Presenter till exets nya?

För att hon är deras pappas partner? Styvmamma som koncept känner du nog till?

Du verkar vara bitter?

Det jag reagerar på är alltså att pappan verkar ha varit i tron att barnen skulle ha fåttt hjälp, och att han blev förvånad EFTER att barnen åter hade kommit tillbaka till honom. Och DET säger mig att TS saboterat situationen. Och satt SINA EGNA BARN i en dålig sits. 

Ingen som har sagt att det är TS ansvar. Pappan borde skött det bättre absolut.

Men mamman blev ställd inför ett VAL - göra situationen bättre, eller sämre, för barnen. Och jag anser att hon kunde ha hanterat det bättre. Vi ställs alla inför liknande val. "Be the bigger man", som man säger. Alternativt, agera efter vad som är bäst för barnen. Sätt bitterheten åt sidan, för deras skull.

Som sagt, hade jag trott att pappan var här inne och läste, så skulle jag gett en gänga till honom. men det är bara TS som vi kan tala med här - och hon bör inte få applåder om hon ignorerade ett meddelande från sitt ex, och skickade iväg barnen till en obehaglig stund, med vett och vilja. 

Varför påminde du de inte? Istället för att starta en omogen konflikt? 

Nej, det är inte ditt ansvar att ordna present med du kunde ha påmint dem.

Absolut kunde han gjort det. Och även ts kunde ha påmint. Påmint, inte köpa present. Utan enbart påmint om att pappas flickvän fyller år. 

Att ordna med present absolut. Men att påminna borde som normal vuxen person kunna göra. Om inte annat för att inte starta en onödig konflikt med pappan. 

Jag försöker öppna hennes ögon. Hon låter enligt mig bitter och ohjälpsam, och motiverar det med nåt slags hat mot exet. Jag försöker få henne att tänka på barnen istället, och ignorera exet. Visst får han nytta av att hon hjälper barnen - men är det så himla fel?

Din kommentar om "men men men" känns onödigt. Jag behöver inga påhopp eller analys av mina inlägg. Antar att du är sur för att jag är man med åsikter? Då får du jobba på dig själv

Håller med om att det är hans ansvar - men han hade redan brustit i det (eller tänkt fel, iom att han försökte lasta det på TS). Så för mig blir frågeställningen itne "vad borde pappan ha gjort" utan GIVET att pappan redan gjorde X, vad borde TS göra, i just den situationen?

Tänker verkligen alla här inne att man själv inte är ansvarig för att göra det bästa av en situation? Att det är ok att ignorera meddelanden istället för att svara på dem? Eller gäller det bara ex-män?

Om er mormor hade fått för sig att du borde ta med en kaka till er kusin, och skickar ett meddelande om det - men du tänker att nej, jag är inte ens bjuden till det kalaset så det får hon ju ordna själv, mormor. Galet att hon tror att jag ska ställa mig och baka. SKULLE NI INTE SVARA PÅ SMS:ET? Så mormor får veta att hon tänkt fel? Eller ska mormor bara dyka upp på kalaset, kak-lös? 

Jag fortsätter tycka att
- det är pappans ansvar och han borde gjort både det ena och det andra
- han gjorde doch inte rätt saker, och skickade ett meddelande till TS
- TS borde ha svarat (nekande), men ändå svarat - för annars är hon oartig, dålig på att kommunicera OCH utsätter barnen för onödiga konflikter (eftersom pappan inte fått info utan tror att barnen blivit påminda - och så riskerar barnen att få skäll! Pga att mamman inte klarar av att kommunicera ett nej direkt till pappan)

Förebygga vad? Vad menar du?

Jag har itne byggt några scenarier - jag har FRÅGAT TS om hon svarade nej till sitt ex, eller bara ignorerade hasn sms. Hon har inte svarat, och då har jag anatgit, och skrivit tydligt att det inte är bekräftat, men låter som att så är fallet (att hon inte hörde av sig till exet för att säga nej). Hur är det att "bygga scenarier"? 

Sedan är inget "påhittat", utan det är vedertaget att rekommendationen för skilsmässoföräldrar är att man INTE ska använda barn som budbärare mellan föräldrarna, eller orsaka att de hamnar i kläm. Men alla klarar inte av att ta detta vuxenansvar.

Sen är det VERKLIGEN inte svårt att föreställa sig hur barnen antagligen kände sig, när pappan undrar varför de inte gjort någon ansträgning, och påpekar att pappa minsann sagt åt mamma att påminna dem. Barn mår dåligt av att konfronteras med sådant, och det finns inget som säger att barnen "förstår" att detta är pappas ansvar och att han inte borde ha bett mamma påminna.

Man kan alltid skylla på andra. Det är ändå så att man bara kan kontrollera sina egna gärningar. Two wrongs don't make a right, som det brukar heta. Bara för att pappan betett sig dåligt, behöver inte TS följa samma spår, utan HON kan agera på bästa möjliga sätt för barnen.

Pappan tyckte att han hade 'löst' sitt problem genom att delegera till TS. Idiotiskt tänkt, är alla här inne överens om.

Ändrar ändå inte det faktum att TS borde ha sagt ifrån till pappan. INNAN barnen åkte tillbaka till pappan. Så barnen INTE blir budbärare. 

(Notera ännu en gång, för många härinne verkar ha fått för sig att jag tycket TS borde ha följt pappans direktiv - jag säger inte att TS borde ha gjort det pappan bad om. Bara att hon borde ha låtit honom få veta att hon inte tänkte plocka upp den bollen).