår om du tror det men jag har faktiskt ingen sexlust och runkar inte ens." Men han sa sedan när han lugnat sig att han tappat sexlusten för att vi har en sån hektisk vardag med barn osv. Är detta normalt för en kille mellan 35-40 år? Och varför denna kraftiga reaktion om jag inte hade rätt? Han var visserligen väldigt trött redan men ändå?
Jag sa att han verkar onormal för det finns inga killar som lever utan sex så länge. Inte ens jag "nunnan" är utan onani men det har jag inte hunnit berätta än. Så varför skulle han klara sig utan?
Jag misstänker att jag är lite autistisk på något sätt för det kanske var klumpligt att ens ställa frågan. Ibland kan jag inte riktigt fatta vad som är normalt att fråga och inte. Men jag vill så gärna veta. Tittar han på porr bakom ryggen på mig? (Han vet att det skulle äckla mig).
Jag går nämligen runt och tycker synd om honom som lever sexlöst, såpass att jag kan bli ledsen för hans skull, men det känns så onödigt att jag ska ha empati och gråta för honom om han ändå håller på med detta. Onani i sig har jag inget problem med, men jag klarar inte av att/om han ljuger om det. Vill att han ska vara ärlig även om sanningen svider!
Vad tror ni?
