Core skrev 2025-02-12 11:22:09 följande:
Skulle gissa på att det blir svårt att träffa någon när man redan innan försöker karva ut hur en eventuell relation ska se ut. Alltså kärlek är ju mer dynamisk, det blir vad det blir och tillsammans med den man träffar hittar man vägar fram.
Men det är inte ovanligt, min uppfattning baserat på omgivningen kring mig är att just därför blir det ofta svårare och svårare ju längre man varit ensam, det är lätt att en förutbestämd bild av en relation byggs upp, som sedan är svår att omsätta i praktiken eftersom det finns lika många personligheter och sätt att leva som det finns personer
Sant fast för min del är problemet det motsatta.
Jag har inga orealistiska förväntningar på andra och är lätt att umgås med eftersom jag har ungefär noll kontrollbehov och tar folk som de är.
Däremot har jag svårt för när andra försöker kontrollera mig eller berätta för mig hur jag ska göra saker som inte på något sätt påverkar dem.
Jag kan absolut kompromissa om sådant som rör båda men jag har behov av egentid och frihet som jag förstås även ger en partner.
Mitt senaste ex hade synpunkter på precis allt och bara tanken på det får mig att undvika dejting.
Sedan är min erfarenhet att många inte ens har börjat bearbeta sina hang ups och tidigare trauman och då blir det svårt att ha en relation.
Jag har jobbat mycket med mig själv, gått i terapi och vil hela tiden utvecklas. Alla har bagage men om man inte ens vill ta itu med det så blir det knepigt.
Om jag väger lugnet och friden jag känner som singel mot det så blir jag inte direkt motiverad att dejta.
Det enda som verkligen suger är att en del av de platser jag vill besöka är för farliga för ensamma kvinnliga resenärer. Jag har rest ensam flera gånger men det är tyvärr en begränsning.
