Min man gör inga fel

Skilsmässa låter väl rimligt?

O du tycker precis tvärtom.

Ni låter ju som skapta för varandra! 

Kanske dags att gå på par terapi kanske? 

Parterapi eller skilsmässa. Det enda alternativet som inte funkar är att fortsätta så här...

Utvägen kallas skilsmässa. Även om du skulle få honom till terapi (vilket du inte får eftersom det är dig det är fel på och inte honom) så skulle han antagligen inte ta till sig det, tyvärr.

En sådan individ vill sällan ens gå på rådgivning för hen har ju inga kommunikationsproblem. 

Jag tycker inte precis tvärtom. Jag är absolut i vägen ibland och det händer absolut att jag är ouppmärksam eller talar otydligt. Men inte varenda gång!

Terapi behövs inte. Han gör ju inga fel! För ja, jag har tagit upp frågan. 

Man måste inte gå bara för att få reda på "vems fel" det är. Utan endast för att någon mår dåligt i relationen och önskar vilja förbättra kommunikationen mellan varandra. 

Min man har varit sån, och det har sin bakgrund att han alltid fick stå till svars för allt möjligt när han växte upp. Så som försvar har han lärt sig att alltid snabbt skylla ifrån sig så att han inte skulle få skulden. I hans familj fanns inte att man kunde göra ett misstag, och så var det okej med det. Utan det skulle alltid redas ut och fördelas skuld och skällas ut. Och för min man så har det fortsatt i nåt slags tanke. 

Nu har han lärt sig att allting inte måste vara någons skuld eller att man alltid måste få skäll om man gjort nåt fel. Man får göra misstag, det är okej, man måste inte reda ut och skälla ut om nåt blivit fel. Man kan glömma en grej när man handlar; ingen stor grej, antingen köper man det nästa gång eller så får man åka ett extra varv ifall man behöver saken nu. 

Men det gäller ju att man kan resonera om det i så fall, om din man bara ser det som att han har rätt och alla andra ska ha skulden, då kanske det inte finn så mycket intresse för utveckling från honom? Då blir det jobbigt att leva tillsammans. Och jobbigt om ni har barn, för då för han detta vidare till dem. 

Precis, och reda i det som "miner" skriver om ovan.
Det kan ju vara känslor av skam eller liknande från barndomen som gör att TS partner har det här mönstret i sig. Det blir som en reflex.
Men eftersom det är sjukt ocharmigt och kan leda till att han blir lämnad kan det kanske vara värt att ta hjälp!?
Måste förstås då finnas en önskan och en vilja att bidra, gör det inte det så... då kanske man måste gå vidare.

Låter som min son när han var liten, allt var mitt fel, aldrig hans. Till slut lyckades jag övertala honom om att man behövde inte fastställa varje gång vems fel det var och eftersom vi inte hade en filminspelning av vad som hänt, var det omöjligt efteråt att avgöra. Fast fortfarande händer det att han uttrycker sig oklart och då är det mitt fel som inte lyssnar, hihi! 

Men det låter ju hemskt att du har samma problem med en vuxen person. Har han inget viktigare att tänka på? Han borde gå i terapi och utreda varför skuldfrågan är så viktig och varför det skulle vara så hemskt om han gjort fel en gång. Och om det nu var ditt fel, varför så viktigt att påpeka det? Be honom att inte kommentera det, bara tänka tyst på att det var ditt fel. Annars, gör dig av med gnällgubben, tärande att få höra oviktigt tjafs hela tiden.