Inlägg från: Anonym (Mor) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mor)

    Oplanerad femma, stöd och hjälp

    Den anknytning man som kvinna känner till sitt ofödda barn kan en man aldrig förstå. Att genomgå en abort, när du innerst inne vill behålla ditt barn, kommer förmodligen hemsöka dig under lång tid framöver. Blir det problem i vardagen och sämre ekonomi, mindre ork osv, kan din partner enkelt lägga skulden på dig, han ville ju inte så han har inget ansvar....Men det har han, ni är två om att ha producerat barnet, så att säga. Dina äldre barn är flygfärdiga om några år och den lilla ni har får ett syskon hyfsat nära i ålder, det är ovärderligt. De kommer ha varandra att leka med vilket dessutom ger er vuxna lite mer ro. (Två barn i relativt nära ålder är enklare att hantera än ett ensamt). Försök få din partner att förstå hur mycket barnet betyder för dig, älskar han dig så borde han inte sätta sig benhårt på tvären. Det är sällan så att man ångrar ett barn, däremot en abort. Det praktiska har en tendens att lösa sig allteftersom, glädjen över och kärleken till barnet väger så mycket tyngre än eventuella saker i vardagen som kan behöva hanteras. Följ dina modersinstinkter och låt dig inte pressas att ta bort ett barn som du längtar efter. Risken är stor att du kommer ångra dig bittert och kanske känna stor bitterhet även mot din partner som pressat dig. Behåll barnet! 

  • Anonym (Mor)
    Anonym (ego) skrev 2025-02-06 12:50:29 följande:
    Nä, kan tänka mig att det inte passar dig att nån ifrågasätter dig. 

    Det här svaret från dig förstärkte ju inte direkt bilden av dig som en mogen och utvecklad person. 
    Du ifrågasätter inte på ett konstruktivt sätt, du skuldbelägger och är nedlåtande i tonen. TS efterfrågar input i en situation där hon är kluven och måste fatta ett  beslut, inte hur hon är som person, från någon som inte känner henne. Väx upp!
Svar på tråden Oplanerad femma, stöd och hjälp