Skärmberoende 10 åring

Nej det ska han inte!
Som du själv konstaterar, han har redan haft 3 timmar där.
Använder de digitala läromedel i skolan samt om han har egen mobil så kan du lägga på x antal timmar till med skärm. Det behövs inte en minut mer den dagen!

Återgå till ett föräldraskap där relation, kontakt och umgänge är prio. Barn verkar ovana vid det idag men gör saker tillsammans. 
Se till att vara inbjudande till att han tar med vänner hem. 
Kan han gå på någon aktivitet?
Hitta på något tillsammans som ni båda gillar.

Jag är extremt skärmrestriktiv och har alltid varit (uppvuxen på 80-talet) så vi har en helt annan approach MEN det gör också att vi inte har dessa problem. Skärmarna har aldrig tillåtits att få den platsen i våra hem, de är en aktivitet bland många andra och sällan den som barnen själva väljer.

Antingen är det noll skärm från skolan tills dess att du/ni kommer hem, då får han roa sig med annat. Eller så är det då han får ha sina spel/sin skärm och sen är det stopp när du kommer. Tänk på allt han inte gör! Socialt samspel, fysisk aktivitet, leva i den "riktiga världen" där man interagerar med andra, lär känna sig själv och sin omvärld.

Har inte barnet något slags socialt ångestrelaterat tillstånd där vännerna i den digitala världen potentiellt sett är de enda vänner barnet har så är det oansvarigt att låta detta fortgå när man ändå gjort den insikt som du gjort. 

Barn måste få annat input än från en skärm, det är min övertygelse. Det är så mycket barn inte får idag som vi fick för 30-40 år sen. 

Det är ett återkommande argument "för".
Men det håller bara till visso.
Du missar interaktionen med andra människor, att läsa av minspel, att ses fysiskt. Det finns få saker som kan kompensera för det. Därför tycker jag inte att det ska få ersätta att ses fysiskt. Bara för det fall att barnet har något slags problematik kring kommunikation/interaktion som gör att hen har i princip hela sitt umgänge online. De barnen finns men de är inte i majoritet.

Ett alternativ är att barnet tar hem kompisar och så spelar man tillsammans. Då är man ändå i samma rum, man kan ta pauser, varva med annat. Och som förälder skapar man relation även till barnets vänner, man vet vilka de är, man får möjligheten att bli en trygg vuxen även för dem. Såna pusselbitar som jag anser saknas mer och mer i samhället idag.

Jag förstår det. Och det är viktigt att vara uppmärksam på.
Men så här, att något är svårt kan göra att man behöver öva på det.
Är matte svårt så övar man. Är det svårt att skriva bokstäver så övar man. 
Man går inte hem och spelar UNO resten av dagen.
För de allra flesta är det ett ständigt lärande i att leva i samhället, samarbeta och kommunicera med andra. Och man blir oftast bättre med tiden. 

Däremot om det finns svårigheter kopplat till funktionsvariationer eller whatever så är det en annan sak men det vet man nog som förälder i så fall.

Det får inte bli så att man av lättja tänker att ja men han har ju alla sina vänner där så jag kan inte plocka skärmen av honom. JO! Gå ihop med övriga föräldrar och försök hitta samsyn. Att säga att någon blir ensam om hen inte får sitta på snap på kvällarna - då är ju problemet någon slags FOMO-rädsla som man måste hjälpa sitt barn med (och avleda med att göra annat). Inte att barnet inte får ha sin telefon.