Presenter till exets nya?

Presenter till exets nya?

Exmakens "nya" (om man nu är ny efter snart två år) fyllde år samma dag barnen skulle dit. Nu är han sur över att jag inte påminde barnen om att fixa presenter till henne.

Är det verkligen så orimligt? Han säger att han påminde också, men eftersom barnen är så disträa och har lätt för att glömma av ville han att jag skulle se till att de gjorde det.

Känns som det ligger mer bakom denna story än du delger här. Sista svaren av dig pekar lite åt det hållet.  Om barnen efter två år på halvtid inte ser denna person som en del av familjen så är det något som skaver när du dessutom medvetet låter bli att påminna dom om födelsedagen.  
Varför ska barnen ha ett vuxet ansvar för en födelsedagspresent?  Det är ni föräldrar som har det ansvaret och om du av nån anledning inte vill påminna dom som var sjysst nog att säga det åt pappan att det får stå för honom.  
Det luktar begraven hund här...

För att hon är deras pappas partner? Styvmamma som koncept känner du nog till?

Du verkar vara bitter?

Vad är förresten syftet med ditt inlägg? Ditt ex bad dig om en sak, du vägrade göra honom den tjänsten med flit  - utan att du verkar tycka att barnen kunde ha känt sig som bättre människor om de hade fått en påminnelse och kunnat uppvakta en annan människa på bättre sätt. Jag antar att du inte sa åt ditt ex att "nej, jag tänker minsann inte hjälpa dig!" utan det fick han bara märka av senare, så barnen hamnade i kläm när han undrade hur de tänkt uppmärksamma "Gretas" födelsedag? 

Nu gör du väldigt många antaganden.

Min poäng är följande:

barnen har diagnoser och behöver aktiv face-to-face påminnelser. Pappan tyckte det var rimligt att be mamman göra detta, eftersom barnen var hos henne.

Sedan kan följande hända: (1) mamman bara ignorerar, vilket gör att pappan ÄR I TRON att allt är udner kontroll, och därför tar han inga aktiva steg. (2) mamman säger 'du får ingen hjälp av mig', och då får pappan en chans att tänka om/aktivt ta tag i saken själv. (3) mamman hjälper till.

Jag gissar att nr (1) är vad som hände här. Och det gör att jag tror att mamman är den som sköter sig dåligt just i denna situation. Hur hon, eller pappan för den delen, sköter sig i övrigt vet jag inget om och behöver itne debattera det vidare, 

Nåja... Jag har bara analyserat situationen, och försöker få mamman att agera på bästa sätt för sina barn. Alla situationer där man kan få umgängessaboterande mammor att tänka till, tycker jag att man ska ta! Sett alltför många barn fara illa pga idioter till vuxna.

Självklart kan man tycka att pappan kunde ha fixat hela denna situation utan hjälp från sitt ex. Självklart!

Men, i en situation där (idet här fallet en pappa) ber om hjälp - oavsett om vad - och medföräldern inte aktivt KOMMUNICERAR att denna inte tänker göra som hen blivit ombedd, så saknar ju pappan INFORMATION. Och det gör att barnen riskerar att komma ikläm.

hade jag tyckt att mamman hade gjort fel om hon svarat "det där får du sköta själv". ABSOLUT INTE. Det är kanske t.o.m. vad jag skulle ha rekommenderat. Men att INTE kommunicera? Det tycker jag är fel. 

Det jag reagerar på är alltså att pappan verkar ha varit i tron att barnen skulle ha fåttt hjälp, och att han blev förvånad EFTER att barnen åter hade kommit tillbaka till honom. Och DET säger mig att TS saboterat situationen. Och satt SINA EGNA BARN i en dålig sits. 

Specifikt svar till din poäng nummer 2: Det är inte TS ansvar/jobb att tänka åt pappan, genom att säga åt honom "fixa det själv".

I fall där det gäller BARN så håller itne jag med dig. Man kan alltid säga "det är iten mitt jobb att påminna pappan om att det är pappa-frukost på dagis", osv osv - och det stämmer att det inte är mammans jobb. MEN om hon inte gör det, så är det barnen som kommer i kläm. Så är det bara.

Allt som handlar om att lära sitt dumma ex en läxa, men som sätter barn i kläm, är jag emot. Kommer alltid vara.

Skaffa inte barn med lata idioter är mitt tips. Min fru har aldrig behövt påminna mig om barns aktiviteter, vad deras fröknar heter, när det är kvarsamtal, vad barnens personnr är, vilken storlek de har i kläder, när ny vinterjacka behöver köpas osv. Aldrig! Equal partners. 

Så skaffar ni barn med idioter, får ni sedan stötta era barn. 

Varenda inlägg du skriver skriker bitterhet.

Fast nu är ju inte pappan här och läser (antar jag). TS kan bara kontrollera vad hon själv gör.

Och hon borde fundera på hur hon gör situationen så bra som möjligt för sina barn. 

Hade det blivit bättre för barnen om hon hade SVARAT/KOMMUNICERAT med sitt ex? Det tror jag.

That's my point. Inte att pappan är utan ansvar. Men nu hade han ju redan agerat på dumt/blåst/inkompetent sätt - det är redan givet i TS frågeställning. Så jag startar resonamanget där. 

Även om pappan är ett stolpskott, så behöver ju inte TS göra det värre. 

Ingen som har sagt att det är TS ansvar. Pappan borde skött det bättre absolut.

Men mamman blev ställd inför ett VAL - göra situationen bättre, eller sämre, för barnen. Och jag anser att hon kunde ha hanterat det bättre. Vi ställs alla inför liknande val. "Be the bigger man", som man säger. Alternativt, agera efter vad som är bäst för barnen. Sätt bitterheten åt sidan, för deras skull.

Som sagt, hade jag trott att pappan var här inne och läste, så skulle jag gett en gänga till honom. men det är bara TS som vi kan tala med här - och hon bör inte få applåder om hon ignorerade ett meddelande från sitt ex, och skickade iväg barnen till en obehaglig stund, med vett och vilja.