Har ni gemensam eller delad ekonomi?

Anonym (Funderandefru) skrev 2025-10-27 16:07:27 följande:

Hej, överallt finns det råd om hur man kan lägga upp ekonomin på olika sätt som gift par. Delad, separat, gemensam osv. Men om man inte är överens? Det är ju alltid den med mest pengar som bestämmer då!

Jag vet inte om jag har fel (min man hävdar det 😉) vill kolla vad ni tycker nu!

Min man tjänar 3 ggr så mycket som jag.
Vi jobbar båda heltid.
Vi har ett gemensamt konto för räkningar och mat.
Till det kontot dras det automatiskt pengar från våra egna lönekonton enligt en uträknad %-sats som ska vara rättvis utifrån att vi tjänar så olika.

Så långt är det rättvist tycker vi båda!👍

Sen får vi göra vad vi vill med de egna pengarna vi har kvar på våra respektive lönekonton. Min man tycker det är jätteviktigt att vi har våra egna pengar, man ska inte behöva fråga om det är ok att köpa ett par nya dyrare klädesplagg tex. Håller helt med för vi prioriterar väldigt olika saker.

Men?det är ju ändå så att han har mycket mer fickpengar än vad jag har varje månad på sitt lönekonto.

?Han kan åka med en kompis till New york om han vill, det kan inte jag.
?Han kan köpa en dyr rock för 3000kr, det kan inte jag, jag handlar på HM.
? Han kan pensionsspara stora belopp varje månad, jag pensionssparar inte alls.
? Han kan köpa aktier och fonder, det kan inte jag.
? Han kan köpa en dyr klocka eller cykel, det kan inte jag.
? Men om vi köper en ny soffa delar vi 50/50 på kostnaden.

Är det rättvist? Jag anser inte att vi har samma levnadsstandard fast vi är gifta, jobbar 100% båda två och bor i samma hus som vi äger 50/50.

När barnen behöver pengar ber de honom för de vet att jag inte har några.

När jag försöker prata om detta säger han bara skämtsamt att ?håll fast vid mig så lever vi på min pension sen, så behöver du inte oroa dig?.

Eller: ?Säg till om du behöver köpa en ny vinterjacka, så får du såklart pengar av mig?.

Jag vill inte behöva be om pengar, och naturligtvis skulle jag aldrig be om pengar till en Londonresa med en kompis tex.

Om bilen går sönder betalar han det, om barnen behöver pengar betalar han det, det är ju väldigt snällt, men jag har ingen insyn i de kontona eller de summorna och känner mig utanför. Man kanske behöver diskutera först och ta ett GEMENSAMT beslut om barnen ska få pengar överhuvudtaget och i så fall hur mycket?! Vi är två föräldrar, jag vill också vara med och bestämma när det gäller ekonomi till barnen tex, även om det inte är mina pengar.

Jag känner mig låst men han förstår inte det.
När vi träffades och innan vi fick barn tjänade vi exakt lika mycket, då var detta inget problem!

Vi har pratat om detta så många ggr på min uppmaning, men han vägrar ändra konceptet som HAN tycker fungerar utmärkt!

Vad ska jag göra? Tycker jag fel? Vad tycker ni?

Det där hade jag aldrig accepterat - förutsatt att alla era barn är gemensamma. Finns det särkullsbarn så är det ju skillnad, för då blir det fel att den rikare personens barn ska få mindre än tidigare, för att deras förälder ska sponsra en ny partner och hennes/hans barn.

Men förutsatt att alla era barn är gemensamma, så tycker jag att din man är en egoist och ett svin. Hur kan man ens VILJA leva så? Det är väl självklart att man har alla pengar tillsammans? Man arbetar ju för samma mål... att barnen ska ha det bra. Och det spelar ingen roll vilka pengar som finns på vilket konto när man dör, för det är ändå de gemensamma barnen som ärver allt. Finns ingen anledning att stoppa undan pengar...

Fast DU har också gjort ett misstag, i och med att du inte pratade med din man om detta tidigt i förhållandet, innan ni gifte er, flyttade ihop eller skaffade barn. Man måste ha samma syn på ekonomin, annars går det ju inte.

Har ni äktenskapsförord också? Har ni inte det, så kan du få ut hälften av hans pengar, men det kräver att du tar ut skilsmässa... kanske är lika bra som han är.

Anonym (E.)

Wed 29 Oct 07:25

#77

Anonym (Funderandefru) skrev 2025-10-27 19:40:19 följande:

Jag har absolut någonting kvar även om jag har låg lön. Men jag har inte samma levnadsstandard som han har. Jag klarar mig, men det känns orättvist och jag blir ledsen för att han inte vill prata om det och för att han tycker det här är ett så självklart upplägg. Det är mer känslomässigt än ekonomiskt.

...och så ska det inte vara. Det står till och med i lagen - Äktenskapsbalken - att man och hustru ska leva på samma nivå/standard. Detta är en viktig skillnad mot samboskap (där man förstås också kan leva på samma nivå/standard om man är överens om det såklart, men det är inte lagstadgat).

Anonym (E.)

Wed 29 Oct 07:33

#78

Anonym (Funderandefru) skrev 2025-10-27 19:48:54 följande:

Om jag var den som hade högre lön skulle jag vilja att vi hade lika mycket ?fickpengar? kvar var att spendera i månaden.

När vi köpte vårt hus hade jag precis ärvt 3 miljoner som gick rakt in i husköpet, då var det självklart att det var bådas pengar eftersom vi var gifta enligt honom. Vi äger 50/50 fast jag lagt 3 miljoner mer än honom. Det ångrar jag såklart nu när jag tjänar så dåligt. Jag skulle ha sparat en del av de pengarna själv.

Jag antar att du ärvde dina föräldrar? Det är synd att de inte skrev i testamentet, att arvet skulle vara din enskilda egendom, och även det som kommer i dess ställe (i detta fall huset - din andel av det räknat på hur mycket du la in i förhållande till hur mycket din man la in).

Om man har en så stor förmögenhet att det har betydelse, så ska man alltid skriva att arvet ska vara ens barns enskilda egendom, så att en eventuell sol-och-vårare/lycksökerska inte kan roffa åt sig de pengarna. Det blir också en trygghet - lättare att lämna ett dåligt förhållande om man har pengar, i synnerhet för en kvinna (som ofta tjänar sämre, har varit hemma med barn, jobbat deltid o.s.v.).

Det var det första jag gjorde när jag ärvde pengar efter min sist bortgångna förälder: att skriva ett testamente och få det bevittnat, där jag skrev att mina två barn ska ärva hälften var och att det ska vara deras enskilda egendom. Känns bra.

Anonym (E.)

Wed 29 Oct 17:49

#85

Anonym (M) skrev 2025-10-29 16:00:46 följande:

Inte ska, men bör leva efter samma ekonomiska standard (kap 6, paragraf 1).

Var och en är faktiskt själv ansvarig för sin egna ekonomi, även i ett äktenskap.

Dessutom behöver man inte ha gemensam ekonomi bara för att man är gifta.

Måste inte, men mycket av själva tanken med äktenskapet försvinner ju om man inte har det. Att slå ihop allt, att bli en enhet hädanefter och inte två... Jag tycker att det är synd att människor numera inte vågar satsa på äktenskapet, utan båda sitter och håller på var sin penningpung och oroar sig för att de ska gå med förlust på arrangemanget... Så tråkigt. Då kan man väl bara ha något slags KK i stället?

Anonym (E.)

Wed 29 Oct 19:59

#89

Anonym (O) skrev 2025-10-29 18:16:24 följande:

Glöm inte försörjningsplikten bara. Stor skillnad på gift och sambo där.

Japp. Den som äter oxfilé medan makan eller maken får äta havregrynsgröt för att hon eller han "inte har råd med något annat just nu" begår faktiskt ett lagbrott. När man gifter sig tar man på sig ett ansvar för den andra. Men det verkar som att det finns folk i Sverige som inte känner till det.

Anonym (E.)

Igår 14:24

#95

Anonym (O) skrev 2025-10-31 14:12:56 följande:

Det du skriver är helt korrekt, man har alltid eget ansvar över tillgångar och skulder. Men med äktenskap så blir din fru eller mans ekonomi ditt problem om hon /han plötsligt står på ruinens brant eller drar på sig skulder. Man får inte alltid intrycket att de flesta faktiskt har koll på att äktenskapet är ett sorts ekonomiskt kontrakt.

Japp! Här bör läggas till, att det finns en risk med att inte gifta sig utan bara leva som sambos, för då har den andre ingen försörjningsskyldighet, samtidigt som HUSHÅLLETS inkomst räknas inför soc. Så en sambo kan inte få något från soc, så länge som den andre sambon tjänar tillräckligt för hushållets behov.

Samtidigt som den andre sambon - som sagt - inte är skyldig att dela med sig. De berörda kvinnorna (ja det är oftast kvinnor) hamnar i en rävsax, där de får tigga sig till lite mat och fickpengar av mannen de lever med. För han har juridisk rätt att vägra henne det, och sådana män brukar inte dra sig för att påminna kvinnan om det.

...och att skaffa en lägenhet är närmast omöjligt när man saknar inkomst idag, soc går bara in som borgenär för invandrare och (mer sällan) missbrukare och psykiskt sjuka personer etc.. Är du vit och svensk och psykiskt frisk så förväntas du klara dig själv, men det är inte så säkert att det går för det... återstår att fortsätta tigga brödkanter av mannen och betala med sin kropp...

Har ni gemensam eller delad ekonomi?

INNEHÅLL