Har ni gemensam eller delad ekonomi?

Hej, överallt finns det råd om hur man kan lägga upp ekonomin på olika sätt som gift par. Delad, separat, gemensam osv. Men om man inte är överens? Det är ju alltid den med mest pengar som bestämmer då!

Jag vet inte om jag har fel (min man hävdar det 😉) vill kolla vad ni tycker nu!

Min man tjänar 3 ggr så mycket som jag.
Vi jobbar båda heltid.
Vi har ett gemensamt konto för räkningar och mat.
Till det kontot dras det automatiskt pengar från våra egna lönekonton enligt en uträknad %-sats som ska vara rättvis utifrån att vi tjänar så olika.

Så långt är det rättvist tycker vi båda!👍

Sen får vi göra vad vi vill med de egna pengarna vi har kvar på våra respektive lönekonton. Min man tycker det är jätteviktigt att vi har våra egna pengar, man ska inte behöva fråga om det är ok att köpa ett par nya dyrare klädesplagg tex. Håller helt med för vi prioriterar väldigt olika saker.

Men?det är ju ändå så att han har mycket mer fickpengar än vad jag har varje månad på sitt lönekonto.

?Han kan åka med en kompis till New york om han vill, det kan inte jag.
?Han kan köpa en dyr rock för 3000kr, det kan inte jag, jag handlar på HM.
? Han kan pensionsspara stora belopp varje månad, jag pensionssparar inte alls.
? Han kan köpa aktier och fonder, det kan inte jag.
? Han kan köpa en dyr klocka eller cykel, det kan inte jag.
? Men om vi köper en ny soffa delar vi 50/50 på kostnaden.

Är det rättvist? Jag anser inte att vi har samma levnadsstandard fast vi är gifta, jobbar 100% båda två och bor i samma hus som vi äger 50/50.

När barnen behöver pengar ber de honom för de vet att jag inte har några.

När jag försöker prata om detta säger han bara skämtsamt att ?håll fast vid mig så lever vi på min pension sen, så behöver du inte oroa dig?.

Eller: ?Säg till om du behöver köpa en ny vinterjacka, så får du såklart pengar av mig?.

Jag vill inte behöva be om pengar, och naturligtvis skulle jag aldrig be om pengar till en Londonresa med en kompis tex. 

Om bilen går sönder betalar han det, om barnen behöver pengar betalar han det, det är ju väldigt snällt, men jag har ingen insyn i de kontona eller de summorna och känner mig utanför. Man kanske behöver diskutera först och ta ett GEMENSAMT beslut om barnen ska få pengar överhuvudtaget och i så fall hur mycket?! Vi är två föräldrar, jag vill också vara med och bestämma när det gäller ekonomi till barnen tex, även om det inte är mina pengar.

Jag känner mig låst men han förstår inte det.
När vi träffades och innan vi fick barn tjänade vi exakt lika mycket, då var detta inget problem!

Vi har pratat om detta så många ggr på min uppmaning, men han vägrar ändra konceptet som HAN tycker fungerar utmärkt!

Vad ska jag göra? Tycker jag fel? Vad tycker ni?

Jag har absolut någonting kvar även om jag har låg lön. Men jag har inte samma levnadsstandard som han har. Jag klarar mig, men det känns orättvist och jag blir ledsen för att han inte vill prata om det och för att han tycker det här är ett så självklart upplägg. Det är mer känslomässigt än ekonomiskt.

Om jag var den som hade högre lön skulle jag vilja att vi hade lika mycket ?fickpengar? kvar var att spendera i månaden.

När vi köpte vårt hus hade jag precis ärvt 3 miljoner som gick rakt in i husköpet, då var det självklart att det var bådas pengar eftersom vi var gifta enligt honom. Vi äger 50/50 fast jag lagt 3 miljoner mer än honom. Det ångrar jag såklart nu när jag tjänar så dåligt. Jag skulle ha sparat en del av de pengarna själv.

Tycker att det känns lite fånigt efter 25 års äktenskap att det alltid ska vara en diskussion kring vem som ska betala hur mycket och vem som ska swisha den andre om man går på restaurang tex. Eller köper en jacka till nån av barnen. 

Det gör ju att det hela tiden måste pratas om pengar. Det är ju våra gemensamma barn. Det vore bara så skönt att kunna ta fram ett gemensamt kort och betala utan att ?göra upp? varje gång. Att slippa räkna jämt och Swisha. Om min man betalar notan och generöst bjuder mig, det är ju inte våra gemensamma pengar. Då ska jag hela tiden tacka för att han ?bjuder? mig.

Ett annat exempel: När han skulle sälja sin cykel frågade han om jag ville köpa den, ja jag tycker det är konstigt, när man är en familj som bor tillsammans i hus med två barn. Sen köpte han en ny elcykel för 25 000kr det skulle jag aldrig haft råd med. Det fanns viktigare saker i hemmet att lägga pengar på tyckte jag, men?det är ju hans egna pengar.

Tycker att det känns lite fånigt efter 25 års äktenskap att det alltid ska vara en diskussion kring vem som ska betala hur mycket och vem som ska swisha den andre om man går på restaurang tex. Eller köper en jacka till nån av barnen. 

Det gör ju att det hela tiden måste pratas om pengar. Det är ju våra gemensamma barn. Det vore bara så skönt att kunna ta fram ett gemensamt kort och betala utan att ?göra upp? varje gång. Att slippa räkna jämt och Swisha. Om min man betalar notan och generöst bjuder mig, det är ju inte våra gemensamma pengar. Då ska jag hela tiden tacka för att han ?bjuder? mig.

Ett annat exempel: När han skulle sälja sin cykel frågade han om jag ville köpa den, ja jag tycker det är konstigt, när man är en familj som bor tillsammans i hus med två barn. Sen köpte han en ny elcykel för 25 000kr det skulle jag aldrig haft råd med. Det fanns viktigare saker i hemmet att lägga pengar på tyckte jag, men?det är ju hans egna pengar.