Gravid men olycklig i relationen
Så, han vill alltså inte ha barn egentligen. Och han behandlar dig som skit. Abort kan vara ett bra alternativ till att ha en sådan skitstövel i sitt liv, och ett oönskat barns liv.
Så, han vill alltså inte ha barn egentligen. Och han behandlar dig som skit. Abort kan vara ett bra alternativ till att ha en sådan skitstövel i sitt liv, och ett oönskat barns liv.
Ni får tro vad fan ni vill, det är inget påhopp bara för att någon känner sig kränkt.
Jag tycker att han dragit sig undan och inte riktigt bryr sig när jag berättat om diverse symtom. Han sa bara att det blir ändå bara värre senare och tar det inte riktigt på allvar om jag säger att jag är ledsen (hormonell) el har fysiska symtom. Är det normalt?
Ja, det kan det nog vara. Vi båda har verkligen velat det.
Jag har försökt men han svarar inte när jag frågar rakt ut om han känner sig rädd eller nervös. Jag har försökt förklsra att en man inte måste vara tuff och hård jämt som han verkar tro.
Okej. Tack för ditt inlägg. Det kan vara så. Han lever på som vanligt och jag uppfattas som tjatig när jag pratar om halsbränna, illamående, trötthet m.m. Hade kanske för stora förväntningar, att han skulle va nån slags ängel och stötta mig dygnet runt. Hormonerna spelar mig ett spratt. Han är inte direkt elak och han vill ha en hälsosam familj och säkert bo ihop på sikt, just nu går det bara inte av vissa orsaker. Jag känner bara att han är lite mindre gullig än han varit innan och inte jätteintresserad av allt som har med graviditeten att göra men han vill gå med på kontroller på familjecentralen. Det är ju inte alla män som vill?
När jag frågade om han är glad över detta så sa han ju ja.
Kanske jag som är överdramatisk bara.