Vill inte sambo ska äta i soffan

Jag tycker du ska säga till din sambo att fine, om de ska få sitta och käka i den nya soffan då får han de till att lägga över filtar.
Det är trots allt hans hem också, men såklart ska inte soffan bli förstörd så ju  

Det finns ju ofta så man kan köpa som ligger nära i utseende. Min mamma har alltid filt över sina soffor om det ska komma med barn eller hund. 

Dessutom så dagen efter (om han inte gör det av dig själv) så visa och säg att nu får du städa upp faktiskt. 

De råd om hur du ska städa eller att du ska ta över köket det håller jag inte med om. Du är hans partner, inte hans mamma. Du ska absolut inte behöva sköta mer av hemmet för att han är så  
(Inget påhopp på andras åsikter eller så, utan vill bara framföra min)

Jag tänker såhär. allt handlar om huruvida du vill leva med honom eller inte. 
Om du faktiskt vill fortsätta leva med denna killen så tycker jag att du vid ett tillfälle, som inte i anslutning med ett bråk eller så, prata med honom. 
Absolut inte skälla och gapa för det tror jag inte ger något alls, annat än att försämra mellan er  

Sätt er ner i lugn och ro och säg till honom att du älskar honom, men om ni ska kunna fortsätta så behöver vissa saker som måste förändras. 
Jag tycker också att du här ska fråga om han fått lära sig hemifrån med kökshygien och städning och sånt. Och hjälpa honom så han förstår att sånt han gör faktiskt kan få allvarliga konsekvenser och göra er sjuka allihopa  

Säg att du gärna visar honom och hjälper honom om han vill det, så att han faktiskt får veta vad som gäller. 

Om han tar emot hjälpen och visar att han vill lära sig så kanske ni kan rädda relationen. 
Om inte så är det ju ett tecken i sig

Jag tror det man kommer så mycket längre genom att prata snällt och mjukt mot varandra. Om han aldrig lärt sig sånt så kanske han faktiskt på riktigt inte vet. Och då är det väl bättre att utifrån ett vänligt håll behövter det och ger honom möjlighet att lära sig. 
Men aldrig i stridens hetta. Välj tillfället väl. 

(ps, som en som gjort lumpen så vet jag precis hur snuskigt grisiga grabbar kan bli när de är tillsammans, men ofta inte alls likadant  är de är i sina vanliga situatione, så tycker inte det behöver vara något tecken så faktiskt)

Önskar dig lycka till och hoppas du väljer att ta ett öppet, vänligt sinnat samtal med honom, där all irritation och frustration läggs åt sidan under samtalet.
He might surprise you. 

Nä men snälla du. Tror du läser det jag skrivit ur något skevt perspektiv som inte att något alls med det jag faktiskt säger att göra, för du tycks ha missat typ alla poänger jag försöker göra. Och nej, inte ett dugg religös här heller.
Och om man anser att det är korkat att sätta sig ner och ha en öppen ärlig diskussion med den man valt att dela sitt liv med, istället för att skrika och gorma så var så god och tyck vad du vill om mig. 

Och OM nu TS faktiskt vill separera så försvinner väl hela poängen med att hålla på och skrika och gorma, eller? För vill TS lämna är det inte någon ide att trycka ner kulle bara för han saknar hygienkunnande. 

Om du läst vad jag skrivit torde du sett att jag faktiskt också sa att TS absolut inte ska ta på sig varken köksansvar eller eller att hon skulle städa efter. Och sa oxå att det vad hans ansvar att ombesörja problemen med vännerna. 

Du själv verkar oxå missat att TS säger att sambon inte är så i vanliga fall.