Är jag lika mkt mamma trots att jag inte har döttrar?

Varför skulle du inte vara lika mycket mamma?
De som tycker att det är "finare" med  döttrar har nog bara dåligt självförtroende. 

Klart du är lika mycket mamma!

Annars kan man ju fråga "är jag lika mycket mamma trots att jag bara har ett barn, medan andra har två/tre/fyra/många?"

Att man vill ha ett barn av vardera könet kan ju bero på att kvinnan vill ha ett som liknar henne och mannen ett som liknar honom. Det blir rättvisast så. Åas är ju varje barn en individ.

Gläd dig åt dina söner och strunta i vad "folk" tycker.

Jag anser ju att jag är det. Men har just hört insinuerade att man är mer "fulländad" mamma om man fått två av olika, och ffa en dotter. Att det liksom är en bättre variant V mammaskapet.

Jo, det är väl kanske så. Nu är mina barn så att det ena är en kopia i utseendet av sin pappa och det andra av mig så det rent visuella har jag så pass. Det är tydligt när vi står på kort allihop...

Ja, frågan är både tramsig och provocerande. För även du vet svaret. 

 

Jag har triss i söner och det är inte så vanligt och jag är jäkligt stolt över det.  Alla tre är halvsyskon men dom är jäkligt lik mig alla tre.

Jag har aldrig haft nån längtan efter döttrar så eventuellt knäppa kommentarer har dött fort när jag påtalat just det. 

Jag har dessutom fått en fantastisk sonhustru då min äldsta son är gift.  

Jag har aldrig nånsin sett mig som sämre förälder, har aldrig ens tänkt tanken. 

Är det kineser du har i din "bekantskapskrets"?
Givetvis är ditt värde som mamma oavhängigt könen på dina barn. Att det dyker upp galenmorsor här i FL (om de är äkta) emellanåt och lipar över uteblivna döttrar ska du inte bry dig om. Skärp dig!!!! 

Jag kanske vill att de som tycker så i andra trådar här ska bekänna lite färg och förklara varför?

För det första - vem säger sådant? Jag har aldrig i något sammanhang hört den typen av kommentarer. 

För det andra - vem bryr sig? Jag har en son som dessutom förlöstes med kejsarsnitt (av medicinska skäl). Jag skiter fullständigt i hur mycket mamma jag anses vara av andra.  

Den enda som kan avgöra hur mycket mamma jag har varit är min son. Det är den enda åsikt om mitt moderskap som jag bryr mig om. 

Att anse sig förmer än andra för att ens barn har ett visst kön är enbart patetiskt. Det är inget man kan rå över så hur är det ens en bedrift?

Mitt råd är att bry dig mindre om andras åsikter. De har ändå ingen relevans i ditt liv. 

Är det något att lägga energi på? Vad idioter på nätet säger? De vill ju bara provocera. Och du går i gång på det. Precis vad deras syfte är.