Hej

Vår son och dotter fick börja gå när de fyllde nio. Det tar 35 minuter. Skjuts dit däremot.

Eller de får välja, jag kan hämta men då får man vänta tills jag slutar jobbet, så dom går självmant hem  vintertid och cyklar tur och retur  resten av tiden.

Däremot tycker jag att det kanske skulle vara lite väl hårt att tvinga, man bör kunna ge alternativ och att det kanske innebär att man är hemma tidigare om man tar sig hem själv .

Sen är 20 minuter ett luddigt begrepp, hur långt är det? Våra har två och en halv kilometer, tittar jag i kartan står det 35 minuter, men det är så klart subjektivt 

Promenaden i sig är inte hård, det är bara ett kontraproduktivt sätt att uppfostra barn på. Som att förbjuda socker. Jag vill att mina barn tar egna aktiva val, inte är en fårskock på två pappskallar som lever sitt liv efter tvång och morötter 

Dom är nu 11 och 12, får äta hur mycket godis dom vill, jag har bara utbildat i konsekvenserna. Har kört samma sak sedan de lärde sig ta saker själv i köket, och dom väljer själva att äta lite popcorn, och en chokladbit på lördagen, läsk är bortvalt även om det inte finns ett förbud öht och det händer att jag själv tar en läsk på helgen ibland 

Med det sagt går det igenom alla plan i hur jag uppfostrar, lär barnen att själva göra aktiva val och ta ansvar över sina egna liv

Du framstår rätt dum om du påstår dig inte fatta vad jag menar. Jag formar mina barn med kunskap och viljan att ta ansvar, men klarar man inte av att bära ansvaret kortar man kopplet. Men det behövs i regel inte, människan har ett inneboende driv från tidig ålder att känna sig fri och självständig.

Mao skulle jag i praktiken inte låta barnen leva på godis, men säger någon en onsdag att denne vill köpa en choklad säger jag inte ett ord, för i regel reflekteras det sen till helgen över att man redan ätit godis i veckan.

För att lyckas måste man däremot klara av att tänka i två steg, inte bara ett.

Varenda unge jag umgicks med som barn som var belagda med olika hårda förbud och mutor, spårade det för när friheten som myndig eller tonåring väl kom. Då skulle det levas, och det spårade ur. Givetvis, man har levt efter regler någon annan satt upp, det är inte sina egna värderingar man levt efter utan sina föräldrars. Det är förutsättningar för att en perfekt storm, en rebell i tonåren man lägger grunden för med piskan och moroten. 

Min hela poäng från början var att med rätt medel krävs inte tvång eller morot. Men det verkar flyga för högt för vissa