Min man gör inga fel

Anonym (Frugan) skrev 2025-02-10 07:35:38 följande:

Min man gör, enligt egen utsago, aldrig fel. Jag hade överseende med det förr, men nu står det mig verkligen upp i halsen.

Om han går in i mig, så är det för att jag är i vägen. Om jag går in i honom, är det jag som går i vägen. Om jag inte hör när han pratar, är det för att jag är ouppmärksam. Om han inte hör när jag pratar, är det för att jag talar otydligt. Vi har ett badrum vilket skapar lite morgonkaos och om han går på toaletten för en långsittning precis när jag ska gå och duscha, så är det jag som planerat dåligt.

Jag håller på allvar på att bli galen på honom för detta. Han är i övrigt fin och snäll, men det här skylla ifrån sig-beteendet är sjukt oattraktivt.

Och gissa vad som händer, om jag tar upp hans beteende? Han gör så klart inget fel. Det är ju jag som både gör och har fel!

Finns det någon utväg ur sånt beteende?

Min man har varit sån, och det har sin bakgrund att han alltid fick stå till svars för allt möjligt när han växte upp. Så som försvar har han lärt sig att alltid snabbt skylla ifrån sig så att han inte skulle få skulden. I hans familj fanns inte att man kunde göra ett misstag, och så var det okej med det. Utan det skulle alltid redas ut och fördelas skuld och skällas ut. Och för min man så har det fortsatt i nåt slags tanke.

Nu har han lärt sig att allting inte måste vara någons skuld eller att man alltid måste få skäll om man gjort nåt fel. Man får göra misstag, det är okej, man måste inte reda ut och skälla ut om nåt blivit fel. Man kan glömma en grej när man handlar; ingen stor grej, antingen köper man det nästa gång eller så får man åka ett extra varv ifall man behöver saken nu.

Men det gäller ju att man kan resonera om det i så fall, om din man bara ser det som att han har rätt och alla andra ska ha skulden, då kanske det inte finn så mycket intresse för utveckling från honom? Då blir det jobbigt att leva tillsammans. Och jobbigt om ni har barn, för då för han detta vidare till dem.

Anonym (miner)

Mon 10 Feb 10:03

#14

Hjelm skrev 2025-02-10 09:53:32 följande:

Hur menar du att han är snäll och fin i övrigt? Han låter ju som ett as. Man ska döma sin relation efter den lägsta nivån, inte den högsta. Hur lågt sätter du ribban?

Ärligt talat tror jag att skilsmässa oftast är det bästa sättet att ta sig ur en sån situation. Terapi funkar bara om bägge inser problemet och vill förändra det. Om han hela tiden hävdar att allt är ditt fel låter det rätt osannolikt att han skulle ta till sig terapi, eller hur?

Det beror ju ändå lite på omfattningen av beteendet.

Om han är vänlig och snäll 99% av tiden, men att detta kommer fram till 1%. Eller om han beter sig såhär i stort sett hela tiden.

Sen beror det också på viljan till självreflektion och förändring, om den inte finns där så är det ju lite kört oavsett. För TS man låter det tyvärr som att han inte är så beredd att se sig själv utifrån eller ändra sitt beteende.

Anonym (miner)

Mon 10 Feb 10:57

#18

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-02-10 10:28:25 följande:

Jag tolkar TS som att det händer ofta. Händer det bara ibland är det knappast ett stort problem och man kan ha överseende. Särskilt om det gäller småsaker.

Men TS skriver att han ALLTID skyller ifrån sig eller ALDRIG kan se sin egen del. Då måste det ju gälla väldigt många situationer i livet, vilket blir ohållbart.

Min man har också svårt att erkänna när han gör fel, men det har blivit bättre. Och min man har aldrig varit typen som alltid ska ha rätt. Jag har aldrig känt mig skuldbelagd i tid och otid. Min man är mer av typen att släppa det, inte göra någon större grej av det, låda udda vara jämt. Vilket ofta är bra, men ibland blir jag frustrerad. Jag är verkligen inte den som tjafsar ofta eller måste reda ut allt. Tvärtom, jag slätar ofta över. Men det räcker inte alltid.

Jo, jag tolkar också TS som att det händer alltför ofta för att vara okej. Men mitt svar var till ett annat inlägg som kändes mer kategoriskt.

Anonym (miner)

Mon 10 Feb 11:06

#20

Anonym (Frugan) skrev 2025-02-10 11:00:04 följande:

Min man får skulden för allt som sker hos hans föräldrar. Vi var där en gång och visade bilder från dator till tv via HDMI. En vecka senare slutade deras tv att fungera och de behövde leda om med nya kablar övrr hela huset. Min man får fortfarande skulden för det inträffade, trots att det var tv-boxen som brakat sönder. När jag lyckades ta sönder ett fat, och min svärmor ryckte på axlarna och uttryckte att ?en olycka händer så lätt?, var min man genuint chockad. Han hade fått så mycket skit för samma sak.

Det är ju en förklaring, men fortsatt något HAN får arbeta med.

Om du ser en framtid mellan er två och vill hjälpa honom vidare i det här så har du ju chansen när sånt här inträffar. För här har du ju ett ganska tydligt svar på en trolig grund för hans beteende. Och en öppning för att komma framåt i en diskussion om det här?

Men om du känner att han är över för din del, du har tagit all skit du orkar med, då kan du ju släppa det och se till att avsluta en ohållbar relation.

Har ni barn tillsammans? För om ni har det så är ju risken överhängande att han överför detta till era barn som sen i sin tur går genom livet med en allmän skuldkänsla och snabba på att skylla ifrån sig för att slippa få skit. Och allting bara fortsätter.

Han kanske inte ens är på ett medvetandeplan att det finns något han borde arbeta med?

Min man gör inga fel

INNEHÅLL