Orolig för min son
Hej!
Jag har tyvärr utvecklat en väldigt stark oro för min son på 4 månader. Jag vet att alla barn utvecklas olika men behöver ventilera lite.
Han har egentligen aldrig gett ögonkontakt. Det har blivit lite bättre sedan han var ca 3 månader men vi pratar fortfarande väldigt korta stunder, max någon sekund innan blicken söker sig vidare. Han ger väldigt sällan renodlade svarsleenden utan leenden kan busas fram genom ljud och fysisk kontakt (kittla, hoppa etc), där han lika gärna kan kolla in i väggen och le/skratta. Vi upplever det dock som att han ser bra då han fäster blicken på saker. Han jollrar ingenting, i alla fall inte till oss, han kan göra lite ljud och pruttljud ut i ingenstans men tystnar när vi uppmärksammar att vi hör det. Spegeln är helt ointressant, både att titta på sig själv eller på mig.
Jag är väldigt orolig för att han ska ha autism, något som påverkar mig dagligen. Jag vet som sagt att alla utvecklas olika och jag är inte ute efter att någon här ska diagnostisera mitt barn utan behöver bara skriva av mig lite då jag känner mig ensam i min oro. Men kanske också bara få höra lite erfarenheter från andra med liknande oro/ observationer, om det var befogat eller inte.
Jag har pratat med BVC som förstår varför jag reagerar men säger självklart att det är för tidigt att dra några slutsatser och att vi får följa upp framöver.
Exakt så upptäckte jag att mina barn var annorlunda. Jag råder dig att redan nu lära dig så mycket du kan om autism.
Högfungerande autism är både en svårighet och ger verkligen härlig personlighet. Även om det har varit och är tufft många gånger så har jag upptäckt att jag uppskattar rakheten. Dessutom har jag fått lära mig att säga vad jag menar och jag har utvecklats mycket som människa pga mina barn.