Gravid men olycklig i relationen
Så, han vill alltså inte ha barn egentligen. Och han behandlar dig som skit. Abort kan vara ett bra alternativ till att ha en sådan skitstövel i sitt liv, och ett oönskat barns liv.
Inlägg från: Anonym (Enkelt)
|
-
-
Väldigt synd för barnet som får sitta i kläm mellan två egoister.Anonym (Anonym) skrev 2025-02-10 20:15:38 följande:Abort är inget alternativ för mig.Och du undrar varför han reagerar som han gör...?Anonym (Anonym) skrev 2025-02-10 20:18:32 följande:Vi har varit ihop i några månader. Vi bor inte ihop.
-
Barnet är oönskat av honom. Och man överlever en abort. Ja, det kan göra ont, men det är så värt det för att få ett vettigt liv. Oavsett att ni pratat om det innan så måste du väl förstå att han antagligen inte menade här och nu...? Och även om han kanske trodde det så självklart var han inte redo för det på riktigt.Anonym (Anonym) skrev 2025-02-10 20:19:59 följande:Han pratade jättemycket om det innan och verkade verkligen vilja. Barnet är inte oönskat och jag är livrädd för abort. Det känns inte som ett alternstiv. Jag vill bara inte bli behandlad som skit.
-
Och helst inte förstöra ett oskyldigt liv heller.Lynx123 skrev 2025-02-10 21:19:32 följande:Självklart gör du som du vill med din graviditet men du förstår väl att det här inte är din livspartner? Att medvetet skaffa barn med någon efter bara några månader är hur oansvarigt som helst, men låt åtminstone inte snubben förstöra resten av ditt liv.
-
Ni får tro vad fan ni vill, det är inget påhopp bara för att någon känner sig kränkt.
-
Ja, det är helt normalt. Du går omkring i dina hormondimma och han är precis som vanligt. Du behöver inte lägga dina förväntningar på honom, självklart är det inte samma för honom som för dig. Han delar inte din oro, dina symptom eller någonting annat. Han har säkert fullt upp med att processa sin egen del just nu. Och det kan nog vara väldigt uttråkande att höra om symptom stup i kvarten. Det spelar ingen roll vad man pratar om, men om man tar upp samma sak var och varannan dag så blir det självklart tjatigt. Och han kanske inte alls är varken rädd eller nervös just nu. Låt honom komma fram till sina egna tankar utan att lägga ord i hans mun.Anonym (Anonym) skrev 2025-02-11 09:16:49 följande:
Jag tycker att han dragit sig undan och inte riktigt bryr sig när jag berättat om diverse symtom. Han sa bara att det blir ändå bara värre senare och tar det inte riktigt på allvar om jag säger att jag är ledsen (hormonell) el har fysiska symtom. Är det normalt?
Ja, det kan det nog vara. Vi båda har verkligen velat det.
Jag har försökt men han svarar inte när jag frågar rakt ut om han känner sig rädd eller nervös. Jag har försökt förklsra att en man inte måste vara tuff och hård jämt som han verkar tro.
-
Jo, det kan man hålla med om. Där spelar det nog ingen roll hur lång tid man har varit tillsammans. Samtidigt får man komma ihåg att män inte är av naturen elaka på det sättet, det känns bara inte på samma sätt för dem och därmed svårare att förstå hur mycket empati en kvinna behöver i det läget.Anonym (Ultimatum) skrev 2025-02-11 10:24:44 följande:Man kan ju också tänka att det borde ligga i hans intresse. Att se till sin partners välmående och hälsa. Hon bär ju för sjutton hans barn. Han låter inte speciellt intresserad eller engagerad. Hon kanske lr orolig, då borde han ju finna tillgänglig för stöd.
Många män tar alldeles för lätt på det. Det är en oerhörd uppoffring för en kvinna. Som kan påverka både psyke hälsa och ens liv. -
Ja, om du vill ha mycket empati så är det bättre att prata med kvinnorna i ditt liv. De kommer att kunna sätta sig in i din sits på ett annat sätt (eller iaf större chans för det). Utgå från att han borde bete sig mot dig precis som han alltid har gjort, förutsatt att du är ungefär som vanligt. Om du visar ett beteende som stör honom, ja då lär han inte vara så stöttande heller. Det är inget fel på hans empati för det, bara så vi människor fungerar. Om du backar lite så kanske (kanske!) han vaknar till liv och visar mer engagemang, eller så är han mer neutral. Och det är så klart bra att han vill gå med på kontrollerna.Anonym (Anonym) skrev 2025-02-11 10:22:03 följande:
Okej. Tack för ditt inlägg. Det kan vara så. Han lever på som vanligt och jag uppfattas som tjatig när jag pratar om halsbränna, illamående, trötthet m.m. Hade kanske för stora förväntningar, att han skulle va nån slags ängel och stötta mig dygnet runt. Hormonerna spelar mig ett spratt. Han är inte direkt elak och han vill ha en hälsosam familj och säkert bo ihop på sikt, just nu går det bara inte av vissa orsaker. Jag känner bara att han är lite mindre gullig än han varit innan och inte jätteintresserad av allt som har med graviditeten att göra men han vill gå med på kontroller på familjecentralen. Det är ju inte alla män som vill?
När jag frågade om han är glad över detta så sa han ju ja.
Kanske jag som är överdramatisk bara.