Jag har dysmorfobi

Har också det. Har även annan psykisk ohälsa adhd och depression, missbruk, Gad och ptsd. Vet inte om det beror på det. Klarar heller inte av att bli granskad på insidan. Vissa saker är rent tekniskt fula, har inte haft naturen på min sida. 
Men tagit sig i extrema uttryck så som självskador, inte för att jag velat skada mig själv utan för att jag velat s k korrigera felen då. Det har varit alltifrån att färga sönder håret, hatar mina ögon, har ätstörning, använder olika knep för att ingen ska märka saker på jobbet kring upplevda defekter. alltid vägrat vara med på bilder och hatar när folk kommenterar saker ständigt om ens utseende. Dragit mig tillbaka. Jag har trots detta kunnat ha relationer, arbeta osv. Kan släppa det då. Men tänker på det emellanåt. Blivit bättre med åren och känner mig ändå mer nöjd nu trots att jag förstört mycket av kroppen som aldrig kommer återställa sig, är jag ändå nöjd nu nästan. 

Har varit liksom problem med allt, läpparna, nässn, halsen, ögonen, öronen, fingrarna, håret etc. Du hör ju själv. 

Och ju mindre uppmärksamhet man vill ha kring en grej desto mer blir det ju paradoxalt nog eftersom man ser konstig ut. har inte ens vågar söka vård pga att jag absolut inte vill bli ännu mer granskad kring just dessa saker. Så väljer att inte fokusera på utseende alls vilket många är normala nog att inte tjata om heller 

Jo de flesta människor delar nog uppfattningen om det sistnämnda. däremot finns många människor som trots detta påstående faktiskt bryr sig mycket, kommenterar direkt eller sim någon okänd. Jag menar en helt naturlig person passerar ju på det sättet, men är det någon som ser väldigt annorlunda ut, har en speciell stil eller ser märklig ut är det klart att det väcker intresse eller känslor, kommentarer etc
Det är en helt fruktansvärd värld att leva i det där. 

Sen är det ju så att man kan skämmas över de tankarna för det finns de som svälter i världen och man låter ju otroligt störd som lägger ned all den tiden på detta, det känns som ett lyxproblem. Så tankarna snurrar och jag har personligen begränsat mig själv till att göra vissa småsaker, inget mer. Och de tar inte över vardagen på något sätt.