Inlägg från: Anonym (HuggeKorp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (HuggeKorp)

    Skärmberoende 10 åring

    Du får lära dig hantera att han blir arg. Blir han jättejättearg? Skriker? Kastar saker? 


    Har han någon känd funktionsnedsättning? Verkar han må bra? Vad är hönan och ägget, tänker jag? Har han börjat spela för att det sociala haltar eller haltar det sociala för att han spelar? 


    Leker han på rasterna? Har han någon riktigt bra kompis i klassen? 

    Var uppmärksam på hans sociala förmågor. I just din sons ålder börjar leken och umgänget bli mer komplicerat/avancerat. Det är inte ovanligt att barn med sociala svårigheter funkar helt ok fram till ungefär den åldern, eller till tonåren, men sen blir det för krångligt och de klarar inte riktigt att upprätthålla vänskapsrelationer när det är mer som ska till än att man båda gillar tex fotboll eller pokemon. 


    Har du bra kontakt med skolan? Se till annars att få det och be dem ha ett öga på hur det går med leken där. 

  • Anonym (HuggeKorp)

    Jag tänker att umgänge med kompis genom ett nätbaserat spel är en möjlighet att få lek som funkar på samma sätt som tex fotbollen. Det är tydligt vad man ska göra, det finns ett självklart samtalsämne och det gör inget om man ibland inte pratar alls. 

  • Anonym (HuggeKorp)
    Anonym (Bea) skrev 2025-02-07 08:57:04 följande:
    Det är ett återkommande argument "för".
    Men det håller bara till visso.
    Du missar interaktionen med andra människor, att läsa av minspel, att ses fysiskt. Det finns få saker som kan kompensera för det. Därför tycker jag inte att det ska få ersätta att ses fysiskt. Bara för det fall att barnet har något slags problematik kring kommunikation/interaktion som gör att hen har i princip hela sitt umgänge online. De barnen finns men de är inte i majoritet.

    Ett alternativ är att barnet tar hem kompisar och så spelar man tillsammans. Då är man ändå i samma rum, man kan ta pauser, varva med annat. Och som förälder skapar man relation även till barnets vänner, man vet vilka de är, man får möjligheten att bli en trygg vuxen även för dem. Såna pusselbitar som jag anser saknas mer och mer i samhället idag.
    Jag är inte för något annat än att TS är uppmärksam på eventuella sociala svårigheter hos sitt barn. Det jag menade med inlägget var att det faktum att sonen väljer den här typen av umgänge kan vara att umgänge öga mot öga, så att säga, är svårt och jobbigt för honom. 
  • Anonym (HuggeKorp)
    Anonym (Bea) skrev 2025-02-07 12:20:19 följande:

    Jag förstår det. Och det är viktigt att vara uppmärksam på.
    Men så här, att något är svårt kan göra att man behöver öva på det.
    Är matte svårt så övar man. Är det svårt att skriva bokstäver så övar man. 
    Man går inte hem och spelar UNO resten av dagen.
    För de allra flesta är det ett ständigt lärande i att leva i samhället, samarbeta och kommunicera med andra. Och man blir oftast bättre med tiden. 

    Däremot om det finns svårigheter kopplat till funktionsvariationer eller whatever så är det en annan sak men det vet man nog som förälder i så fall.

    Det får inte bli så att man av lättja tänker att ja men han har ju alla sina vänner där så jag kan inte plocka skärmen av honom. JO! Gå ihop med övriga föräldrar och försök hitta samsyn. Att säga att någon blir ensam om hen inte får sitta på snap på kvällarna - då är ju problemet någon slags FOMO-rädsla som man måste hjälpa sitt barn med (och avleda med att göra annat). Inte att barnet inte får ha sin telefon. 


    Givetvis. Du predikar för en frälst. :)  Det jag ville ha sagt var att nätspelandet kan vara ett symtom på sociala svårigheter - inte att det är lösningen på dem. 
  • Anonym (HuggeKorp)
    Anonym (Eh) skrev 2025-02-07 14:57:13 följande:
    En 10-åring ska inte ha en mobil överhuvudtaget och definitivt inte ens smartphone.

    Och hur ska barnet kontakta kompisar för att stämma träff och leka om det saknar telefon, menar du? Man kan inte tvinga ett så stort barn att daddas som en småunge där föräldrarna gör upp om lek mm. Det om något skulle sabba det sociala livet. Att ha telefon är en förutsättning för att få tag i en kompis att leka med. Det här barnet är dessutom ensamt hemma flera timmar varje dag och måste ha möjlighet att ringa en vuxen vid behov, eller 112. Det är inte 1990 längre. 

Svar på tråden Skärmberoende 10 åring