Gravid men olycklig i relationen

Så, han vill alltså inte ha barn egentligen. Och han behandlar dig som skit. Abort kan vara ett bra alternativ till att ha en sådan skitstövel i sitt liv, och ett oönskat barns liv.

Om du tänker fullfölja graviditeten så kan det vara värt att ta hjälp av en parterapeut eftersom även om ni separerar så ska ni ju samarbeta runt barnet i många år och då är det ju oerhört viktigt att ni är sams och kan kommunicera.

Hur länge har ni varit hop? hur länge ha ni bott ihop? 

Så, han vill alltså inte ha barn egentligen. Och han behandlar dig som skit. Abort kan vara ett bra alternativ till att ha en sådan skitstövel i sitt liv, och ett oönskat barns liv.

Barnet är oönskat av honom. Och man överlever en abort. Ja, det kan göra ont, men det är så värt det för att få ett vettigt liv. Oavsett att ni pratat om det innan så måste du väl förstå att han antagligen inte menade här och nu...? Och även om han kanske trodde det så självklart var han inte redo för det på riktigt.

Du kan fortfarande få en lycklig familj med din stora kärlek. Men först måste du göra dig av med den här snubben - annars har du typ kört resten av ditt liv!

Tycker absolut inte att du är egoistisk för att du vill behålla barnet. Abort är inget man gör så lätt som en plätt, och man ska inte behöva göra det om man själv inte vill det. Klart du ska behålla barnet om det är vad du vill. Men för att ge både dig och barnet så bra förutsättningar som möjligt, så ska du nog kanske lämna killen. Men förstår att det inte heller är jättelätt gjort.. Men snälla tänk på barnets bästa iallafall. Ibland är det svårt att göra saker för sin egen skull, så gör det för barnets åtminstone ^^ ♡

Märkligt att helt plötsligt ändra sig så. Ta hand om dig.

Självklart gör du som du vill med din graviditet men du förstår väl att det här inte är din livspartner? Att medvetet skaffa barn med någon efter bara några månader är hur oansvarigt som helst, men låt åtminstone inte snubben förstöra resten av ditt liv.

Hur menar du med "bli behandlad som skit"? Vad gör han som är ego?
Bara för att han inte är kärleksfull? 
Ni har varit tillsammans så kort tid. Kan det vara en fas bara eller osäkerhet inför att bli pappa?
Hade ni båda verkligen varit med på att skaffa barn så snart i relationen eller har ert prat om det mest handlat om framtidsdrömmar?
Ber om ursäkt att det blev många frågor.
Det kan vara skrämmande stt bli pappa. Tycker att du ska prata med honom ordentligt och se vad han säger. Vet att ens om att du tycker att han blivit förändrad?

Har han sagt det nu när han vet att du är gravid ? Man kan tro en hel del innan verkligheten kommer i fatt och man ska ha barn ihop med någon man träffat väldigt kort tid och faktiskt inte alls känner.

Jag blev hotad och pressad till abort mot min vilja och fick ptsd, ångest och svår depression med självmordstankar och flera självmordsförsök som följd. I flera år drev jag bara runt (klarade inte av vare sig utbildning eller jobb), började plötsligt gråta i offentliga miljöer så pass att främlingar kom fram och undrade och försökte trösta. 10 år senare är depressionen fortfarande kvar och jag tänker på det dagligen och kan inte prata eller tanka på det eller ens läsa om något relaterat till abort utan att börja gråta och få hjärtklappningar. Jag tycker du ska ta och hålla din stora käft om saker du inte vet något om. Psykisk ohälsa är vanligt efter abort och det finns kvinnor som tagit livet av sig själva efteråt.

Ja, det är helt normalt. Du går omkring i dina hormondimma och han är precis som vanligt. Du behöver inte lägga dina förväntningar på honom, självklart är det inte samma för honom som för dig. Han delar inte din oro, dina symptom eller någonting annat. Han har säkert fullt upp med att processa sin egen del just nu. Och det kan nog vara väldigt uttråkande att höra om symptom stup i kvarten. Det spelar ingen roll vad man pratar om, men om man tar upp samma sak var och varannan dag så blir det självklart tjatigt. Och han kanske inte alls är varken rädd eller nervös just nu. Låt honom komma fram till sina egna tankar utan att lägga ord i hans mun.

Ställ ett ultimatum. Att vill han vara en del av ditt liv och erat barn. Får han bestämma sig.

Annars skulle jag bryta upp. Föda och ta hand om barnet själv. Det där blir ju ingen vidare miljö för dig under graviditeten heller.  Kanske du kan få stöd av familj och vänner.