Besviken över bebisens kön

Det finns inga garantier för någonting oavsett.
Börja där.

Även om du fått två pojkar kan den ena bli mer mammig och inte alls ha samma intressen som din äldre pojke.
De kan växa upp som totalt ointresserade av varandra och aldrig umgås som vuxna. 
Eller så får du barn, samma kön eller ej, som blir varandras klippor tills de blir pensionärer. 

Så släpp själva könsgrejen. 
Och försök att inte förvänta dig så mycket eller tro en massa saker. Bygger man upp det  (för sig själv) så blir det tuffare när det inte blir så.
Jag själv försöker att inte ha så mycket förväntningar utan låter mig glatt överraskas istället. Jag upplever det som ett smidigare sätt att ta sig an livet eftersom man ändå aldrig vet.

Det är många saker man väver in.
Och det skadar inte att reflektera över dem. Såsom du gör.
Du verkar uppmärksam.

Men sen ändå kunna släppa det och ödmjukt ta emot det som kommer i ens väg.

Jag har två barn som är extremt lika både till utseende, maner och sinne. Men det är väldigt många år emellan. Så även fast de båda spelat hockey tex så är äldsta sonen förbi det stadiet medan den yngre just har börjat. Hade det bara varit 2-3 år emellan hade utbytet förmodligen (finns aldrig någon garanti men antagligen) varit större. Stressen och trycket på oss vuxna också förstås om vi haft två hockeykillar i olika serier med allt vad det innebär.. men jag, du förstår hur jag menar.

Nu hoppas jag att de ska kunna få en fin relation som vuxna sen. När båda flyttat hemifrån och försörjer sig själva så är min erfarenhet att åldern inte har så stor inverkan längre.