Varför glädjs jag inte bara av sonen jag har....

Jo finns så klart många fördelar med ett barn. Jag var bara så inställd på två. Och jag sörjer att min son inte får något syskon. Men fördelen är så klart en speciell kontakt med sonen, att jag har all tid för honom. Jag behöver inte dela upp mig, utan kan gå på alla fotbollsmatcher, träningar, aktiviteter mm som han vill gå på. 

Jag kommer nog ta mig ur det, men jag ser hela tiden framför mig två barn. Två barn som väntar på tomten, två barn som kivas om pepparkaksformerna. Två barn som springer ner till sjön och ska bada osv. 

Han har inte frågat efter syskon än, det är inget vi pratar om heller, syskon till honom alltså. Hans kompisar har syskon men han har inte frågat varför inte han har något syskon. 

Det jobbiga tycker jag är att jag känner så väl min ägglossning, så jag blir ju påmind varje månad att nu är jag fertil, nu har jag mens. osv. Men ändå blir det ingen bebis. 

Jo jag vet att jag romantiserar det hela, syrran har två barn, som aldrig leker med varann, de bråkar väldigt mycket och hon är trött på det. Jag vet också - och det är en rädsla jag har, att få ett barn som skulle kräva mycket sjukvård, tid av oss föräldrar. Jag skulle älska det barnet och ge det vad det behöver- MEN, jag är rädd hur det skulle påverka får otroligt fina pojke vi har idag, som är frisk, intelligent, tidigt i åldern osv. 

Jag vet också av egen erfarenhet att syskon är inte alltid det bästa. I många trådar beskriver enbarnen att de bär på en oro den dag deras föräldrar dör och de måste ta hand om allt själva och blir ensamma. 

Jag har två äldre syskon- och jag oroar mig när min mamma går bort. För det kommer bli ett rent kaos. Vi är inte på samma nivå- så att säga och kommer ha olika åsikter om det ena och det andra. Och speciellt mina två äldre som inte idag kan umgås med varann. 

Jag kommer hamna mitt emellan och tycka lite som den ena och lite som den andra osv. 

Så där hade varit enklast nästan att vara själv. Men sen blir det ju tomt. Ingen som håller samman oss syskon. Och är man då helt utan syskon, kan jag tänka mig att det blir väldigt tomt. Ingen släkt alls kvar plötsligt. 

Bra skrivet. Hur kommer det sig att ni valt bara ett barn? Vilka fördelar är det du ser? Hur gammal är ert barn? Har det frågat efter syskon?
jag känner lite också att jag kan verkligen ge min son all min tid, med syskon hade jag fått dela på mig. Men sen har jag min romantiska bild igen, att sitta med två mysiga barn i knät och läsa en bok, eller dricka choklad ute i skidspåret.
men jag måste acceptera och gå vidare?. Mest orolig nu att han kommer sakna syskon. Han är så barnkär, klappar barn på huvudet , vill pussa dem och krama.

Hade du hellre varit enda barnet? Vad var det som gjorde att ni inte hade kontakt som barn?

Jo absolut och det gör jag dagligen med min älskade son, han är mitt allt. Men sen ser jag hur lycklig han är med sin kompis och tänker att om han hade haft ett syskon hemma så vad de hade kunnat leka mycket med varann. Jg är väldigt mån med att hitta på aktiviteter och låta honom träffa andra barn. Jag leker även med honom. Flera timmar varje dag. 

jag är rädd att han ska sakna ett syskon men inte ens när vi läser en bok idag som råkade handla om syskonlängtan så sa han något om att önska ett syskon. Han verkar väldigt nöjd med livet. Klagar aldrig- ja det är väl när han inte får äta hur mycket godis ha än vill Fårö haha. i boken stod det att Saga önskar sig ett syskon, jag frågade min son vad önskar du dig? Att hoppa i sängen och en hund :) 

Tack, mycket bra skrivet. Det ska jag ta med mig. Och på tal om relation så har du rätt ett krävande barn skulle kunna förstöra relationen mellan mig och min man, i form men också mellan mig och min son. Jag känner en oro där samtidigt som jag ser det fina, att sonen får vara med i förväntan på ett syskon, känna första sparken, ta hand om sin lillasyster/ bror. Oavsett om barnet skulle vara sjukt eller friskt.
men jag ska tänka på allt fint vi har, jag ska känna tacksamhet- för det gör jag verkligen. Har en fantastiskt son, så charmig, utåtriktad, social, intelligent och lättlärd och tidig i tal, och kunskap som bokstäver matte mm. 

och som enda barn kan jag skjutsa och vara med honom överallt- kanske för mycket haha