Presenter till exets nya?

Att ordna med present absolut. Men att påminna borde som normal vuxen person kunna göra. Om inte annat för att inte starta en onödig konflikt med pappan. 

Jag försöker öppna hennes ögon. Hon låter enligt mig bitter och ohjälpsam, och motiverar det med nåt slags hat mot exet. Jag försöker få henne att tänka på barnen istället, och ignorera exet. Visst får han nytta av att hon hjälper barnen - men är det så himla fel?

Din kommentar om "men men men" känns onödigt. Jag behöver inga påhopp eller analys av mina inlägg. Antar att du är sur för att jag är man med åsikter? Då får du jobba på dig själv

Håller med om att det är hans ansvar - men han hade redan brustit i det (eller tänkt fel, iom att han försökte lasta det på TS). Så för mig blir frågeställningen itne "vad borde pappan ha gjort" utan GIVET att pappan redan gjorde X, vad borde TS göra, i just den situationen?

Tänker verkligen alla här inne att man själv inte är ansvarig för att göra det bästa av en situation? Att det är ok att ignorera meddelanden istället för att svara på dem? Eller gäller det bara ex-män?

Om er mormor hade fått för sig att du borde ta med en kaka till er kusin, och skickar ett meddelande om det - men du tänker att nej, jag är inte ens bjuden till det kalaset så det får hon ju ordna själv, mormor. Galet att hon tror att jag ska ställa mig och baka. SKULLE NI INTE SVARA PÅ SMS:ET? Så mormor får veta att hon tänkt fel? Eller ska mormor bara dyka upp på kalaset, kak-lös? 

Jag fortsätter tycka att
- det är pappans ansvar och han borde gjort både det ena och det andra
- han gjorde doch inte rätt saker, och skickade ett meddelande till TS
- TS borde ha svarat (nekande), men ändå svarat - för annars är hon oartig, dålig på att kommunicera OCH utsätter barnen för onödiga konflikter (eftersom pappan inte fått info utan tror att barnen blivit påminda - och så riskerar barnen att få skäll! Pga att mamman inte klarar av att kommunicera ett nej direkt till pappan)

Vadå mera ansvar än pappan? Ingen slåss för att mamman ska ta ansvar för situationen (=att påminna/ordna present till pappans nya). Jag kan inte se ett enda sånt inlägg.

Min poäng är att pappan borde ha fått kommunicerat till sig att han gick över gränsen INNAN barnen kom till honom - eftersom barn itne ska användas som budbärare. 

Vilket vilken skilsmässoexpert eller barnpsykolog borde hålla med om.

TS kunde ha skickat ett tydligt "nej", vilket tar en sekund. Eller så kan hon skicka in barnen i en situation, där de blir budbärare om att mamman inte gjort som pappan bett om. 

Jag hoppas ni som tjafsar gör det för att det är er hobby - men att ni innesrt inne förstår att man inte skickar in barn till en sådan situation där de får stå och höra "Men vadå? jag skickade ett sms till er mamma!? Har hon iten sagt något?". Barnen kan uppleva det som skäll, uppleva skam, vilja försvara sin mamma men ändå itne skapa konflikt med sin pappa osv.

Använd inte barn som budbärare. Se till så era ex får dåliga nyheter (whatever it's about) från er INNAn han möter barnen, och inte att han får det direkt från barnen.

Pheew. This is so basic. Fattar itne riktigt att jag hamnat att förklara sådana här enkla grejer för vuxna människor...

Visst, men det är inte en så intressant frågeställning, och hjälper inte barnen i den här situationen.

Gjorde pappan fel? Ja. Färdigdiskuterat. Ingen kommer tycka att han gjorde rätt.

Gjorde mamman fel som itne vill påminna barnen? Nej. Det är inte hennes ansvar att göra det.

Gjorde mamman fel som bata ignorerade sitt ex och skickade barnen som budbäarer (inte riktigt bekräftat av TS, men det låter sp). ja, där kunde hon ha skött sig bättre.

Sunt förnuft säger mig det

Förebygga vad? Vad menar du?

Jag har itne byggt några scenarier - jag har FRÅGAT TS om hon svarade nej till sitt ex, eller bara ignorerade hasn sms. Hon har inte svarat, och då har jag anatgit, och skrivit tydligt att det inte är bekräftat, men låter som att så är fallet (att hon inte hörde av sig till exet för att säga nej). Hur är det att "bygga scenarier"? 

Sedan är inget "påhittat", utan det är vedertaget att rekommendationen för skilsmässoföräldrar är att man INTE ska använda barn som budbärare mellan föräldrarna, eller orsaka att de hamnar i kläm. Men alla klarar inte av att ta detta vuxenansvar.

Sen är det VERKLIGEN inte svårt att föreställa sig hur barnen antagligen kände sig, när pappan undrar varför de inte gjort någon ansträgning, och påpekar att pappa minsann sagt åt mamma att påminna dem. Barn mår dåligt av att konfronteras med sådant, och det finns inget som säger att barnen "förstår" att detta är pappas ansvar och att han inte borde ha bett mamma påminna.

Nej, TS borde inte ha dragits in överhuvudtaget. Bra kommentar. Väldigt hjälpsamt perspektiv! Not. 

Jag vet inte hur mycket du vet om problemlösning, men att åka tidsmaskin brukar inte fungera. Att fokusera på vad andra människor "borde ha gjort" brukar itne heller hjälpa.  Så jag har utgått från det TS skrivit - DÄR HON DE FACTO BLEV INDRAGEN REDAN. Det faktumet kan man inte göra något åt! Så man börjar problemlösningen givet den premissen. 

Så jag har hela tiden utgått från att pappan redan fattat ett dåligt beslut. Det är givet i frågeställningen. Går ej att ändra på!

Vad hjälper det att skriva "nejmen, så borde inte pappan ha gjort"?

Situationen är given. TS är den vi kommunicerar med i den här tråden. Vad sägs om att hjälpa HENNE hatera sitt ex och sina barn, på bästa möjliga sätt? 

Hon borde sätta gräner mot sitt ex, så han förstår förväntningarna - framgent. Mitt i en situation är det dock svårt att sätta gränser genom att leka tysta leken. Hon måste nämligen kommunicera så mycket som det krävs så barnen inte hamnar att behöva kommunicera åt henne. 

Ingen skada skedd? Hur vet du det? Du tänker alltså inte på hur barnen kanske kände sig, när de mötta pappan som hade förväntningar på dem, som de inte levde upp till? 

(Igen, jag tycker inte att barnen BORDE ha förberett sig nödvändigtvis, iallafall itne på mammans bekostnad - men pappan borde redan ha den infon, så att det itne blir en reaktion direkt framför barnen).

Det verkar vara många här som inte riktigt kan tänka på vad "bästa för barnen" betyder? Hat mot ex-män verkar vara större... Trist! 

Varför ger inte han veckopeng?
Hur tänker han att de ska köpa present om han inte sponsrar?

inget hindrar oss från att få henne att förstå att om hon sväljer sitt hat mot ex:et och börjar agera ÄNNU MERA för barnens bästa, så vinner barnen på det.

Är det därför du upprepar dig? För att du vill att mamman i det här fallet ska få en kram och en applåd?

Hon kan få höra att ja, pappan är löjlig som är sur för att hon itne påminde barnen om något some verkligen inte var henens ansvar, Abolsut! Pappan är ett stolpskott, och han borde inte ha frågat, och han är löjlig som är sur över sitt egna misslyckande.

Och jag hoppas att TS nästa gång pappan kommer med något orimligt krav, klarar av att sätta tio sekunder på att skriva "Nej" i ett sms och trycka iväg det.

Jag hoppas att alla skilsmässoföräldrar som läser den här tråden tänker till och fudnerar på om de gör livet bättre eller sämre för sina barn, när de agerar ut mot barnets andra förälder. Även om det gäller s.k. silent treatment, som de tycker exet förtjänar... 

Jag håller inte alls med. Det här synsättet är skrämmande.

Barn hamnar i kläm om inte åtminstone EN förälder kan sätta deras bästa över vuxnas relationsproblem!

Visst kan man säga "varför ska JAG vara den enda som tar ansvar" - sure! Suger att behöva vara vuxen och skydda ens barn! Men man måste!

Det duger inte att säga "jamen det är ju PAPPANS fel!". Barnen behöver någon på sin sida!

Jättetråkigt att ni valt dåliga pappor till era barn och att det kräver extra mycket jobb efter en separation.

Ja, ni kan förklara, och sätta ner foten och ha konflikter med era ex - men inte framför barnen!

I det här fallet gjorde pappan något korkat - och mamman/TS borde ha rett ut det direkt med pappan - INTE skickat barnen dit, som då blir budbärare av dåliga nyheter, och som pappan kan avreagera sig på. Mamman har nog större kapacitet att ta skit än vad barn har