Diagnoser och relationer

Sitter i samma sits. Lika gammal, flera fysiska och psykiatriska diagnoser, har vält bort barn även om jag egentligen ville ha när jag var yngre. Aldrig haft ett riktigt förhållande (däremot blivit utnyttjad som barn), så jag gav upp runt 25 och har valt att inte fudnera mer på det. Kan inte jobba, har inga vänner och ingen familj. Har inte ens husdjur längre. Allergisk mot katter och orkar nog inte ha en ny hund.

Jag vill också bara vara frisk, jag vill också kunna jobba, ha den ekonomiska friheten att köpa lax och gräsbeteskött och spara pengar varje månad, ha någon att älska och bli älskad. Men det är som det är.

Kanske ni kan hitta någon med liknande diagnoser? Ts och den som skrev andra inlägget kanske skulle kunna bli vänner eller vem vet, något mer?

Känner igen mig men jag trivs ensam. 

När man är sjuk orkar man knappt med sin egen diagnos, hade iaf personligen aldrig klarat av någon som är liknande mig själv.

Jag förstår dig. Själv vill jag bara vara ensam. Ändå gör det ont ibland. 

Det är ju vackert, men kanske lite abelistiskt, tänkt.

Fast det kan ju vara skönt att prata med nån i samma situation ibland. Man kan ju få stöd av nån man skriver till på nätet. TS har ju ändå startat tråden för att på nåt sätt nå ut till nån annan, antar jag. 

Om du menar ableistiskt som i ableism så kanske personen inte menade att man ska gifta sig med nån som har samma sjukdom utan mer att man kan få stöd över nätet eller så. 

Fast så är det ingen som har sagt. 

Nej jag tog kanske i lite väl.

Pga av viss stigma är det lätt att ta på sig offerkoftan ibland. Sorry!

Inget att be om ursäkt för. Du har ju rätt i sak.