• Anonym (FTM)

    Orolig för min son

    Hej!

    Jag har tyvärr utvecklat en väldigt stark oro för min son på 4 månader. Jag vet att alla barn utvecklas olika men behöver ventilera lite.

    Han har egentligen aldrig gett ögonkontakt. Det har blivit lite bättre sedan han var ca 3 månader men vi pratar fortfarande väldigt korta stunder, max någon sekund innan blicken söker sig vidare. Han ger väldigt sällan renodlade svarsleenden utan leenden kan busas fram genom ljud och fysisk kontakt (kittla, hoppa etc), där han lika gärna kan kolla in i väggen och le/skratta. Vi upplever det dock som att han ser bra då han fäster blicken på saker. Han jollrar ingenting, i alla fall inte till oss, han kan göra lite ljud och pruttljud ut i ingenstans men tystnar när vi uppmärksammar att vi hör det. Spegeln är helt ointressant, både att titta på sig själv eller på mig.


    Jag är väldigt orolig för att han ska ha autism, något som påverkar mig dagligen. Jag vet som sagt att alla utvecklas olika och jag är inte ute efter att någon här ska diagnostisera mitt barn utan behöver bara skriva av mig lite då jag känner mig ensam i min oro. Men kanske också bara få höra lite erfarenheter från andra med liknande oro/ observationer, om det var befogat eller inte.

    Jag har pratat med BVC som förstår varför jag reagerar men säger självklart att det är för tidigt att dra några slutsatser och att vi får följa upp framöver.


     

  • Svar på tråden Orolig för min son
  • Anonym (Mamma till barn med autism)
    Anonym (FTM) skrev 2025-02-08 15:49:00 följande:
    Orolig för min son

    Hej!

    Jag har tyvärr utvecklat en väldigt stark oro för min son på 4 månader. Jag vet att alla barn utvecklas olika men behöver ventilera lite.

    Han har egentligen aldrig gett ögonkontakt. Det har blivit lite bättre sedan han var ca 3 månader men vi pratar fortfarande väldigt korta stunder, max någon sekund innan blicken söker sig vidare. Han ger väldigt sällan renodlade svarsleenden utan leenden kan busas fram genom ljud och fysisk kontakt (kittla, hoppa etc), där han lika gärna kan kolla in i väggen och le/skratta. Vi upplever det dock som att han ser bra då han fäster blicken på saker. Han jollrar ingenting, i alla fall inte till oss, han kan göra lite ljud och pruttljud ut i ingenstans men tystnar när vi uppmärksammar att vi hör det. Spegeln är helt ointressant, både att titta på sig själv eller på mig.


    Jag är väldigt orolig för att han ska ha autism, något som påverkar mig dagligen. Jag vet som sagt att alla utvecklas olika och jag är inte ute efter att någon här ska diagnostisera mitt barn utan behöver bara skriva av mig lite då jag känner mig ensam i min oro. Men kanske också bara få höra lite erfarenheter från andra med liknande oro/ observationer, om det var befogat eller inte.

    Jag har pratat med BVC som förstår varför jag reagerar men säger självklart att det är för tidigt att dra några slutsatser och att vi får följa upp framöver.


     


    Mitt svar lär knappast lugna dig, men det är lika bra att du får det så att du kan stötta din son i utvecklingen redan från början:

    Exakt så upptäckte jag att mina barn var annorlunda. Jag råder dig att redan nu lära dig så mycket du kan om autism.

    Högfungerande autism är både en svårighet och ger verkligen härlig personlighet. Även om det har varit och är tufft många gånger så har jag upptäckt att jag uppskattar rakheten. Dessutom har jag fått lära mig att säga vad jag menar och jag har utvecklats mycket som människa pga mina barn.
  • Anonym (Mamma till barn med autism)
    Anonym (FTM) skrev 2025-02-08 15:49:00 följande:
    Orolig för min son

    Hej!

    Jag har tyvärr utvecklat en väldigt stark oro för min son på 4 månader. Jag vet att alla barn utvecklas olika men behöver ventilera lite.

    Han har egentligen aldrig gett ögonkontakt. Det har blivit lite bättre sedan han var ca 3 månader men vi pratar fortfarande väldigt korta stunder, max någon sekund innan blicken söker sig vidare. Han ger väldigt sällan renodlade svarsleenden utan leenden kan busas fram genom ljud och fysisk kontakt (kittla, hoppa etc), där han lika gärna kan kolla in i väggen och le/skratta. Vi upplever det dock som att han ser bra då han fäster blicken på saker. Han jollrar ingenting, i alla fall inte till oss, han kan göra lite ljud och pruttljud ut i ingenstans men tystnar när vi uppmärksammar att vi hör det. Spegeln är helt ointressant, både att titta på sig själv eller på mig.


    Jag är väldigt orolig för att han ska ha autism, något som påverkar mig dagligen. Jag vet som sagt att alla utvecklas olika och jag är inte ute efter att någon här ska diagnostisera mitt barn utan behöver bara skriva av mig lite då jag känner mig ensam i min oro. Men kanske också bara få höra lite erfarenheter från andra med liknande oro/ observationer, om det var befogat eller inte.

    Jag har pratat med BVC som förstår varför jag reagerar men säger självklart att det är för tidigt att dra några slutsatser och att vi får följa upp framöver.


     


    Människor med autism får inte serotonin vid ögonkontakt och beröring i lika hög grad som människor utan autism. Som förälder till ett barn med autism behöver en lära sig att ge och få kontakt på andra sätt.
  • Anonym (Liv)

    Det kan vara så att föräldrar till barn med autism känner igen det. Men jag kan säga att många föräldrar som har barn utan autism också kan känna igen det. Barn utvecklas som du själv skriver olika och att säga något om autism redan vid 4 mån är inte möjligt om det är så diffust som du säger. Har ni autism i släkten eller varför har du denna oro redan nu?

  • Anonym (FTM)
    Anonym (Liv) skrev 2025-02-08 17:18:21 följande:

    Det kan vara så att föräldrar till barn med autism känner igen det. Men jag kan säga att många föräldrar som har barn utan autism också kan känna igen det. Barn utvecklas som du själv skriver olika och att säga något om autism redan vid 4 mån är inte möjligt om det är så diffust som du säger. Har ni autism i släkten eller varför har du denna oro redan nu?


    Så är det ju, varpå jag vet att jag inte kommer få några svar här utan behövde bara ventilera min oro lite och som sagt kanske bara höra andras erfarenheter, även om jag vet att det inte behöver betyda något för min son.
    Vi har ingen diagnostiserad autism i släkten och tanken har aldrig slagit mig tidigare, utan det började med att han var aningen sen med leende och att jag i samband med det började notera att det nästan var omöjligt med ögonkontakt? jag började googla och där väcktes tyvärr min oro som bara växt sig starkare i och med att han blivit äldre.
  • Anonym (FTM)
    Anonym (Mamma till barn med autism) skrev 2025-02-08 17:09:12 följande:
    Mitt svar lär knappast lugna dig, men det är lika bra att du får det så att du kan stötta din son i utvecklingen redan från början:

    Exakt så upptäckte jag att mina barn var annorlunda. Jag råder dig att redan nu lära dig så mycket du kan om autism.

    Högfungerande autism är både en svårighet och ger verkligen härlig personlighet. Även om det har varit och är tufft många gånger så har jag upptäckt att jag uppskattar rakheten. Dessutom har jag fått lära mig att säga vad jag menar och jag har utvecklats mycket som människa pga mina barn.
    Tack för din input, ditt svar lugnar ju såklart inte men det gör inte oron större heller då den redan vuxit sig stark. Skönt att höra att du känner att du vuxit som person! Jag tror inte det är autismdiagnos i sig som oroar mig utan snarare ovissheten hur det eventuellt kan ?slå? om du förstår hur jag menar. Jag förstår att han såklart kan ha en underbar personlighet ändå, likaså som ett barn utan diagnos kan ha personlighetsdrag som är mer och mindre härliga! Jag tror just det är ovissheten och eventuella utmaningar som skrämmer mig.
  • Anonym (ögon)

    När får ni ögonkontakt? Är du nära honom då eller längre bort? Tänker också att det kan vara så enkelt att han inte ser? Dvs kanske kolla synen på honom? Prata med BVC nästa gång ni är där. 

    En sak till som är viktig att påminna sig om. Oroliga föräldrar och föräldrar som har fått diagnoser på sina barn söker på nätet och frågar saker på forum osv. De som däremot varit oroliga och fått konstaterat att det inte var något skriver sällan dessa glada trådar. Det är viktigt att komma ihåg den, för det är många fler som får besked oavsett oro att det inte är något än tvärtom, de bara syns inte på nätet så att säga.

    Kan jämföra med en nära bekant som var orolig för bebisen i magen som var liten enligt alla ultraljud. De fick gå på extra tillväxt-ul och läkarna trodde att det skulle titta ut en liten bebis under 3000 g. Hon läste mycket oroliga föräldrahistorier och allt annat som hörde till och var svinorolig. 

    Kan ju säga att hon skrev däremot inga trådar när hennes barn kom ut. Det var ingen liten späd bebis som kom ut när det var dags utan runt 4500 g istället. Så ta mycket av det du googlar med en stor lastbil med salt. Ha det som input - ja! Men oroa dig inte förren du faktiskt vet och skulle det vara något så finns det mycket hjälp att få. Hjärta

  • Anonym (FTM)
    Anonym (ögon) skrev 2025-02-08 17:44:52 följande:

    När får ni ögonkontakt? Är du nära honom då eller längre bort? Tänker också att det kan vara så enkelt att han inte ser? Dvs kanske kolla synen på honom? Prata med BVC nästa gång ni är där. 

    En sak till som är viktig att påminna sig om. Oroliga föräldrar och föräldrar som har fått diagnoser på sina barn söker på nätet och frågar saker på forum osv. De som däremot varit oroliga och fått konstaterat att det inte var något skriver sällan dessa glada trådar. Det är viktigt att komma ihåg den, för det är många fler som får besked oavsett oro att det inte är något än tvärtom, de bara syns inte på nätet så att säga.

    Kan jämföra med en nära bekant som var orolig för bebisen i magen som var liten enligt alla ultraljud. De fick gå på extra tillväxt-ul och läkarna trodde att det skulle titta ut en liten bebis under 3000 g. Hon läste mycket oroliga föräldrahistorier och allt annat som hörde till och var svinorolig. 

    Kan ju säga att hon skrev däremot inga trådar när hennes barn kom ut. Det var ingen liten späd bebis som kom ut när det var dags utan runt 4500 g istället. Så ta mycket av det du googlar med en stor lastbil med salt. Ha det som input - ja! Men oroa dig inte förren du faktiskt vet och skulle det vara något så finns det mycket hjälp att få. Hjärta


    Väldigt olika, just nu är ögonkontakten bäst på lite håll när han sitter i babysittern. Tidigare var skötbordet bästa sättet men numera tittar han till höger om mig. Vi upplever ändå att han ser då han fokuserar på saker och följer dom tydligt med blicken, greppar sådant han får framför sig etc. 


    Du har ju rätt i det du säger, antar att många av dessa trådar ?dör? för att förälderns oro stillades, får väl hoppas att jag blir en av dom! 

    Tack för fina ord, försöker att inte oroa mig redan. Har tagit kontakt med psykolog för att få verktyg för att undvika att detta går ut över mitt mående för mycket! 

Svar på tråden Orolig för min son